| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MED me4d, äv. (i vissa trakter) mä4d, vard. äv. me4 l. mä4 (i dagliga umgänget .. me .. i högtidligt tal .. med Moberg Gr. 99 (1815); mä´d Dalin; mä4d, vanligen me4d Brate SvSpr. 18 (1898). Anm. Uttalet mä4d var i ä. tid (åtminstone i de flesta trakter) det vanliga. Detta bestyrkes, förutom av ovan angivna uttalsuppgifter o. av skrivningen med ä (se nedan), såväl av direkta uttalsuppgifter i ä. språkliga arbeten, t. ex. Sahlstedt FörsSvGr. 4 (1747), Botin SvSpr. 20 (1777), Schulzenheim SvSprSkrifs. 39 (1807), som (i viss mån) av ordets användning som rimord, t. ex. Arvidi 88 (1651), CVAStrandberg 1: 190 (1861)), prep., adv. o. konj.
Anm. Liksom andra prep. har med ofta smält samman med ett verb till ett uttr. med enhetlig bet. (s. k. särsk. förb.) o. har därvid en mer l. mindre adverbiell funktion o. uppbär (i allm.) huvudtonen inom uttr. Denna anv. behandlas för sig, men i varje fall sammanförd med den rent prepositionella anv. som den till bet. motsvarar (under I). Gränsen mellan dessa båda anv. är flytande. Ofta uppträder bredvid en särsk förb. av ett verb o. med i samma bet. en förb. av ett verb o. ett (obetonat) med i rent prepositionell anv. I vissa fall då med uppbär huvudtonen inom ett uttr. beror detta på motsatsställning till ett (utsatt l. bl. tänkt) mot, för l. dyl. l. på emfas l. satsrytmiska förhållanden. I fråga om uttr. där en dylik betoning av med kan tänkas föreligga (o. som ofta utmärkas av labila betoningsförhållanden), har ingen uppdelning i rent prepositionell anv. o. anv. ss. adv. i särsk. förb. gjorts (se t. ex. 9, 10, 15 d anm., 20 a γ, 22 a α, b β, 24 a, c, 25 c).
A. i rent lokal bet. o. i bet. som närmast utvecklats därur.
1) i fråga om lokalangivelse i förh. till person(er): hos; bland; numera bl. tillf., med anslutning till 3. OPetri Tb. 33 (1524; uppl. 1929). Tå bleeff stoor glädhi, medh allom them. / Som söriande woro. TobCom. A 4 b (1550). Dör bonde, och hafver afrad eller utlagor inne med sig; tå utmätes the förr än arf skiftes. JB 17: 3 (Lag 1734). En kringfarande ung krämerska .. lämnade kittelflickaren och hans hustru och stannade med Borrow. Hallström LevDikt 181 (1914). — särsk. (†) i uttr. städja sig, taga tjänst o. d. med ngn, städja sig osv. hos ngn. Han hade stadt sig med Jöens schreddare i Wexio. VRP 1610, s. 228. Han hadhe täncht .. gifua sig i tiänst medh her Bengt Ribbing. Därs. 1645, s. 67. Därs. 1656, s. 1037.
2) (numera bl. vard.) för att utmärka den klass l. art l. grupp som ngn l. ngt tillhör, varvid klassen osv. betecknas av ett (sbst. bestämt av ett) adj. (i superlativ l., mera tillf., komparativ l. positiv form), i sådana uttr. som ngn är med de bästa, ngt är med det bästa o. d., ngn är bland de bästa osv.; i sht förr äv. en, ett osv. med de bästa o. d., en, ett av de bästa osv. Eth mett the welligiste slott i Danmark, benempdt kroken. G1R 11: 14 (1536). Fyre och Tiugu medt the bäste Dannemen. Därs. 15: 370 (1543). Svea och Götha rike är medh the äldste konungerike i christenheten. RA I. 3: 382 (1594). En .. Konung, som .. med de störste och berömligaste blifwer räknad. HC11H 4: 178 (1689). Ortens belägenhet, omkring Fryken, är med de vakra. Fernow Värmel. 298 (1773). (Tegnérs) Svar på en Antikritik .. är med det uddigaste man i den vägen kan läsa. Snällp. 1848, nr 60, s. 2. (Han) var .. till uppförande och alla sina idrotter med det bättre medelslaget, efter ty som unge män då voro. Lönnberg FnordSag. 1: 5 (1870). En med de högsta punkterna i södra och mellersta Sverige. TorhultHälsobrunn 1919, s. 3. — särsk. i sådana (eg. anakolutiska) uttr. som ngn är med den bästa, förr äv. en med den bästa o. d.; numera bl. i uttr. som utmärka den klass osv. som ett koll. föremål tillhör. Thenna förargelsen .. är een icke med then ringesta, när man giffuer orsaak til at misbruka Gudz nampn. LPetri 2Post. 221 a (1555). Pleskow är een gammal och nampnkunnigh stadh, medh then starkasta och största som vthi Rydzland är. Petreius Beskr. 1: 61 (1614). Krokius ATrolle A 2 b (1618). (Prosten visste) att det gröna, som stack upp däruppe på det bortre skiftet, skulle bli den grannaste rågen i socknen eller i varje fall med den grannaste. Månsson Rättf. 2: 28 (1916).
B. för att beteckna gemenskap l. samstämmighet mellan det av med styrda ledet i en utsaga o. ett annat led i utsagan.
3) för att beteckna att två parter (personer l. föremål) förekomma tillsammans på en plats o. dyl. l. att personer företaga sig ngt i varandras sällskap (o. därvid uppträda ss. mer l. mindre jämställda; jfr 5): tillsammans med (ngn, ngt, andra personer l. föremål), i sällskap med (ngn, andra).
a) ss. prep. Dan. 5: 1 (Bib. 1541). Vid femton års ålder blef stugan mig trång, / Der jag bodde med moder min. Geijer Skald. 5 (1811, 1835). Hela familjen drack kaffe med mig. Nyblom Bild. 108 (1864). Flyg med oss till ön, där sunnanvinden bor! Rydberg Dikt. 2: 12 (1891). Sen träffade jag en öm och tapper man, som jag älskar och vill leva med till min död. Wägner NattS 72 (1926).
b) ss. adv. i särsk. förb., t. ex. bliva, fara, finnas, gå, hanka, hasa, hoppa, hänga, komma, löpa, resa, sitta, springa, stå, vara med; dels med obj. utmärkande den andra parten, dels utan obj.; i det senare fallet i allm. bl. angivande att ngn l. ngt förekommer på en plats o. d. vid ett visst tillfälle, är personligen l. fysiskt närvarande o. d.; se vidare under de särskilda verben. Wij gååm och medh tigh. Joh. 21: 3 (NT 1526). Gudz ord som är medh och när watnet (vid dopet). Cat. 1567, s. C 1 a. Rådman Lind som allment vnderställer huru vida rådman Eklin kan sitja med uti rätten. VRP 28/11 1733. Vill inte herr Johnsson gå ut med och titta på ålrefven ett tag? Hedenstierna FruW 56 (1890). Äran att få gå med i likprocessionen. De Geer Minn. 1: 5 (1892). Han var med i Stralsund 1807, då staden gaf sig åt fransmännen. PT 1904, nr 152, s. 3. Med på promenaderna måste han. Grebst Korea 223 (1912).
4) för att beteckna att två parter gemensamt deltaga i en handling, äro i samma belägenhet l. tillstånd o. d. (utan särskild tanke på den lokala gemenskapen): gemensamt med (ngn, andra); ofta med försvagning av bet. av gemenskap o. närmande sig 6.
a) ss. prep.: gemensamt med. RA I. 1: 4 (1522). Ätha medh Vlfwen, och tiwta medh Vlfwen. Grubb 906 (1665). Gråt med mig vid Axels öde! Tegnér (WB) 4: 9 (1822). Ju mer .. (den enskilda individen) känner med och för andra, dess mer måste han känna behof af att låta också dessa andra få del af hans strider och segrar. Vasenius Världsb. 124 (1900). En god del av sitt liv tillbragte Omar i bön och fastor, och i nödår hungrade han med de hungrande. Grimberg VärldH 5: 258 (1931). särsk. i uttr. få, ha o. d. barn med ngn o. d., för att utmärka ngn av föräldrarna. Th[e]n dag hans nade fich tidende, at han hade fonget en vng frowke[n] m[ed] sin forstin[n]a Elzeby. SthmSkotteb. 3: 192 (1521). Min Mormoder hade 24 Barn med en Man. Rudbeck Atl. 3: 413 (1698). Melin VikSaga 127 (1910).
b) ss. adv. i särsk. förb., t. ex. arbeta, gnola, gråta, jama, kämpa, känna, lida, sjunga, skratta, spela, strida, äta med, för att utmärka deltagande i en handling l. ett tillstånd; se vidare under de särskilda verben. OPetri MenSkap. 25 (c. 1540). Then som wil medh nijuta, han måste medh skiuta. SvOrds. C 4 b (1604). Knäböjd läste han då den heliga bönen, och sakta / läste de unga den med. Tegnér (WB) 3: 118 (1820). Och prosten grät / .. Och alla gräto vi ymnigt med. Fröding Guit. 30 (1891). När jag för min del sjöng med i psalmen (osv.). Ödman Reseb. 175 (1907). Då hurrades det och fröken Gadd hurrade med. Siwertz Varuh. 80 (1926).
5) för att beteckna att ngn l. ngt åtföljer ngn l. ngt på ett sådant sätt att den ena parten framstår ss. överordnad (aktiv, bestämmande) i förh. till den andra; vanl. i förb. med verb som beteckna färd l. transport.
a) ss. prep.; dels utmärkande den underordnade, passiva parten (i denna anv. stundom övergående i 20 a), dels den överordnade, aktiva parten (i denna anv. stundom övergående i 14 c). Han gick, kom med posten. Brevet kom med kuriren. Skicka ngn med ett brev. Fara med lögn, sanning. Springa med skvaller. Löpa med limstången. Hyram sende .. (Salomo) skep medh sina tienare, som siöfarne woro. 2Krön. 8: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: genom sitt folk); jfr 14 c. Dhe Ryssar som komma medh vahror hijtt (till Riga) nedher åth strömen. OxBr. 5: 330 (1625). Jag läser för henne, medan hon sitter med sin sömnad. UngKraft. 1907, s. 51. Det ena åkdonet efter det andra körde upp till gården med sjuklingar. Lagerlöf Top. 19 (1920); jfr 20 a.
b) ss. adv. i särsk. förb., t. ex. bringa, bära, draga, få, föra, giva, hava, rycka, skicka, sända, taga med; ofta i refl. uttr., t. ex. bringa, bära osv. med sig; se vidare under de särskilda verben. OPetri Clost. A 3 a (1528). Han hadhe medh sigh silffuer och gyllene och koppar tyygh. 2Sam. 8: 10 (Bib. 1541). Att jagh schall tagha den Nougordsche Metropoliten .. medh migh till Vijborgh. OxBr. 5: 41 (1613). Då .. gåfvo de honom ett öppet rekommendationsbref med på vägen. Rudin OrdUngd. 2: 128 (1900). (Ägaren) bad skogvaktaren ta hunden med till skogen och skjuta honom. Lagerlöf Holg. 2: 7 (1907). Holme (slog) sitt bälte om alla föremålen för att bättre kunna bära dem med sig. Fridegård TrägL 64 (1940).
6) i utvidgad anv. av 3, 4, 5, i fall där bet. av gemenskap mer l. mindre försvagats.
a) för att väsentligen bl. beteckna att ngn l. ngt förutom ngn annan l. ngt annat gör ngt visst l. befinner sig i visst tillstånd l. ytterligare tillkommer o. d., övergående i konjunktionell anv.: jämte; och; samt, ävensom, liksom (även), tillika med, och dessutom; förutom. G1R 1: 42 (1523). Altså skal thet gå tigh Pharao medh allo tino folcke. Hes. 31: 18 (Bib. 1541). (Judas) hadhe fått medh oss thetta (apostla-)embetet. Apg. 1: 17 (Därs.). Och undrar iag, och många mz migh, medh hwadh .. opbyggelsse slijka öf(ve)rträdare lähra och prädika. VDAkt. 1678, nr 397; jfr d. Ett långsamt och förderfveligit krig med andre tillstötte olägenheter (har) satt oss uti .. stor saknad och förlust af våre redbara medel. 2RA 1: 50 (1719). Bostaden .. bestående .. af ett rum med kök. De Geer Minn. 1: 31 (1892). Där stod den hatade med alla sina rödkindade och sunda barn. Hallström Than. 40 (1900); jfr 3 a, 5 a. (Gubben) hade blivit buren upp med säng och allt. Sjödin StHjärt. 65 (1911). — särsk.
α) i vissa stående uttr., ss. med mera (förkortat m. m.), förr äv. med det l. vad mera; med flera (förkortat m. fl.), förr äv. med de l. vad flera; se vidare FLERE I 2 a, MERA, adj. komp. o. adv. Svart Gensw. E 4 b (1558). Widh hwarjehanda tillfällen såssom siukdomb med det mera. VDAkt. 1699, nr 490. Igienom Gudhz hielp behöllo wij platzen, fingo alt Ryssens artollerie, som bestodh af 22 metallstycken, sampt paggagie medh hwadh mehra. KKD 3: 122 (c. 1710). Med the flera. Runius (SVS) 2: 104 (1712).
β) förbindande ord som tillsammans bilda ett sammanfattande uttr.: såväl (..) som; utom i uttr. det ena med det andra (se vidare EN, räkn. IV 3 c) numera bl. i vitter stil. Achter här vppå .. bådhe rijke och fattighe, then ene medh then andra. Psalt. 49: 3 (Bib. 1541). (Guvernanter) ställa stundom .. till förargelser, hvilka alla, de förnämste med de lägste i huset, få bekomma sin känning af. Almqvist AmH 1: 187 (1840). Det ena med det andra gjorde, att han ej fann sig till rätta i fäderneslandet. PT 1911, nr 87 A, s. 2.
γ) i fråga om maträtt o. d. sammansatt av skilda ingredienser, övergående i 12. Ärter med fläsk. Kalvstek med gurka. Plättar med sylt. Jortzimmer med körssebermos. NSvBibl. I. 2: 103 (1623). Höns eller Lamb-Kiött med Blom-Kål. Egerin Kokb. 82 (1733). Ärter med fläsk. Hagdahl Kok. 161 (1879). Biffstek med lök. Hellström Lekh. 76 (1927).
δ) (†) i uttr. med samt, till med, jämte, samt, tillika med; jfr II b. 2SthmTb. 2: 132 (1546). Den stoore järnkiädian medh samt össbaliorne, ruller och hvadh meere der till lydher. AOxenstierna 2: 322 (1618). Segandes Tin hunssfott till med fleere ord på Tysko. VRP 1648, s. 306. Därs. 5/10 1728.
b) motsv. a, ss. adv. i särsk. förb., t. ex. bli, få, giva, ha, höra, leva, räkna(s), stryka, vara med, för att beteckna att ngn l. ngt jämte ngn annan l. ngt annat är l. blir delaktig(t) l. utgör en del av ngt, deltager i ngt l. träffas av ngt o. d.; ngn gg med obj. utmärkande den andra parten; se för övrigt under de särskilda verben; jfr 4 b, II. Ha ett ord med i laget. Ha sin hand med i spelet. Saa snarth wij hafwe skickath fraa oss tæsse Lypske herrer Som i thenne bestalningh meder oss warith hafwa (osv.). G1R 1: 103 (1523). Elliest haf(ve)r han warit med andra, at vpdichta några ähreröriga puncktar emoot mig. VDAkt. 1679, nr 70. Ingen får något med, som ej sjelf hemtar det. Berzelius Brev 8: 37 (1814). Mästerstycken, som trygga hans rätt att få sitt namn nämnt med, när de största nämnas. Andersson GrDram. 277 (1885, 1910). Det gällde .. om finnarna allt fortfarande skulle få räknas med bland det framåtskridande västerlandets fria folk. Lagerlöf Top. 17 (1920). Han .. hade varit med om mycket. Segerstedt Händ. 358 (1926).
c) ss. förled i ssgr, för att beteckna att ngn jämte en l. flera personer deltager i l. är föremål för viss handling l. värksamhet l. befinner sig i visst tillstånd l. viss belägenhet l. är delaktig av viss egenskap o. dyl. l. att ngn innehar samma befattning l. ställning som en l. flera personer (inom samma företag l. bransch o. d.); i sht i fråga om ngn av de deltagande osv. i förh. till den andre resp. de andra; stundom för att beteckna ngn ss. bl. biträdande (i förh. till huvudpersonen i handlingen osv.) l. ss. underordnad (i förh. till ledaren av ett företag o. d.).
d) (numera bl. i utpräglat skriftspr. o. i vitter stil) för att uttrycka (mer l. mindre ren) jämförelse, övergående i konjunktionell anv.: i likhet med, liksom; utan bestämd avgränsning från a. (Gud) Lät .. (Gustav Vasa) först bliffwa medh Joseph fängslat, medh Mosen älände, vthi the Danskes Captivitet och fängelse. Svart Ähr. 58 (1560). (När man begrundar) huru wij lefwom här i werlden; Weet iagh intet om man skal hafwa större fogh medh Democrito däröfwer at gråta; eller medh Heraclito at lee där-åt. Stiernhielm Fateb. Föret. 2 a (1643). Mång tusend .. gådt i qwaf (på havet), / Som tänckt med osz at få en bättre graf. Runius (SVS) 1: 82 (c. 1710). Utesluter man med Müllenhoff och andre de fyra sista raderna (av strofen) som interpolation, torde man (osv.). Höckert Voluspá 1: 18 (1926). — särsk. för att beteckna att ngn ansluter sig till ett (allmänt känt) yttrande av ngn o. d. Christus kallar thet med Esaia propheten en fåfäng gudztiänst, som sker effter menniskios bodh ock stadgar. RA I. 1: 589 (1549). Jag stälde mig käpprak i kärran och utropade med Heine: Var mig helsad, du eviga sol! Lundström Polcirk. 15 (1881).
e) övergående i bet.: tillika med, på samma gång som; jfr 5 a, 7. Anden warder icke giffuen vthan allena vthi medh och genom troona på Iesum Christum. FörsprRom. 1 b (NT 1526). Med studier och bokliga konster äro fremmande ord inkommen. Swedberg Schibb. 214 (1716). (Tuffstenens) fine delar, drukne med vatnet, sätta sig i halsen och strupen. Björnståhl Resa 2: 25 (1773). Att hvarje död skulle med sina egodelar brännas på bål. Fryxell Ber. 1: 10 (1823). (Det gamla Europa) skall förgås med alla sina synder, med sitt myckna krigande och sin stora fåfänglighet. Lagerlöf Troll 2: 201 (1921); jfr 12.
f) vid angivande av viss kvantitet l. tidrymd o. d., för att beteckna att ngt är inberäknat; särsk. i uttr. från och med (förkortat fr. o. m.) o. till och med (förkortat t. o. m.). VDAkt. 1693, nr 628. Ätt räknas ledevis, ifrån och ej med then döda, til och med then som ärfver. ÄB 1: 2 (Lag 1734). (Att) Vaktmästaren S. G. L. kommer .. at för .. år 1751, til och med år 1755, .. upbära the här i Staden och på Malmarne fallande Boskapspenningar. Publ. 27/9 1751, s. 3. Språket från och med reformationen kallar man nysvenska. Schück o. Lundahl Lb. 1: 12 (1901). Hemmanet .. omfattar med utskiftet något öfver 1,000 hektar .. skog. PT 1913, nr 182 B, s. 1.
7) för att beteckna samtidighet l. (med försvagning av tidsbet.) bl. en viss parallellitet mellan olika företeelser: samtidigt med, på samma gång som, tillika med; framför tidsuttr. äv. övergående i bet. av en vanlig tidsprep. (t. ex. i, på, vid, under); stundom med mer l. mindre klart framträdande instrumental l. kausal bibet.: samtidigt med o. genom l. ss. en följd av.
a) i fråga om samtidighet med en enstaka företeelse l. tidpunkt; äv. (mera tillf.) i det konjunktionella uttr. med det att, samtidigt som (o. därigenom att). OxBr. 10: 379 (1639). Med tanken ordet föds på mannens läppar. Tegnér (WB) 3: 96 (1820). Jag var oppe med solen. Runeberg 3: 283 (1837). Revolutionen (1809) kom och med den en ny konstitution. Sturzen-Becker 1: 6 (1845, 1861). Med Napoleons fall .. hade .. (Fredrik VI:s av Danmark) sista stöd fallit. Palmblad Norige 282 (1846). Wikner Tank. 145 (1872: Med det, att). Med 1862 uppsattes af Lagerborg och hans politiska vänner en ny daglig tidning, Helsingfors Dagblad. Wieselgren Bild. 485 (1882, 1889). Med afslutandet af studiekursen var det också slut med allt underhåll hemifrån. De Geer Minn. 1: 55 (1892). Trädet faller inte med första hugget. Hembygden(Hfors) 1911, s. 144. — särsk.
α) i (det väsentligen tautologiska) uttr. i och med; särsk. i det konjunktionella uttr. i och med (det) att (äv. i och med l. i och med det) o. i uttr. i och med detsamma; se vidare under I, prep. I 7 d ε, 15 b, DENSAMME II 2 c γ, III 1 c β β’. VDAkt. 1789, nr 489. (Beskyddaren) Gaf honom hand och gick, .. då i och med detsamma, / Vår Yngling ur sitt skjört en guldmedaille tog opp. Bellman Gell. 90 (1793). I och med att hon reste sig från stolen, var hon färdig. Hallström NNov. 93 (1912). I och med människan kommer till klar insikt om den sinnliga kärlekens gåta, .. tändes också minnet av den högre värld, vars medborgare hon .. är. Nilsson SvRom. 345 (1916).
β) i vissa stående uttr. som numera uppfattas ss. enhetliga tidsuttr. (somliga äv. i konjunktionell anv., stundom med kausal l. instrumental bibet.), t. ex. med (det) första, med ens l. ett l. en gång l. ett slag, med detsamma l. (numera bl. ngt vard.) med samma (det senare stundom sammanskrivet till ett ord); se vidare under resp. huvudord (FÖRSTE, adj. I 2 f, ENS, adv.1 2 b slutet, 3, 4, 5, EN, räkn. VII f, IX 1 e, 4 c, GÅNG II 1 b ϑ, DENSAMME II 2 c β, III 1 c β γ’). Medh thet samma som tu dömer en annan, fördömer tu tigh sielff, effter tu gör thet samma som tu dömer. Rom. 2: 1 (NT 1526; Bib. 1917: därmed att). Sender medh thet allraförsta någhon til oss. 2Mack. 11: 36 (Bib. 1541). At Biskops Stifften äro (nu) widare begrepne, än the woro medh thet första (dvs. i början). KOF II. 2: 224 (c. 1655). Telemach .. ville giordt ända på Kriget med en gång. Ehrenadler Tel. 692 (1723). Då med ens hörs jorden bäfva. Collan Dikt. 139 (1864). Om jag ber min mamma, så kör hon ut er me’samma! Bergman JoH 134 (1926). särsk. med anslutning till 19, i sådana uttr. som med det snaraste, äv. med omgående, förr äv. med det hastigaste l. skyndsammaste, så hastigt l. skyndsamt som möjligt. Med tet alla snarasta. G1R 1: 57 (1523). Strax ther effter drog samme Kortt medt thet hastigiste aff landett. Därs. 23: 301 (1552). Secreta Deputationen finner sig förbunden at med det skyndesammaste aflemna sitt Betänkande. Höpken 2: 33 (1746). Jag har fått listor (på elektorsvalet) .., och skall jag med omgående nämna, hvilka blifvit valde. HT 1918, s. 204 (1809).
γ) för att utmärka en tidpunkt l. företeelse som inleder l. avslutar ngt. Mitt förordnande tog sin början med Junii månad. VDAkt. 1793, nr 95. Hos hebreerna börja först med Salomo häfderna sofras från sagan. Rydberg Urpatr. 3 (1873). Med denna scen upphörde de gemensamma kyrkobesöken av sig själva. Hellström Lekh. 25 (1927).
δ) (numera bl. i β’) närmande sig 19, i uttr. som beteckna att ngt inträffar i samband med vissa yttre omständigheter: då (den l. den omständigheten) föreligger l. förefinnes resp. förelåg osv., då (det l. det tillståndet) råder resp. rådde, vid o. d. Alle the Skuthor som .. i Calmer och wedh Öland finnes kunne (skola) i like motte blifue optagne medh förste öpedt watn. HB 1: 243 (1589). Effter een stor krigzmacht medh förste gräs iffrånn Pålandh förmodhes. OxBr. 5: 34 (1613). Dherföre .. (lantmätaren) och .. täncker sigh .. straxt begifva sigh medh första bahra marken dijt in i landet till at absolvera värket (dvs. Jämtlands kartläggning). Därs. 11: 298 (1646). Vnder Segel med hårdt Wäder. Rosenfeldt Tourville 93 (1698). Han kom tid nog som hängdes med lius. Runius (SVS) 3: 31 (c. 1710). särsk.
α’) i uttr. med (första) lägenhet, tillfälle o. d., vid (första) tillfälle; se vidare under resp. substantiv. Annerstedt UUH Bih. 1: 232 (i handl. fr. 1625). Dessa efter skrifne täcktes bror att hälsa med legenheet. Ekeblad Bref 1: 111 (1652; rättat efter hskr.). Med tilfelle. Swedenborg RebNat. 1: 251 (1716).
β’) i uttr. som beteckna att en viss handling beledsagas (l. föregås) av ett visst yttrande l. en viss gest o. d. Med dessa ord lämnade han rummet. Med dessa ord tystnade Bataki. Lagerlöf Holg. 2: 398 (1907). Vi skildes med det, att jag sa, att vi var när som helst beredda till en hygglig förlikning. Wägner NattS 65 (1926).
ε) (i utpräglat skriftspr. o. i vitter stil) för att beteckna ett identitetsförhållande, varvid prep.-uttr. betecknar samma person som (det logiska) subj. Fosterlandet vittnar vid .. (F. F. Carlsons) stoft, att med honom en man gått bort, som .. uttömt sina bästa krafter i dess tjenst. 3SAH 2: 126 (1887). Med Albrekt av Mecklenburg uppsattes en tysk furste på Sveriges tron. NordT 1929, s. 267.
b) i fråga om successiv samtidighet l. parallellitet.
α) i fråga om ren tidsangivelse; styrande (vbalsbst. bestämt av) pluralt l. kollektivt ord betecknande viss period l. singulart ord föregånget av var(je); äv. i vissa stående uttr., vanl. uppfattade ss. enhetliga tidsuttr., ss. med tiden, med åren (se vidare under resp. substantiv). G1R 1: 63 (1523). Medh tijdhen begynte .. (munkarnas) gudheligheet forkolna. OPetri Clost. A 3 a (1528). Med åhren wäxer wettet. Grubb 522 (1665). Med hvar stund blir skuggan längre. Tegnér (WB) 3: 5 (1817). Åren kommo och med dem mången bräcklighet. Weibull LundLundag. 238 (1891). Med tidens lopp verkade denna efterblivenhet (i klädedräkten) alltmera besynnerlig. Bergman JoH 93 (1926).
β) styrande ord som beteckna ngt annat än tid: tillika med, i samma mån som; ”parallellt med”; proportionellt med. Kellgren (SVS) 2: 87 (1781). Uppstudsigheten växte med strafflösheten. Malmström Hist. 3: 74 (1870). Stormen avtog med solvärmen. Fridegård TrägL 86 (1940).
8) för att beteckna att en rörelse l. utsträckning går parallellt med l. följer utefter (längdsträckningen av) ngt långsträckt: utefter, längs(efter), utmed, parallellt med; numera bl. (se dock b) i förb. med likbetydande adv. (o. närmande sig 11), ss. längs med. SvTr. V. 1: 299 (1621). När wråken går längst med stranden. Hiärne 2Anl. 72 (1702). Drängen .. låg utsträckt långs med relingen. Bellman 1: 15 (1794). Under tofviga bokegrenar / Gled du i ekan fram med land. Bååth Dikt. 56 (1879). — särsk.
a) i uttr. ut med; numera vanl. sammanskrivet (se UTMED). G1R 2: 143 (1525). Så månge som boo vtt medh för:ne Åå. Därs. 15: 246 (1543). Lind (1749).
b) (i Finl., vard., fullt br.) i uttr (gå o. d.) med gatan, längs, utmed gatan, gatan framåt. KalSvFolkskV 1912, s. 186.
9) ss. (vanl. betonad) prep. l. ss. adv. i särsk. förb. (se anm. sp. 532), för att beteckna att en rörelse l. förflyttning l. utsträckning o. d. går i l. erhåller o. d. samma riktning som ngt har: följande riktningen av (ngt); motsatt: mot; äv. styrande refl., i uttr. ha vinden l. strömmen o. d. med sig, betecknande att vinden l. strömmen osv. rör sig i ens egen riktning. Verelius 78 (1681). (Vid såendet) iakttager .. (såningsmannen) att gå med vinden. QLm. 4: 40 (1833). När bruden, efter offrandet, går ifrån altaret, vänder hon sig med, och icke emot solen. Rääf Ydre 1: 115 (1856). De rodde och kämpade, men nu hade de vind och vågor med sig. Rönnberg Bredbolstad 151 (1907). Enkel taljerepsknop kan göras antingen med eller mot slagningen. Öhrvall Knut. 78 (1908). Om I ännu en gång fån se honom, / då ligger han tyst på vågen, / flyter med strömmen gammal och grå och viljelös. Lagerlöf Troll 2: 261 (1921). Att stryka den sträva kattan med håren. Hallström Händ. 194 (1927; i bild). — särsk. sjöt. i sådana uttr. som vinden är l. blåser med, ha (vinden) med, för att beteckna att ngn l. ngt har medvind; ofta med bestämning som närmare angiver varifrån vinden blåser, t. ex. sida, rakt med. Som vinden var med (osv.). Afzelius Sag. X. 1: 212 (1864). Att de hade vinden sida med. Tavaststjerna Inföd. 140 (1887). Vi hade rakt med. SD(L) 1901, nr 69, s. 2.
10) [jfr den speciella bet.-utv. av resp. förb. av verb o. prep. l. särsk. förb.] ss. (vanl. betonad) prep. l. adv. i särsk. förb. (se anm. sp. 532), bildl. (väsentligen med anslutning till 3, 4, 9), för att beteckna att ngn l. ngt icke står i motsatsförhållande till l. strider mot ngn l. ngt; motsatt: mot.
a) för att beteckna att ngn uppträder till ngns l. ngts skydd l. hjälp l. stöd l. förmån l. i handling, uppfattning o. d. står på ngns sida l. handlar enligt ngns vilja o. d., resp. att ngn har ngn på sin sida; ofta liktydigt med: för (se FÖR, prep. I 27 a, II 5); företrädesvis i sådana uttr. som vara (äv., numera bl. tillf., arkaiserande, stå) med ngn; få, ha ngn med sig o. d.; se för övrigt under de särskilda verben. Huilkin som icke är medh mich, han är emoot mich. Mat. 12: 30 (NT 1526). Huad formå nw creaturen emoot oss thå skaparen står medh oss? OPetri 1Post. 79 b (1528). Att hans Nåde icke ville falla ind i then fägde mett them (dvs. lybeckarna) emott keyserlige Ma:t. RA I. 1: 195 (1533). Ingen står med Her Matthia, uthan Junkaren på Kläckningen. VDP 1665, s. 669. Herren vare med eder! Hb. 1811, s. 30. Min gosse, gå nu med Gud! Snoilsky 2: 86 (1881). I allmänhet lyckades han (med sina tal i riksdagen) .. icke att få kammaren med sig. De Geer Minn. 2: 63 (1892). — särsk.
α) i sådana uttr. som tala, skriva, säga, vittna med (ngn l. ngt), för att beteckna att talet, skriften osv. är till ngns l. ngts förmån; vanl. (o. numera bl., mera tillf.) i förb. med (o. ss. motsats till) mot. Svart G1 151 (1561). At vitna mot eller med. RB 17: 7 (Lag 1734). Säkrast är .. at icke röra vid den saken, och hvarken tala mot eller med. Oelreich 53 (1755). Er konst, at öfver hårstrån kifva, / Och .. skrifva, / I kors och tvärs och med och mot. Kellgren (SVS) 1: 278 (1777). Mycket kan sägas både mot och med (i fråga om valet av mig till biskop). Tegnér (WB) 4: 339 (1823).
β) (i sht i vitter stil) i uttr. som beteckna (önskan) att ngn följes av lycka, välsignelse o. d.; jfr c. Lyckan war them bådhe moot och medh. Schroderus Sleid. 32 (1610). Lycka vare med eder. Mellin Nov. 1: 6 (1838, 1865). Nu hade hon visst ändå fått lyckan med sig. Ullman FlickÄra 7 (1909).
b) ss. adv. i vissa särsk. förb., t. ex. giva l. ge med (sig), gå med på, hålla med, jaka med, vara med (på, om), tagas med, för att beteckna att ngn samtycker till ngt l. ansluter sig till ngn l. ngt l. godkänner l. gillar ngt l. gör eftergift i visst avseende o. d.; se vidare, särsk. beträffande brukligheten, under de särskilda verben. OPetri Tb. 51 (1525; uppl. 1929). Hans Lennardson togz medh at blifua Byfogete. VRP 1653, s. 810. Din plan .. är jag alldeles med på. Fröding Brev 235 (1895). Hur det var, gav mjölnarn med sig. Sjödin StHjärt. 65 (1911).
c) för att beteckna att ngt är till gagn l. stöd l. förmån l. gynnsamt för l. talar för ngn l. ngt; numera bl. i förb. med (o. ss. motsats till) mot; ofta absolut (med utelämnad bestämning); förr stundom ställt efter det styrda ordet. Så snartt vädredt vill någorlundhe vare oss medh, skole vij icke tage någon försumelse före. AOxenstierna 2: 1 (1606). I hafve hvarken Gudz lag eller annat med eder. RP 8: 233 (1640). Derefter (dvs. efter Birgittas uppenbarelser) anfördes skiäl mot och med .. (Birgittas) helgande. Dalin Hist. 2: 501 (1750). Man bygger sitt omdöme på sannolikheter, med och mot. 2SAH 34: 334 (1861). — särsk. (†) i uttr. ngt är med ngn l. ngn med, ngt sker i enlighet med ngns önskan l. vilja. G1R 1: 113 (1523). Så wetter Dannemän, Atuj (dvs. att vi) haffwe sådant icke befaledt (att häradshövdingen skall ta ut häradsgästningen så strängt), är icke heller oss medt att så skeer. Därs. 15: 12 (1543).
d) övergående i bet.: i överensstämmelse med, enligt, efter; numera bl. i uttr. med eller mot ngns vilja. OPetri PEliæ f 3 a (1527). Efftherdy samma jordh ähr kommen jffronn h[er] Torstens förälldrär, odell och gamble heffdh, så ähr hann nest thil att lössa medh lagienn. SkrGbgJub. 6: 101 (1588). (Man skulle erfara att vissa präster) nepligen giorde sigh bekymmer, om thet the lära sina åhörare, ehwadh thet wore medh Gudz ord eller ey. Baazius Upp. 67 a (1629). (Örlogsfartyget skulle) med eller mot dess vilja afföra sällskapet till England. De Geer Minn. 1: 245 (1892).
C.
11) i förb. med ord l. uttr. som i sig själva beteckna l. förutsätta viss gemenskap l. samstämmighet l. ömsesidighet mellan två jämförelsevis likvärdiga parter, varvid den av med inledda bestämningen i satsen betecknar den ena parten, medan den andra parten betecknas av (det logiska) subj. l. obj.; stundom (särsk. i c, e) utan klar avgränsning från 20, 21; jfr 8. Gemensamt l. i gemenskap med ngn. (Till)samman(s), tillhopa, ihop, i sällskap, i följe med ngn. Instämma med ngn. Stå sida vid sida, ansikte mot ansikte med ngn. Bo vägg i vägg med ngn. Gå hand i hand med ngn. Atj (dvs. att I) wele bereda edra skiip eller Jackter, så ath the kunde koma i fölie mett wore. G1R 9: 137 (1534). Jag råkade en gång i sällskap med ett ungt Fruntimmer, som (osv.). Bergeström IndBref 35 (1770). Kopplas en glimlampa parallellt med en säkerhetspropp (så osv.). TMatFysKemi 1922—23, s. 21. Det hade .. hänt att kusinerna under fejderna .. stått öga mot öga med varandra, väpnade med blydaggar. Hellström Lekh. 239 (1927). — särsk.
a) (†) tillsammans med ett föregående jämte l. samt bildande ett enhetligt prep.-uttr., se JÄMTE, adv. I 2 b, SAMT; jfr 3, 4, 6, II b.
b) i förb. med ord som beteckna förbindelse, förening, kontakt, känning, förlovning, giftermål, släktskap, grannskap o. d. Ha förbindelse med ngn. Vara lierad med ngn. De båda husen voro förenade med varandra genom en underjordisk gång. Detta är oförenligt med svensk rättsuppfattning. Gifta, förmäla, förlova sig med ngn. Vara släkt, bekant, kusin, granne, kamrat med ngn. Medh tigh wil iagh göra itt Förbund. 1Mos. 6: 18 (Bib. 1541). En Göthisk ättling, en landsman med Roms fordne förstörare. Agrell Maroco 1: 195 (1790, 1796). Fröken Sofie Minck var kusin med grefvinnan. Lundegård Tit. 22 (1892). Tänk, om jag gifter mig med prästen! Lindin (1940; boktitel). De brittiska styrkorna fingo kl. 18 kontakt med en starkt försvarad ställning. SkånD 1942, nr 17 641 B, s. 5. — särsk. (numera föga br.) i uttr. vigas l. viga sig med ngn, vid ngn; jfr f. Han .. begärer vijas medh sin kona. Hall KultInt. 16 (i handl. fr. 1630). VDAkt. 1799, nr 276.
c) i förb. med ord som beteckna ett mer l. mindre ömsesidigt förhållande i fråga om umgänget l. sinnesstämningen mellan personer, ss. vänskap, sympati, trivsel, försonlighet o. d.; stundom övergående i bet. 21. Vara god vän med ngn. Trivas, sympatisera med ngn. Försona, förlika sig med sin fiende. Stå väl med ngn. Vara solidarisk med ngn. Leva i sämja med sina grannar. OPetri Tb. 6 (1524; uppl. 1929). Men på then tijden .. stodo the väl med Dano. RP 8: 347 (1640). Pilten .. var redan god buss med Valacken. Dalin Vitt. II. 6: 108 (1740). Det hade varit bra med oss i flera år. Benedictsson Eftersk. 5 (c. 1885). (Carl Larsson) trivdes med s. k. enkelt, borgerligt folk, .. förstod dem och sympatiserade med dem. DN(A) 1922, nr 6, s. 9. Han var i osämja med fader och bröder. Fridegård TrägL 71 (1940). — särsk. i numera obr. l. bl. tillf. anv., i sådana uttr. som ställa sig in, förr äv. insinuera sig med ngn, ställa sig in hos ngn; förr äv. i uttr. förälska sig l. vara i kärlek med ngn, förälska sig resp. vara kär i ngn; se vidare under resp. huvudord. Så länge han Wahr i kärlek med henne. EkenäsDomb. 1: 166 (1652). En gift Morinna, som förälskat sig med en Christen. Agrell Maroco 1: 467 (1791, 1796). Ingmar tyckte sig förstå, att Hellgum hela tiden hade försökt att ställa sig in med Gertrud. Lagerlöf Jerus. 1: 180 (1901).
d) i förb. med ord som beteckna jämförelse l. överensstämmelse (l. dess motsats); numera i sht i vissa uttr., t. ex. lika, (o)likhet, tillika, jäms med o. i förb. med ssgr med jäm(n)-, lik- l. sam- ss. förled; äv. (med mer l. mindre begränsad bruklighet) i sådana uttr. som lik, likadan, liknande, dylik, like, densamme, jämn med ngn l. ngt; se för övr., särsk. beträffande brukligheten, under resp. adjektiv osv. Två gånger två är lika med fyra. Ett språk som icke ens har den avlägsnaste likhet med svenskan. I likhet med lövträden förlorar ideträdet sin grönska under vintern. Förhållandet a : b är likvärdigt med förhållandet c : d. Vara jämngammal, samtidig med ngn. Ngt är liktydigt med ngt. Thenna meningen dragher likast medh sanninden. OPetri Clost. A 2 a (1528). Att jag, som vet, är alldeles detsamma med det jag, hvarom jag har medvetande. Geijer I. 5: 149 (1811). Att .. (den helige anden), tillika med Fadren och Sonen, skall, på den yttersta dagen, uppväcka oss ifrån de döda. Lindblom Cat. nr 237 (1811); jfr Kat. 1878, nr 161. (Egypterna) tro .. att .. (Pan) är lik med de andra Gudarne. Carlstedt Her. 1: 249 (1832). Inför Kungars Kung skall (jag, dvs. kungen, sedan jag avlagt den yttre ståten) stå — en like / Med minsta undersåten i mitt rike. Börjesson Solen 112 (1856). Att någonting, dylikt med det berättade, timat, är det sanna. Rääf Ydre 1: 27 (1856). Lika med Dumbom har jag lätt tålt kritiker, ”så snart de rörde någon ann’”. De Geer Minn. 1: 25 (1892). De som makten hava .. kunna aldrig lida, att andra tänka olika med dem. Segerstedt Händ. 132 (1926). Han ålade sig .. tvånget att leva i jämnhöjd med sina hjältedater. Hellström Lekh. 43 (1927). — särsk.
α) i förb. med adj., adv. l. sbst. föregånget av lika l. sbst. föregånget av samme l. jämn, i sådana uttr. som (vara o. d.) lika stor, fin o. dyl. l. (ha o. d.) lika l. samma storlek, finhet o. d. med ngn l. ngt, (vara osv.) lika stor osv. resp. (ha osv.) samma storlek osv. som ngn l. ngt; ta jämna steg med ngn; se för övr., särsk. beträffande brukligheten, under LIKA, adj. o. adv. I 2, II 2, SAMME, JÄMN 4 a β β’. Ath fadheren icke hafwer meera än en naturligh son, som och är lijka mektogh medh honom huilken vtsendt war. OPetri MenFall E 1 a (1526). Et Benedictin-kloster, som är lika gammalt med Domkyrkan. Dalin Hist. 2: 14 (1750). Carl XI:s Dotterson uppföddes i Sverige, och delte samma öde med det Riket han då ansåg som sitt fädernesland. Gustaf III 1: 3 (1771). Laster och odygder .. (ha) jämna steg tagit med uplysningen. SynodA 1: 637 (1797). (Halvkupolens) bas, som är mindre än eller lika stor med halfcirkeln. Hahr ArkitH 106 (1902). Tror du det är bra för flickan din, att du låter henne få lika leksaker med adeln. Martinson Brandlilj. 14 (1941).
β) i uttr. ett med l. efterföljande ett sbst. föregånget av en resp. ett, numera nästan bl. för att beteckna identitet, i sht förr äv. för att beteckna överensstämmelse l. likhet; se vidare under EN, räkn. IX 4. Effther thz hon (dvs. den heliga församlingen, tänkt ss. en brud) är såå en lekamen medh Christo är hon och thet Christus är. OPetri MenFall E 8 b (1526). Tå wilia the wara oss til wilia, så at the boo när oss, och warda itt folk med oss. 1Mos. 34: 22 (Bib. 1541). Fast än de Danske för ett prijs medh andre inköpa moste. AOxenstierna 2: 631 (1624). Att leva det var för .. (Tolstoy) ett med att dikta. OoB 1928, s. 480.
γ) i förb. med vissa ord l. uttr. som beteckna överensstämmelse, enighet o. d., ss. enig, ense, överens, (överens)stämma, enlighet, stundom äv. enlig; se vidare under resp. huvudord. I enlighet l. överensstämmelse med ngt. Vara ense, enig, överens med ngn (om ngt). SvTr. 4: 161 (1534). Alt det i modersmålet, som är enligit med språkets art. Hof Skrifs. 39 (1753). Att utvidga sina rättigheter till närmare öfverensstämmelse med dem som (osv.). Carlson Hist. 2: 33 (1856). Wulff Leopardi 94 (1913).
δ) (numera bl. tillf.) i förb. med ord som beteckna motsats, i uttr. motsatt l. i motsats med ngt, motsatt ngt resp. i motsats till ngt. Kellgren 3: 221 (1793). Det verkligen skedda kan vara i rak motsatts med hvad som säges. Rääf Ydre 1: 27 (1856). Vid voteringen befans, att nästan alla öfriga ledamöter voro af en motsatt tanke med dem. Carlson Hist. 4: 389 (1875).
ε) i förb. med ett sbst. med ett utelämnat l. underförstått attributivt lika, samma l. dyl.; särsk. i sådana uttr. som (vara o. d.) i klass, höjd, nivå, rang, ålder med, hava rang med o. d., i samma klass osv. som; se vidare under resp. substantiv. Han är i ålder med mig. Klåkaren skall bo j Förstuge med läraren, dörr emot dörr. VDAkt. 1699, nr 414. At hålla pris (för fisken) med Holländaren. Carleson PVetA 1749, s. 13. (Sekreteraren i lagkommissionen) har rang med sekreterarna i hofrätten. MoB 3: 54 (1767). Sidopatrull bör (vid marsch) om möjligt hålla sig i höjd med förpatrull. FälttjRegl. 1900, s. 67. Dalin har .. försökt föra vår litteratur i nivå med de litterära moden och strömningarna i utlandet. Hjertén Fabel 56 (1910). särsk. i numera obr. anv.; jfr 6 d. Ett slags tiockt kläde (av gethår) .. skall hafva finhet med silke. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 8 (1753). (Badstugan i Sofia) liknar et Slott, .. har rund skapnad med en dome. SvMerc. 1764, s. 578.
ζ) i förb. med tr. verb som beteckna jämförelse l. överensstämmelse; i sådana uttr. som jämföra, jämställa, likställa (i sht förr äv. likna l. förlikna) ngt med ngt; i jämförelse med; jämna ngt med marken o. d.; se vidare under resp. verb l. vbalsbst.; jfr f. En eftertäncksam upfostrare liknar ungdomens uptucktan med träskiötzel. Cederhielm PVetA 1740, s. A 3 a. En af tacksamhet hänryckt Undersåte, som jämför sin Konung med Titus och Antoninus. Kellgren 3: 210 (1793). Fästningen och staden skulle jämnas med jorden. LbFolksk. 508 (1892). (Snörmakaren) hade .. fullkomligt identifierat sig med den akademiska världen. Hellström Lekh. 95 (1927).
e) i förb. med ord l. uttr. som beteckna en mer l. mindre reciprok värksamhet l. handling; ofta närmande sig 20 a. Samtala, tala, prata, språka, gnabbas, gräla, kiva(s), tvista, strida, slåss, kämpa, nappas, tävla, underhandla, diskutera, dansa, leka, samarbeta, umgås, trängas med ngn. Växla blickar, byta ord, skifta hugg, hålla vad, köra i kapp med ngn. Ha (ngt) att göra med ngn. Så är thet .. straffelighit .. ath j gå medh hwan annan till retta. 1Kor. 6: 7 (NT 1526). Tå taladhe Kain medh sin brodher Habel. 1Mos. 4: 8 (Bib. 1541). När Traanan går i dantz medh Stodhästen, så får hon brutna Been. Grubb 586 (1665). Då .. Konungen i Ägyptien slogz med Rehabeam Iudarnas Konung. Rudbeck Atl. 3: 158 (1698). At Språk .. läres väl .. i umgänge med vettigt .. folk. Sahlstedt CritSaml. 108 (1759). Svante var den ende, med hvilken Lars skydde att inlåta sig i dispyt. Rydberg Vap. 94 (1891). Han kände det som om han reste i kapp med döden. Hellström Lekh. 15 (1927). — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. möta, råka med ngn o. d., möta, råka ngn. Athij (dvs. att I) wile mötha meedh oss .. paa nogen then stadt som benempdt war. G1R 2: 12 (1525). (Flickan) som du mötte med i sakristian. Strindberg MOlof 56 (1878). Har hon råkat med sina styfbarn? Dens. Bjälb. 112 (1909).
β) (numera bl. tillf.) styrande refl. pron., i förb. med verb som beteckna övervägande, tvekan, eftertanke o. d., för att beteckna att övervägandet osv. sker utan samråd med ngn; stundom svårt att skilja från 25. Jag begynte då med mig besinna, / Med deras (dvs. knektarnas) lif kan jag bättre winna. Carl IX Rimchr. 20 (c. 1600). Tänck wäl effter med tig om tu gör alla thesse goda Gärningar. Ekman Siönödzl. 61 (1680). Länge tvekade jag med mig sjelf. Palmblad Nov. 3: 65 (1817, 1841).
f) i förb. med tr. verb (l. motsv. vbalsbst.) vars handling förutsätter mer än en part l. del ss. objekt; jfr b, c, d ζ. Blanda vin med vatten. Multiplicera, addera ett tal med ett annat. Konfrontera ngn med ngt. Införliva ngt med sina samlingar. När man multiplicerar 6 medh 3, bliffuer 6 tree resor adderat. AJGothus ThesArithm. 29 (1621). Glesa kornstånd, blandade med långt, glansigt gräs. Fridegård TrägL 5 (1940).
D. för att beteckna att ngt hör samman med ngt ss. en mer l. mindre väsentlig del därav, innehåll däri o. d.
12) för att utmärka del av ngt (särsk. kroppsdel), utrustning, tillbehör, ägodel, komplement, egenskap o. d.: försedd l. utrustad l. begåvad med, som har; stundom med särskild tanke på dylik del osv. ss. karakteristiskt kännetecken på ngn l. ngt, närmande sig bet.: kännetecknad l. utmärkt av; stundom utan bestämd avgränsning från 19 (jfr b, c, d); vanl. inledande prep.-attribut. En gammal man med långt skägg. En ask med lock. En pojke med skolmössa. En kyrka med två torn. En familj med tre barn. En flicka med ljust hår. En äldre dam med vänligt utseende. En man med stor förmögenhet. Mannen med järnmasken. En egendom med en areal av 400 tunnland. Ett bärg med en höjd av 1000 meter. It stort fforgylt halsband m[edh] dÿre stener. OPetri Tb. 21 (1524; uppl. 1929). 4 p(ar) blå krusia länkeknappar mäd vit inlägning. UOxelgren (1763) i Fatab. 1911, s. 83. Herrn med snusdosan tyckte förmodligen han varit ohöflig. Almqvist DrJ 134 (1834). Gud är en ande med alla de högsta fullkomligheter. Kat. 1878, nr 13. En liten äng med tätt gräs och med sippor. Rydberg Vap. 4 (1891). Han var .. en man med smak och beläsenhet samt mycken känsla för poesi. PT 1898, nr 299, s. 3. En femtonårig kungason med namnet Ragnar. Heidenstam Svensk. 1: 61 (1908). Till koklådan kan användas kastruller med eller utan skaft. KatalNK 1917—18, s. 24. Han var snickarmästare med egen verkstad och egen gård. Lagerlöf Mårb. 141 (1922). — särsk.
a) för att utmärka innehållet l. lasten o. d.: innehållande, fylld av, lastad med; äv.: bemannad med; stundom svårt att skilja från 13 a. OPetri Tb. 21 (1524; uppl. 1929). En korgh medh sommor frucht. Am. 8: 1 (Bib. 1541). Några faat med salpeter. RP 8: 150 (1640). En båt med 4 till 6 man. Nilsson Fauna 4: 137 (1852). Kaggar med dricka och säckar med mjöl. Lagerlöf Troll 2: 99 (1921).
b) inledande predikativt adverbial; ofta närmande sig 19; jfr c. Isbåtar äro medh medhar fodhradhe med Siälskin. Bureus Suml. 45 (c. 1600). Gudh giffuer alt got, men doch icke oxen medh hornom. SvOrds. A 7 b (1604); jfr 19 b. Vij j sluppen (dvs. vi i slupen) var alla med Ryssliberie (dvs. ryskt ”livré”, rysk uniform). UrFinlH 256 (1716). Gården var vit med många fönster. Sjödin StHjärt. 14 (1911). särsk. (numera ngt vard.) i uttr. göra (förr äv. råda) ngn l. vara l. gå l. bliva med barn, vara, bliva med kalv, föl o. d., göra ngn resp. vara l. bliva havande resp. dräktig; se för övr. under resp. verb l. substantiv. Hust[rv]n som kiortelen stal .. skal synes om hon ær m[edh] barn, ell[e]r eÿ. OPetri Tb. 28 (1524; uppl. 1929). När Koona äro medh Kalfwar, låter man dem wara uthe om Nattena. Rålamb 13: 55 (1690).
c) inledande prep.-attribut (l. predikativt adverbial) som i sin tur är försett med efterställd bestämning; ofta närmande sig 19. Ett hus med fyra par fönster på framsidan. Han mötte en procession med en musikkår i spetsen. En flicka med ruter i. En kostym med en ful fläck på. 2:ne små hufvuddynor, som voro med eiderdun uti. Roland Minn. 79 (c. 1748). Det målade skåpet med årtal på. Snoilsky 2: 87 (1881). Hans kappa var utsliten och med ett .. stort hål baktill. De Geer Minn. 1: 16 (1892). Förmaket, med de vita överdragen på soffa och emmastolar. Hellström Lekh. 167 (1927). Låga vagnar med ektrissor till hjul. Fridegård TrägL 70 (1940).
d) med mer l. mindre utpräglad konditional, kausal l. (i sht) koncessiv bibet.; i de båda senare fallen ofta styrande sbst. föregånget av refl. poss. pron. l. (vid koncessiv bibet.) av all med l. utan följande refl. poss. pron.; ofta utan bestämd avgränsning från 19 e. Thet är icke Gudhi möyeligit, medh all sin alzmechtigheet vthrätta, at (osv.). OMartini Pred. D 2 b (1606). Så blef (Samuel) Johnson med det bästa hjerta och mycken odling i förståndet, en Tyran i umgänget. LBÄ 14—15: 62 (1798). Att denna afhandling med all ofullständighet och alla enskilda misstag dock innehåller det bästa .., som hittils i denna fråga blifvit yttradt. UVTF 26: 22 (1880). Hugo är, med alla sina fel, en stor skald. PT 1888, nr 144 A, s. 3. Han liknade mest en trägud med sina breda kindkotor och de svarta hårflikarna. Fridegård TrägL 228 (1940).
e) (vard.) i mer l. mindre elliptiska l. anakolutiska uttr. med föraktlig l. avvisande innebörd, inledande attribut till ett (ngn gg utelämnat) pron., för att utmärka ngt som är karakteristiskt för ngn l. som ngn ofta kommer med l. är starkt intresserad av o. dyl. Du med dina evinnerliga moralpredikningar. Ni dygdemenniskor med era snörräta pligter. Jolin MSmith 44 (1847). Usch då, med era allmänna föreningar; de äro då de ledsammaste tillställningar som jag vet. Bremer Hertha 9 (1856). Å, ni med er plötsliga förälskelse! Hallström Erot. 127 (1908).
13) för att utmärka det varav ngt består o. d.
a) (numera i sht ngt vard.) inledande bestämning till ett ord med kollektiv bet. l. ett måttsord: bestående av, av; jfr 12 a. Ehnn godh summa medh peninger. G1R 1: 125 (1523). En stoor hoop medh folk. Apg. 11: 24 (NT 1526). Jagh sender min herre .. ett pakett med röt taft. OxBr. 6: 23 (1628); jfr 12 a. Två skepladningar med masteträd. RP 8: 370 (1640). Et rågadt jungfrumått med Sego (dvs. sagogryn). Warg 591 (1755). En stor kvast med björklöv och syrener. Lagerlöf Mårb. 125 (1922). Anm. till 13 a. I nutida språkbruk är prep.-uttr. av hithörande slag ofta (i skriftspr. vanl.) ersatt med ett efterställt prepositionslöst attribut.
b) i annan anv., för att utmärka ngt varav ett föremål l. en företeelse o. d. är sammansatt l. de delar o. d. som ingå i ngt: bestående av l. i, av, i; äv. inledande en uppräkning av föremål l. företeelser som utgör en närmare förklaring; numera bl. med anslutning till annan anv. Svart Ähr. 44 (1560). (Kyrkoherden skall anteckna) Kyrckionnes innandöme och egendom medh böcker, silfwer, koppar (osv.). KOF II. 1: 432 (1659). Allahanda små Kiöke redskap medh slefwar Plåtar och Dörslagh. BoupptSthm 15/7 1678. Gör någon Oliud på Gatorne, med ropande, skiutande, Sqwaller och Slagzmål (osv.). StadgEed. 1687, 2: 6. Det där krimskramset med anor och präktiga namn kan baron så gerna taga med sig i grafven. Topelius Vint. III. 2: 32 (1897); jfr 23 c.
E. i instrumental anv.
14) för att utmärka redskap, instrument, maskin, vapen, kroppsligt l. psykiskt organ o. d. som användes för utförande l. åstadkommande av ngt: medelst, förmedelst, med användande l. hjälp av. Skriva med blyertspänna. Äta med kniv och gaffel. Soldaterna kämpade med bajonetterna. Han piskade hästen med sitt ridspö. Binda ngn vid ett träd med ett rep. Han mätte fuktigheten i rummet med en hygrometer. Fiska med nät, metkrok. Ett ljud som man icke kan uppfatta med hörseln. OPetri Tb. 9 (1524; uppl. 1929). Han .. begynte twå läriunganas föter, och torkadhe medh thet linna clädhit som han war vmbunden medh. Joh. 13: 5 (NT 1526). Här striddes våra fäders strid / Med tanke, svärd och plog. Runeberg 2: 4 (1846). Ett järnspett, som jätten brukade använda till att röra om i brasan med. Lagerlöf Holg. 2: 453 (1907). En ung mänska som arbetade med hjärnan. Hellström Lekh. 90 (1927). Nu skulle han få se det med egna ögon. Fridegård TrägL 161 (1940). — särsk.
a) för att utmärka färde- l. transportmedel, stundom äv. drag- l. riddjur o. d. Transportera ngt, komma, resa, fara med järnväg, bil, båt, flygmaskin. Köra med häst och vagn. Skicka ngt med posten. Sedan droog Jacob Lesle och Willam Jungh medh hesth och skiutt wp till Näricke. SkrGbgJub. 6: 56 (1587). Hon måtte wäl .. farit medh Wagn. Lælius Jungf. F 1 b (1591). Wåra Lappar som rida och åka med Reenar. Rudbeck Atl. 3: 168 (1698). Ro med båt. Topelius Lb. 2: 3 (1875). Resan till Stockholm, som kunde ta en månad med båt från Norrköpings hamn. Martinson Brandlilj. 14 (1941). särsk. (mera tillf.) för att utmärka transport- l. färdeled o. d. Lübeckz store stadh .. (från Travemünde) till landz ligger 2 mijl, men medh elffwen 4 mijl. Bolinus Dagb. 11 (1666). Att köpmännerna hafva gått med deras varor med Nilströmmen. Eneman Resa 1: 142 (1712).
b) i uttr. som beteckna att ngn spelar på ett instrument o. d., för att utmärka instrumentet; numera vanl. ersatt med annorlunda konstruerade uttr. (prep.-uttr. med annan prep., obj.). Jacob Weins barn (begrovs) .. medh 2 1/2 ringningh medh alla klåckor. BtÅboH I. 11—12: 153 (1663). Här spelas inunder mäd lutor åg viol de gamb. LejonkDr. 213 (1688). Schulthess (1885).
c) för att utmärka person l. institution l. djur (jfr a) o. d. i användning motsv. ett redskap l. dyl.; särsk. (delvis med anslutning till a) för att utmärka person använd ss. bud l. ombud för att transportera l. överlämna l. uppbära l. hämta ngt o. d.; jfr 5 a. Tryckeriet skickade korrekturet med springpojken. Jakt med stövare. Iuda sende bocken medh sin heerda aff Odollam. 1Mos. 38: 20 (Bib. 1541). Iagh .. har nu .. bekommit medh grefvinnan Piper Mon Coeurs aldrakiäresta Conterfey. Carl XII Bref 73 (1705). Svara med Axel. Han har fått en tolfskilling, för att han ska gno så fort, han kan. Bergman HNådT 184 (1910). särsk. i numera obr. l. bl. tillf. anv.; särsk. i uttr. skriva med ngn, skriva ett brev l. dyl. o. sända detta med ngn. Thå beffuiste Oloff Larss[o]n medh Jören Jachiopss[o]n .., tå han medh hono[m] aff rechnade, att han intidh mera wpbar .., ehn som honom tillkom. SkrGbgJub. 6: 183 (1590). Innan få dagar vill jagh vidhlöftigere därom skrifva medh öfversten Cobron. OxBr. 5: 5 (1612). Den 17 Maij blef .. med en Cantzelij schrifware Omropat, att den fölliande dagen skole de effterschrefne af Adell sigh instella på Ridderhusedtt. RARP 1: 138 (1631). (Mottagit) Aff Store Siötullen medh H:r Drakenh[ielm] .. 6000. HovförtärSthm 1660, s. 126. Detta bref skrifver jag med dentisten Jacobson från Stockholm. Retzius BlSkr. 272 (1850).
d) med försvagning av den instrumentala bet., för att väsentligen bl. beteckna att ngn sätter ngt i rörelse l. låter ngt intaga viss ställning l. utföra viss handling o. d.; stundom närmande sig 20 a. Vinka med handen, med en näsduk. När pojken fick syn på sin mor, svängde han glatt med mössan. Han rullade vilt med ögonen. Hunden viftade vänligt med svansen. De framburne skurgudar rörde sig på Altaren. De ristade med hufvudet. Mörk Ad. 1: 24 (1742). Jag snodde rundt med tummarne. Fröding NDikt. 16 (1894). Skomakarn satt oftast och hängde med huvudet. Lagerlöf Mårb. 147 (1922). Därefter tog länsmannen tärningarna och bad domaren .. kasta med dem för att se, att de voro riktiga. Dens. LöwR 102 (1925); jfr 20 a. Granarna vaggade och vispade med sina toppar. Fridegård TrägL 86 (1940). (†) Kaster han honom medh en steen (ther någhon kan dödh aff warda) så at han bliffuer dödh ther aff (osv.). 4Mos. 35: 17 (Bib. 1541).
e) för att begränsa giltigheten av ett omdöme som utsäges om en person l. ett föremål i dess helhet till att gälla bl. en viss kroppsdel l. del av föremålet; jfr 25. Ionathan .. reckte sin staaff vth .. och doppadhe medh endanom j hannogs kakona. 1Sam. 14: 27 (Bib. 1541; Bib. 1917: doppade dess ända). The .. bundo Achior widh itt trää medh hender och fötter. Judit 6: 13 (Bib. 1541). Endast med en ringa del tillhör Europa den kalla zonen. NF 4: 827 (1881). Jag låg på marken med det ena knät. Fröding Guit. 74 (1891). Nu svängde han lien — så — den fastnade väl med spetsen i en torva. Sjödin StHjärt. 63 (1911).
15) för att utmärka ngt som användes ss. tecken l. beteckning l. uttryck för l. benämning på ngt o. d.; ofta med anslutning till 18 e.
a) för att utmärka skrivtecken l. motsvarande beteckning av annat slag. De mäste .. skrifva .. (ordet) Svensk med e. Sahlstedt CritSaml. 91 (1759). Å-ljudet .. tecknas med å eller o. Sundén SvSpr. 12 (1871). Detta språk, som vi kalla det urnordiska, .. skrefs med en sorts bokstäfver, som .. kallas de äldre runorna. Schück o. Lundahl Lb. 1: 7 (1901); jfr 18 e.
b) i uttr. kalla, benämna ngn l. ngt med ngt; numera bl. tillf., med anslutning till annan anv. av ordet (särsk. 18 e, 19). Inbegreppet af hela denna vishet kallade man med ett gemensamt namn för upplysning. Tegnér (WB) 3: 150 (1817). (Drottning Sofia) kallade .. hertig Magnus med spenamnet kittelbotaren. Fryxell Ber. 2: 57 (1826). Den lilla kyrkan benämdes endast med Capellet. Knorring Ståndsp. 1: 42 (1838). Böök 4Sekl. 235 (1925, 1928).
c) i uttr. översätta, stundom tolka ngt med ngt. Minne öfversättes gemenligen med ihugkommelse. Ihre Föret. XVII (1779). Det isländska ordet ”fress”, som allmänligen tolkats med katt, betyder äfven björn. Atterbom Minnest. 2: 50 (1840).
d) i sådana uttr. som avse, mena, förstå ngt med ngt, avsikt, mening med ngt o. d.; ofta bildl. Vad menas med en logaritm? Vad är meningen med det här? Han menar ingenting med det. Hans avsikt med bortresan var tydligen att komma från en pinsam situation. OPetri MenFall E 8 a (1526). Medh ogräset förstår Christus ondskonnes barn. PErici Musæus 1: 159 a (1582). Med Guds rike förstås nådens rike på jorden. Kat. 1878, nr 180. Vad han .. menade med detta dunkla tal .. är svårt att rätt förstå. Hellström Lekh. 281 (1927). Anm. till 15 d. I bildl. anv. av uttr. mena ngt med ngt har stundom med huvudtonen (jfr anm. sp. 532).
e) i förb. med säga, yttra, uttrycka, svara, omnämna o. d., för att utmärka ord o. d., varav yttrandet består; äv. med utelämnat verb; vanl. med anslutning till 18 e. Säga ngt med få ord. Icke med ett ord omnämna ngt. Med ett ord, kort sagt. Med andra ord, uttryckt på annat sätt. Svart G1 10 (1561). Hvad bekänner du med de orden: Jag tror på Gud Fader? Kat. 1878, nr 90. Han svarade henne inte med ett ord. Lagerlöf Troll 2: 43 (1921). Jo, det ska jag säga dig: det är därför att mina ungar .. har konsten i blodet .. Hälsa honom med det! Hellström Lekh. 152 (1927); jfr 20 a. särsk. i numera obr. anv. Mz kort ordh seyandes. OPetri MenSkap. 18 (c. 1540). Hon svarade strax med ja. Humbla Landcr. 39 (1740).
16) för att utmärka ett ämne l. föremål o. d. som användes ss. l. utgör ett mer l. mindre självständigt värkande medel för framställande l. åstadkommande av ngt l. till fyllande av viss funktion; särsk. om botemedel, födoämne, material o. d.; stundom utan bestämd avgränsning från 14. Täcka över ngt med halm, med ett skynke. Gnida in sina kinder med fett. Gödsla med kalkkväve. Utspisa ngn med ngt. Släcka sin törst, stilla sin hunger med ngt. Måla huset med rödfärg. Han tätade springan med mossa. Om någhot bliffuer quart (av påskalammet) .., skole j thet vpbrenna medh eelde. 2Mos. 12: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: i eld). Få bruka sådan medicament, som samma sjukdom medh cureras kunde. RP 4: 133 (1634). Tagh aff säcken och lappa säcken medh. Grubb 791 (1665). Några stycken bananer .. att stilla den värsta hungern med. Bergdahl Antip. 111 (1906). Eau de cologne, som han baddat ansiktet med. Hellström Lekh. 315 (1927). Han täckte över resten av (det dödade) svinet med doftande ris. Fridegård TrägL 37 (1940). — särsk.
a) (numera föga br.) utmärkande ämne o. d. som användes vid tillagning av maträtt. J skolen icke .. (äta påskalammet) råått eller medh watne sudhit. 2Mos. 12: 9 (Bib. 1541). Fy, ett sådant smör de laga mat med! Knorring Skizz. II. 2: 69 (1845). Nordlund Bit. 158 (1894).
b) (numera föga br.) i sådana uttr. som uppföra, uppbygga, förr äv. göra ngt med ngt, för att utmärka material varav ngt bygges l. göres o. d. (Det stora fatet på slottet i Heidelberg) är giordt med timmerstocker. Bolinus Dagb. 36 (1668). Att .. (uret) är med messing giort. Rudbeck Bref 331 (1688). En betydlig del af Petersburgs praktbygnader äro upförda med granit och marmor ifrån Finland. Svedelius Statsk. 2: 48 (1868). Hvad äro begreppen, med hvilka metafysikerna uppbygga sina luftiga tempel? Rydberg Varia 24 (1890, 1894).
c) för att utmärka medel till livsuppehället (pänningmedel, födoämne o. d.), i sådana uttr. som hjälpa l. klara l. reda sig med ngt, ha ngt att röra sig med o. d.; förr äv. leva med ngt, leva på l. av ngt. Oansedt att hon slett inth[et] haff[wer] att hielpe sigh medh eller Leffwe widh. SthmTb. 28/5 1586. Man kan lefva här med 10 ducater om Månan väl nog. ACelsius (1734) i SvBrIt. 2: 34. Sjelf lefde han med konfekt till frukost, middag och qväll. Topelius Läsn. 6: 2 (1884). 200 scudi om året .. skulle jag reda mig med. Wulff Leopardi 191 (1913).
d) i uttr. betala med ngt, för att utmärka betalningsmedlet o. d.; förr äv. få, köpa ngt med ngt, för ngt. Betala notan med en femtiokronorssedel. En troghen wen står icke til betalandes med noghra peningar eller gotz. Syr. 6: 15 (öv. 1536). Medh intet får man intet. Grubb 522 (1665). Man köper den rara / Steken med gull. Adlerbeth HorSat. 48 (1814).
17) för att utmärka viss handling l. värksamhet l. egenskap l. visst tillstånd o. d. ss. medel att uträtta l. åstadkomma ngt: medelst, förmedelst, genom. OPetri PEliæ b 4 a (1527). Medh tiggiande wille the sökia theres födho. Dens. Clost. D 3 b (1528). Om I låten ehr med söta ord beveka. Kolmodin QvSp. 1: 8 (1732). Någre sammansvurne räddade sig med flykten. Dalin Hist. III. 2: 12 (1762). Demagogisk kalle vi en politik, som leder massorna med att bedraga dem. Geijer SvFolkH 2: 119 (1834). Sångfåglarna .. fröjda oss med sina muntra sånger. LbFolksk. 195 (1890). Om jag vore där, kunde jag hejda .. (lejonet) med ett skrik. Hallström Than. 41 (1900). Barcken .. retade gallfeber på honom med sin oförsynthet och sitt slarv. Lagerlöf Top. 65 (1920). — särsk.
a) (numera ngt vard.) i det konjunktionella uttr. med det att, med att, äv. (numera bl. arkaiserande) med det, därigenom att. Dhen lilla Fisken som kallas Remora, som kan komma ett för fult Segel gående Skep at stanna twert aff, medh thet at han häfftar sig wedh Skeppet. RelCur. 218 (1682). Hustruns Man ville mörda Jorde-Gumman, men jag stillade honom, med thet jag låfvade, at snart hielpa sin Hustru utur thenna nöden. Hoorn Jordg. 2: 15 (1723).
b) (i Finl., †) i uttr. leva med (att göra) ngt, leva av att göra ngt. Då och då en liten affär .. med något skall man ju lefva. Topelius Vint. I. 2: 308 (1860, 1880). Ahlman (1872). KalSvFolkskV 1912, s. 186.
18) med försvagning av den instrumentala bet., ofta med mer l. mindre klart framträdande bibet. av ngt slag (särsk. av innebörd, sätt l. orsak).
a) i förb. med ord som beteckna förseende, utrustning, utsmyckning, fyllande o. d., för att utmärka det som ngn erhåller l. det vari utrustningen l. utsmyckningen består l. varav ngt fylles osv.; se vidare under resp. huvudord. Förse, begåva, utrusta, överhopa, översålla, överströ, pryda, smycka ngn l. ngt med ngt. Traktera, försörja, undfägna, hålla ngn med ngt. Fylla, uppfylla ngt med ngt. Bekläda, kläda, beströ (i vitter stil äv. strö) ngt med ngt. Vagnen är lastad med spannmål. OPetri Clost. A 1 b (1528). Hon .. fylte sina flasko medh watn. 1Mos. 21: 19 (Bib. 1541). Lille, med Pijlar och Blosz, och Boga bewäpnade Skytten .. / Astrild. Stiernhielm Herc. 99 (1648, 1668). (Jag) hölt migh sielff medh maat och drjcka. BoupptSthm 18/9 1678. Med sippor stränderna strös. Geijer Skald. 8 (1811, 1835). Gud försörjer mig rikligen och dagligen med kläder och föda .. och med allt det jag till timlig näring behöfver. Kat. 1878, nr 104. Rosenstein brukade på skämt öfverhopa henne med det utsöktaste och öfverdrifnaste smicker. De Geer Minn. 1: 3 (1892). Ett område belamrat med fordon. Fridegård TrägL 161 (1940); jfr b γ. — särsk.
α) i numera obr. anv. Stora Steenpelarer, med allahanda Diurs beläter ristade. Rudbeck Atl. 3: 41 (1698). (Man) blef genast då man kom af vänliga händer serverad med kaffe eller te. VVasenius i Nutid 1898, s. 22.
β) i sådana uttr. som hugna, välsigna ngn med ngt o. d.; se vidare under de särskilda verben; jfr b γ. Våra trädgårdar ha i år blivit rikt välsignade med frukt av alla slag. Wälsigna Hennes Hand, med Rijkedom och prydna. Stiernhielm Jub. 141 (1644, 1668). LbFolksk. 192 (1890).
b) [jfr a] i förb. med ord som beteckna fullhet l. en viss (vanl. stor) myckenhet l. mängd av ngt, för att utmärka det varav ngt är fullt l. det som bildar myckenheten osv.; särsk. inledande (efterställd) bestämning till adj. full l. (ofta substantiviskt brukat) adv., t. ex. fullt, tjockt, rikligt, ymnigt, tillräckligt, duktigt, nog, friskt, bra, tätt, mycket, ansenligt, kolossalt, oerhört, grovt, åtskilligt, obetydligt, tunt; se vidare, särsk. beträffande brukligheten, under resp. adj. l. adv. Apg. 4: 8 (NT 1526). Hennes hierta war fult medh ångest och sorgh. St. af Est. 5: 5 (Bib. 1541). På gatan rände tiokt med fålk; lijk som på en marknad. VRP 3/6 1730. Jag tror att vi ska få bra med fisk. Jolin Barnhusb. 198 (1849). Ansenligt med folk hade samlats. PT 1896, nr 158, s. 2. Under växperioden fordra palmerna rikligt med vatten. Abelin TrInomh. 146 (1904). Han förtjenade groft med penningar. PT 1907, nr 8 A, s. 3. Numera hålles (i Jösse o. Fryksdals härader) helt obetydligt med får. Fatab. 1911, s. 102. Akta dej, va me spö man skulle få, om dom fick kläm på att de var vi. Jansson 103:an 111 (1921). — särsk.
α) i vissa numera obr. uttr., ss. rik med, rik på; blottad, tom, tömd med, blottad, tom på; tomt med, fritt från. Then H. skrifft är rijk medh bewijs och exempel (på att det Gud låter ske med dig, det gör han för din välfärds skull). Bullernæsius Lögn. 421 (1619). Allmogens tillstånd, som alldehles med Manshielp blifuer blottad, widh vttskrifningerne. RARP 1: 123 (1630). (Ingen må) tro skönhetens eviga springkälla tömd med den dryck, han sjelf njutit. 2SAH 12: 529 (1827). Som det ännu var tomt med fiender på gatan. Mellin Nov. 3: 515 (1840, 1867).
β) [analogiskt efter full med] (mera tillf.) i uttr. halv med, till hälften fylld med. HammarkDomb. 16/5 1609. En lång packlår, som var halv med träspån. Siwertz Varuh. 344 (1926).
γ) i vissa uttr. eg. betecknande ngt annat än mängd (viss egenskap l. handling o. d.), som med bevarande av det väsentliga av den urspr. bet. tillika beteckna att ngt förefinnes i riklig mängd. Kirckegården är öffwer wäxt med lager träd. Bolinus Dagb. 12 (1666). Det stod kolsvart med studenter vid dörren. Dahlgren 1Ransäter 292 (i handl. fr. 1843). Stigen är trång med linderot, / med tagg och fläderdagg. Karlfeldt FridLustg. 38 (1901). Över huvud taget var det brokigt med uniformer i London. Cederschiöld Krig 87 (1916). särsk. (†) i sådana uttr. som flyta, rinna med ngt, flyta av ngt i överflödande myckenhet. Itt land .., thet medh miölk och hannogh flyter. Hes. 20: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: av). Floderna runno med Miölck. Mörk Ad. 2: 200 (1744). Borg Luther 2: 301 (1753).
c) i förb. med ord som beteckna ökning l. minskning, för att utmärka den kvantitet som utgör ökningen resp. minskningen. Malmström Hist. 1: 165 (1855). Fångenskapen förkortades med halfva tiden. 2SAH 60: 266 (1883). Anmärkas må, att under årtiondet 1881/90 dödstalet (i Västeuropa) .. i sin helhet nedgått med fulla 7 procent. EkonS 2: 32 (1894). I sin glädje höjde hon avgifterna vid bron med ett par penningar. Lagerlöf Troll 2: 89 (1921).
d) i distributiva uttr., för att utmärka den del som kommer på ngn i fördelningen deltagande part l. på var gång o. d. Betala en skuld under en tid av tre år med en tredjedel om året. Westee (1842). En tidskrift: Ärlig Svensk, begynte i Februari 1755 utgifvas med två ark i veckan. Malmström Hist. 4: 110 (1874). Att till barnets individualitet föräldrarna bidraga med hälften. Hellström Lekh. 337 (1927).
e) i förb. med ord betecknande viss handling l. värksamhet l. framträdande på visst sätt o. d., för att utmärka ngt som väsentligen bl. angiver vari handlingen osv. består, vilken form handlingen osv. har l. på vad sätt den utföres o. d.; ofta övergående i 19; ofta motsv. konstruktion med annan prep., t. ex. genom, i, av. Pojkarna roade sig med att skjuta till måls på småfåglar. Han var sysselsatt, arbetade med att skriva sina memoarer. Mässan kommer att invigas med ett tal av statsministern. Han avfärdade honom med ett par vänliga ord. En förseelse som straffas med böter. Hota ngn med stryk. (De första munkarna hade inga regler) vtan gudz ordh, ther öffuadhe the sich vthi natt och dagh, bådhe medh ordh och gerningar. OPetri Clost. A 3 a (1528); jfr 19. Fougderne (äro) slemme och mootvillige, icke så mychit med stiälande som med fyllerij och försummelsse. RP 8: 227 (1640). Åkomman (dvs. inklämt bråck) tillkännager sig med en svulst i endera ljumsken. Lovén Anv. 77 (1838). Tack för att ni gjorde er besväret med att uppfylla min begäran. Jolin Mjölnarfr. 3 (1865). Vi hafva haft ett herkulesarbete med att ordna och upplägga vedkasterna. Samtiden 1873, s. 30. Hufvudvåningen (av Lunds domkyrkas yttre kor) prunkar med verkliga halfkolonner. Schück o. Lundahl Lb. 1: 103 (1901). Fiskelägets barn .. ha så roligt med att springa på ett par lösa bräder från den ena (sjö-)boden till den andra. Sandström NatArb. 1: 242 (1908). — särsk.
α) (numera bl. mera tillf.; se dock slutet) styrande ord (särsk. vbalsbst.) som till bet. är närbesläktat med det ord till vilket prep.-uttr. står ss. bestämning; jfr 19. Mimer underwiste .. (Höner) med goda Råd. Peringskiöld Hkr. 1: 4 (1697). Han har .. sungit och spelat Herranom med visor och Psalmer. Westbeck Lohman 66 (1759). De fullväxta (jerusalemsfararna) gräto tyst med snyftningar, men barnen med skrik och hög klagan. Lagerlöf Jerus. 1: 304 (1901). särsk. (fullt br.) i uttr. avgå l. bortgå med döden, avlida. När en Storfurste är medh döden affgången. Petreius Beskr. 3: 1 (1615). Horns första maka bortgick med döden år 1703. 2SAH 54: 240 (1878).
β) i förb. med ord som beteckna början l. slut. Till att börja med. (Två personer hade råkat i gräl) Och begynthe deris klammer och trette medh narrij. SkrGbgJub. 6: 476 (1601); möjl. till 19. Arvidi 135 (1651). Denna Förordning lyktas med bevekliga förmaningar. Dalin Hist. 2: 446 (1750). Östanväder och kär’ngaträta börjar med storm och slutar med väta. HeimdFolkskr. 12: 16 (1894). Man måste väl börja med utslåttern på andra sidan sjön. Sjödin StHjärt. 16 (1911). (†) De enstaflige orden, som ändas mäd fördubblade consonis (dvs. konsonanter). Tiällmann Gr. 59 (1696).
γ) i numera obr. anv.; särsk. i sådana uttr. som begagna, använda tiden med ngt, till ngt; utmärka sig med ngt, genom ngt. (Som det) icke pläghar mykit lenge wara medh sådana skrymtare, medh mindre thet brister wäll vth medh vthwertes gerningar. FörsprRom. 1 b (NT 1526). Oxidsalterne (av koppar) utmärka sig med en blå eller grön färg. Berzelius Kemi 2: 329 (1812). Han begagnade tiden med att lära hebreiska. Strindberg HMin. 2: 182 (1905).
f) övergående i kausal bet.: med (ngt) ss. orsak, på grund av, till följd av, tack vare; ofta motsv. konstruktion med annan prep., i sht genom, av, över. Ha besvär med ngt. Skryta med ngt. (I boken framställes, huru människan) mz syndenne förspilte thz godha som hon war skapat til. OPetri MenSkap. 4 (c. 1540). Medh hwad skääl skulle Sweriges Rijkes inbyggere, andre Konungers döttrar .. med Brudskatt försörie. RARP 1: 40 (1627). En sjukdom han sig här ådragit med sitt .. liderliga upförande. JGOxenstierna Dagb. 193 (1771). Jag har inte gjort mycken lycka hittills med mina taflor. Jolin Barnhusb. 46 (1849). Fördelen med de proportionella valen är, att genom dem hvar och en kan göra sin röst gällande. PT 1905, nr 188, s. 3. De ha sannerligen .. nog med sina egna affärer. Segerstedt Händ. 125 (1926). — särsk.
α) i sådana uttr. som vara (miss)nöjd, (miss)belåten, (o)tillfreds l. nöja sig l. hålla till godo med ngt o. d.; se för övrigt under resp. adjektiv, adverb l. verb. Wij ærom med .. Söffuerin norbys naborscap icke aldeles wel belathne. G1R 2: 170 (1525). (Aurora) var missnöjd .. / Med sin stackars gamle man. Tegnér (WB) 3: 84 (1820). Naturligtvis höllo .. (sparvarna) till godo med den förträffliga utspisningen (i julkärven). Nilsson FestdVard. 142 (1925).
β) i numera obr. (l. bl. mera tillf.) anv. Nicanor bespottadhe them medh theras Gudztienst. 1Mack. 7: 34 (Bib. 1541). Förundrer eder icke med någon otro öfver mit (dvs. Jesus’) ytrande, at (osv.). Bælter JesuH 4: 29 (1757). Dröjer jag längre här, så blir jag yr i .. hufvudet med detta krångel. Runeberg ESkr. 2: 44 (c. 1850). (Hjälmdis) hade ingen glädje med att sy ihop dockor av tyglappar som andra mör. Heidenstam Svensk. 1: 77 (1908).
g) (numera bl. tillf.) närmande sig bet. av en agent: genom, av. Her effter skal nu icke meer alt kött förderffuat warda medh flodhzens watn. 1Mos. 9: 11 (Bib. 1541). Marazini (är) drabbad i Hufwudet medh en Kula. RelSegWittstock 1636, s. A 4 b. Evander .., åtfölgd mäd sin Moder Carmenta. Columbus Ordesk. 50 (1678; uppl. 1908). Ryssland är omgifvet med mäktiga grannar. Höpken 2: 87 (1747). Ön Sagalin .. skiljes åt Norden från fasta landet med et sund. Ödmann La Perouse 231 (1799). En slags med palmtak skuggad Piazza. Gosselman Col. 1: 65 (1828).
h) (numera bl. tillf.) närmande sig 25, i sådana uttr. som skilja sig från ngn l. ngt med ngt, förr äv. överträffa l. övergå ngn l. ngt med ngt, vara ringare med ngt, för att utmärka det varigm ngt skiljer sig från ngt l. vari ngt överträffar ngt osv. Thucydides som medh wältaligheet intet ringare war än Pericles. Schroderus Sleid. 18 (1610). Aldenstund Korparna .. öfwerträffade Kråkorna medh Stoorleken (osv.). Dens. Os. 2: 701 (1635). Effter wåre Eekar med god- och hårdheet öffuergå andre Landz Eekar. RARP 3: 167 (1641). Jag har fränder, vänner, tjenarinnor .. spanska höns, som skilja sig från andra med fjädrarna. Topelius Planet. 2: 68 (1889).
F.
19) för att beteckna förefintligheten av ngt, ss. vissa beledsagande omständigheter, visst tillstånd, viss (karakteriserande) handling, ådagaläggande av viss egenskap o. d., som närmare angiver det sätt varpå ngt göres l. sker; motsatt: utan; i allm. inledande adverbial; ofta utan bestämd avgränsning från bet. tillhörande D l. E; ofta motsv. konstruktion med annan prep., i sht på, under o. i. Göra ngt med glädje, nöje, tvekan. Tala med hög röst. Med flygande fanor och klingande spel tågade trupperna in i staden. Utföra sitt arbete med största noggrannhet. Med orätt beröva ngn ngt. Begå en ogärning med berått mod. Skänka bort ngt med varm hand. Taga ngt med våld. Med säkerhet våga påstå ngt. Undkomma med knapp nöd. Taga emot ngn med öppna armar. Lärarinnan kom med en stor barnskara traskande efter sig. Det hela tog en ända med förskräckelse. Med ägarens tillåtelse tältade pojkarna i skogsdungen. Med uppbjudande av alla sina krafter lyfte de bort trädstammen från vägen. Köpa ngt med förbehåll att få byta ut det, om det icke passar. Med stöd av flyg och stridsvagnar drev infanteriet fienden på flykten. Med hjälp av sina vänner lyckades flyktingen länge hålla sig dold. G1R 1: 102 (1523). Tu skalt födha tijn barn medh swedha. 1Mos. 3: 16 (Bib. 1541). Eucharis steg .. fram med tårar i ögonen. Ehrenadler Tel. 268 (1723). En morgon satt han död vid sjön, / med händren knäppta hop till bön. Tegnér (WB) 4: 33 (1822). Min afton skrider fram med fart. CVAStrandberg 1: 321 (1877). Vi skola bedja .. med barnslig undergifvenhet. Kat. 1878, nr 168. Med spel och fanor / och stass och ståt och anor / fru Uggla seglar in. Fröding NDikt. 7 (1894). Här sitter jag, invid den vackra viken, / .. med vattnet sårlande vid mina fötter. Wulff Rytm. 24 (1896, 1915). Hästen gick med korta, dansande steg. Lagerlöf Troll 2: 32 (1921). Att mösschefen låg vaken om nätterna med värk i tumändarna. Martinson Brandlilj. 7 (1941). — särsk.
a) i uttr. som numera (alltid l. vanl.) äro ersatta med andra prep.-uttr., t. ex. med ngns bekostnad, på ngns bekostnad; med det l. det sättet l. viset, på det l. det sättet; med allvar, på allvar; med det l. det villkoret, på det l. det villkoret; spela med trio, i trio; se för övr. under resp. huvudord. Lät (dvs. låt). . dräpa .. (Jeremias), ty medh thet settet (dvs. gm sina profetior) affwender han thet krijgsfolck som än nu quart är j thenna stadhenom. Jer. 38: 4 (Bib. 1541). Acterne haffver jagh medh nogaste öfverfahrit. OxBr. 8: 496 (1648). Fiendens Förwacht, then ther .. begaff sigh strax i största Confusion, medh fult Spårestreek på Flychten. RelBraheCondKrijgswDanm. 1657, s. A 3 a. Hans bok .. trycktes med Öfverhetens bekostnad. Swedberg Lefv. 121 (1729). Jag hade .. med fullt allvar beslutat att göra en färd till Blekinge. CFDahlgren (1825) hos Thomander TankLöj. 139. Det fosterländska (byggnads)-företaget är öfverlemnadt till Stockholms kommun med vilkor att det icke får uthyras. Strindberg NRik. 107 (1882).
b) inledande prep.-uttr. som närma sig bet. av ett predikativt adverbial; ofta utan bestämd avgränsning från 12 b; jfr c. Om (han) .. kommer ther aff medh lijffuet. 2Mack. 3: 38 (Bib. 1541). Vij förhoppes, att Skraffer schall stå medh schammen. OxBr. 5: 22 (1613). (Bolinus kom hem) och fan k. modren och söskon medh helsan. Bolinus Dagb. 76 (1678). När pojken såg .. (Bohuslän) än med en liten strimma av sol, än i skugga (osv.). Lagerlöf Holg. 2: 427 (1907). Han slapp undan med förmaning att aldrig göra så mer. Dens. Top. 32 (1920). — särsk. i sådana uttr. som finna (i sht förr äv. befinna), påträffa, komma på, överraska, ertappa ngn med ngt, överraska ngn med ngn o. d., för att beteckna att ngn vid påträffandet osv. befinnes inneha ngt, utföra viss handling l. ha ngn i sitt sällskap (ofta i fråga om avslöjande av ngt brottsligt l. olovligt); möjl. delvis med anslutning till 3 a, 5 a, 6 a, e; se för övr., särsk. beträffande brukligheten, under de särskilda verben. Caluinisterna blifwa och befundna medh thetta bofwestycket (dvs. förfalskning av bibeltexten). OMartini Pred. C 3 a (1606). Landzhöfdingen (har) befalt, att när någon hittade (rektor) Nordin med Bränvijns Kappen skulle han strax draga honom der ifrån i Scholan. HärnösDP 1695, s. 370. Vi funno honom här med byrån öppnad. Jolin Barnhusb. 212 (1849). Ibland kunde det hända, att de överraskade sin mor med att sitta och gråta. Hellström Lekh. 330 (1927).
c) (numera föga br.) för att beteckna den konkreta form l. gestalt l. färg o. d. som ngt har l. erhåller; stundom svårt att skilja från 12 b. The Triangler på samme tecke (dvs. innertak) som allenest äre målede wil H. K. M:tt hafwe med förhäfwed snickere arbete. HB 2: 218 (1588). Sedan delar .. (Nilen) sig med flera grenar. Eneman Resa 1: 170 (1712). Om träd-seiderna har jag hört förtäljas, att de varit formade med menniskogestalt. Castrén Res. 1: 61 (c. 1850). Tidskriften (Ur folkens häfder) .. är .. anordnad med ett större format (än de två andra anmälda tidskrifterna). Samtiden 1874, s. 104.
d) (†) för att utmärka ngt som angiver resultatet l. följderna av en viss handling l. ett visst skeende: till. Messenius Sign. 14 (1612). (Att) öfwer etthundrade Saker hafwe (gm tingslovet) bliffuit oafhulpne medh Parternes stora förtreet och beswär, och till neste Tingh förwijste. HSH 31: 92 (1662). Medan jag vistades i Lund, fick jag i tv samfelte åhr, med min stora nytto, betiena mig af then vida berömda Samuel Pufendorf. Swedberg Lefv. 29 (1729). Häruppå (dvs. efter kall avtvättning), märkte han altid, at en ökad utdunstning och lindrig svett fölgde, med hans stora lättelse. PJBergius PVetA 1763, s. 56. Rosenstein Därs. 1789, s. 152.
e) med mer l. mindre utpräglad kausal l. konditional l. koncessiv l. temporal bibet.; ofta närmande sig bet.: (på grund) av, genom; trots, oaktat; vid, i; jfr 12 d. Med tanke på det hotande åskvädret bröto vi tidigt upp. Med Guds hjälp skulle han nog lyckas i sitt företag. Med en smula tur skulle han nog klara sig. Sammeledis giordhe han v[nge] Anders P[e]rss[o]nn nokion skadhe medh ehn kniff medh wådhe. SkrGbgJub. 6: 97 (1588). Ty jagh weet mycket wäl at jagh medh all min flijt / Förtienar föga meer än någras hätska nijt. Spegel ÖPar. 1 (1705). Med renaste upsåt att gagna sina underhafvande, nödgades .. (jordägaren) se 20 hela Hushåll afflytta. LBÄ 27—28: 130 (1799). Här, här (dvs. i Finland), i klar som mulen tid, / Med lycka hård, med lycka blid, / Det Finska folkets hjerta slog. Runeberg 2: 4 (1846). Med hänsyn till däggdjurens föda kan man dela dem i: vextätande, såsom hästen och boskapen; fruktätande (osv.). Berlin Lsb. 39 (1852). Utan Monitors mellankomst, eller med dess besegrande, skulle måhända hela (det nordamerikanska inbördes-)kriget fått en annan utgång. NordT 1883, s. 367. Med afseende på det sakliga innehållet var Hartmansdorff vid denna riksdag tvifvelsutan riddarhusets mest framstående talare. De Geer Minn. 1: 78 (1892). (Hövdingen) tänkte att den svarta, tigande trälen var farlig nog med yxa eller spjut i handen. Fridegård TrägL 71 (1940). — särsk.
α) i vissa stående, numera obr. (l. bl. tillf.) uttr., ss. med mitt vett, såvitt jag vet; med lycka, med tur; med Guds makt, med Guds hjälp; se för övrigt under resp. substantiv. Dedh ähr och väl ingen medh mit vet, som icke giärne skulle unna min broder ett annatt ställe. AOxenstierna 2: 151 (1613). Med Guds makt ska vi aldrig mer skiljas i detta livet. Lagerlöf Mårb. 143 (1922).
β) (i vitter stil) i sådana uttr. som med allt detta, förr äv. med allt det l. med detta, trots allt detta, det oaktat; förr äv. i det konjunktionella uttr. med allt det att, huru mycket .. än, ehuru. Lagerström Gir. 73 (1731). Men med alt det (dvs. svenskarnas tapperhet) gick dock Jama förloradt. Nordberg C12 1: 433 (1740). Men med detta (dvs. de tyska furstarnas enkla levnadsvanor o. visa regering), så regerar dock ännu både Frivolitet och Lösaktighet alt för mycket både i Saxen och ännu mer i Preusiska Staterna. Lanærus Försök 83 (1788). Med alt det att jag ville bort härifrån, tviflar jag dock högel. att jag slipper. Calonius Bref 402 (1799). Med allt detta (som förut nämnts) sakna nämnda skrifter just det, som kunnat gifva dem ett ännu högre och mera beståndande värde. 3SAH 4: 190 (1889).
G. för att utmärka i vilket avseende (med avs. på vilket föremål för den angivna värksamheten o. d., i vilket omfång l. med vilken begränsning i övrigt) en viss utsaga gäller.
20) inledande en bestämning till verb l. vbalsbst., för att utmärka föremålet för verbets osv. handling; jfr 21, 25.
a) inledande en bestämning som är mer l. mindre likvärdig l. jämförlig med ett direkt obj., ofta för att beteckna handlingen ss. mer l. mindre utpräglat durativ l. iterativ; dels i förb. med ett tr. v. (ofta ss. en mer l. mindre pleonastisk utfyllnad), dels i förb. med ett intr. v.; ofta med mer l. mindre tydlig anslutning till annan anv. av med, ss. 5, 11, 12 l. bet. tillhörande E. Börja, begynna, sluta (upp), upphöra, sätta i gång, ställa till, fortsätta, hålla på, vänta, dröja, söla, slösa, handla, fara l. förfara så l. så, gyckla, driva, taga itu, taga sig till, vara l. bliva l. göra av, lägga sig till, gå i land, gå till botten, komma underfund, vänja sig av, försöka sig, styra och ställa med ngt. Vad har du nu ställt till med? Han var av med vänster pekfinger. Inte sticka under stolen med sin mening. Han arbetar nu med en ny avhandling. Lägga sig till med helskägg. Överse med ngns fel. Han hjälpte henne på med kappan. FörsprRom. 5 a (NT 1526). The män handla illa medh Propheten Ieremia. Jer. 38: 9 (Bib. 1541). (Drottningen) ville vara aff medh Konungh Atisl. LPetri Kr. 21 (1559). Pehr Jngemarsson wille intz uth med sitt swar förr ähn af honom fordras Eedh. VDAkt. 1682, s. 60. Han war så hufwudswag natten föruth, at han wilde giöra af med sig. CollMedP 13/4 1698. Jag har ej velat tiga med detta för dig. Geijer (1812) i MoB 7: 176. Lundens foglar tystna med sitt qvitter. Tegnér (WB) 7: 46 (1834). Jonte han fumlade / druligt med tömmen. Fröding Guit. 34 (1891). Under 1800-talet fortsatte Strindberg med att skriva berättelser och romaner i naturalistisk anda. Mjöberg Lb. 472 (1910). Jag har sett honom komma bärande med henne till skolan, då vi haft yrväder. Lagerlöf Kejs. 53 (1914). Det kunde vara skäl i att vänta med flyttningen. Fridegård TrägL 131 (1940). Ibland blev han så ursinnig på den unga drängen då hustrun stod bredvid honom, att han tänkte köra av med honom. Martinson Brandlilj. 73 (1941). — särsk.
α) i numera obr. l. bl. tillf. uttr., t. ex. fundera, fördröja, göra (en) ända, smickra, nagelfara, uthärda, släpas med ngt; se vidare under de särskilda verben. Medh sådana hielp (mot djävulen, synden o. den eviga döden) fördröyer Gudh intet. LPetri 2Post. 76 b (1555). (Prästerna böra icke) smickra med Synden, och gilla det som orätt giordt är. Rudbeckius KonReg. 222 (1615). (Manskap utkommenderades för att taga hand om de sårade) men den starka kölden som då war hade redan giordt ända med mången. KKD 8: 40 (c. 1710). Sköt med din hemresa på bästa sätt! Geijer Brev 338 (1839). Hvad f .. funderar du med? Knorring Torp. 1: 19 (1843). Skalden nagelfar med det prisade poemet. Estlander 1: 356 (1902).
β) i förb. med vbalsbst.; ofta motsv. konstruktion med annan prep. (av, på, över). Wårt .. BergsCollegium .. (skall) hafua gran och noga vpsyn medh wåre och Cronones bergslagor. PrivBergsbr. 1649, Fullmacht s. A 2 b. Svärmarns drömmar, som .. prägel bära / Af Lutheriets .. djerfva lära, / Dess trots med tankens ljus, dess hån med hjertats ro. Börjesson E14Son 99 (1847). Arbetet med taflan skred framåt. PT 1898, nr 227, s. 3. Ett sådant söl med bröllopet! VLitt. 1: 403 (1902). särsk.
α’) i numera obr. anv. Thet råhn som synes vara skedt med fisken af skepparen. RP 8: 344 (1640). Widh Michelsmesso tijdhen, tå alt inköp medh fisk, salt, oxar, flesk och kött etc. gemenligen skeer. KOF II. 1: 482 (1659). Tacksäjelsse för länet med (brud-)Cronan. VDAkt. 1683, nr 20. Hvad en reformation med en människas varelse kostar krafter! AFSoldan (1841) hos Aho Soldan 46.
β’) (mera tillf.) i förb. med vbalsbst. med konkretare bet., närmande sig 23 c. Spekulationen med (tidskriften) Saima (har) burit sig bra. FoU 20: 128 (1844). Åtskilligt .. talar nog för att spekulationen med Fridhem skall lyckas väl. SDS 1897, nr 366, s. 2. (†) Vid den håldne auctionen med framl. Bengt Humbles och Lars Thilmans Egendomb. VRP 25/4 1726.
γ) i förb. med vissa verb (t. ex. dragas, fara, göra, ordna, räkna), med huvudtonen vilande än på verbet, än på med (se anm. sp. 532); jfr c; se vidare under de särskilda verben. Jag räknade icke med den möjligheten. Kan du ordna med det så att du blir ledig i morgon? Vad gör du med honom? Sij, tijn tiänistaqwinna är vnder titt wold, gör medh henne som tigh teckes. 1Mos. 16: 6 (Bib. 1541). Fattigdomen är swår at dragas medh. Grubb 801 (1665). Jag kunde ju hjälpa honom att ordna med barnhemmet. Lagerlöf ChLöw. 332 (1925).
b) inledande en bestämning som är mer l. mindre likvärdig l. jämförlig med ett indirekt obj.; jfr 22 d. Thet godha som Herren gör medh oss, thet wilie wij göra medh tigh. 4Mos. 10: 32 (Bib. 1541). Med denne verldseröfrare (dvs. Paulus) hände två gånger någonting egendomligt. Wikner Lifsfr. 2: 207 (1885); jfr 25. — särsk. i numera obr. anv.; särsk. i uttr. meddela ngt med ngn, meddela ngn ngt; jfr 11. Medh honom är nu tijdh, / .. At han skal dragha i strijdh. Rudbeckius Starcke A 7 a (1624). Detta meddelade de Kongl. Råden .. med Fältmarskalken. Loenbom Stenbock 2: 116 (1758). Meddelandet med nationens kurator. Wirsén (1871) hos Klockhoff ESkr. XVI.
c) [jfr a] ss. adv. i vissa särsk. förb. (jfr a γ), t. ex. rå (förr äv. råda), orka, mäkta, idas, hinna, kunna med ngt; se vidare under de särskilda verben. Skulle han (dvs. kärleken) icke rådha medh oss bådha twå, / .. när han kan slå Gudinnorna små. Wivallius Dikt. 82 (1631). Det är förunderligt, hvad .. (Franzén) kunde hinna med mycket. 3SAH 2: 417 (1887). Moran hade aldrig kunnat med Elin. Lindhé Ledf. 167 (1903).
21) inledande en bestämning till ett adj. l. adv. l. ett (till bet. motsv.) abstr. sbst., för att beteckna i vilket avseende l. inom vilka gränser den egenskap l. det tillstånd o. d. gäller som adj. osv. angiver: med avseende på, i fråga om, när det gäller; ofta motsv. konstruktion med annan prep. (vid, i); stundom utan klar avgränsning från 20 a; jfr 11 (c), 25. Vara o. d. noga, noggrann, nogräknad, samvetsgrann, (o)måttlig, (o)försiktig, aktsam, dyr, billig, frikostig, generös, givmild, färdig, klar, på det klara, förtrogen, envis, svår, händig, tyst med ngt. Ha brått l. bråttom med ngt. Hålla tyst med ngt; jfr 20 a. Vara förtrogen med svårigheterna. Vara obekant med terrängförhållandena; jfr 11 c. Komma till klarhet med ngt; jfr 20 a. Han visade stor försiktighet med spritdrycker. (Under nio dygn) skal Man (vid åderlåtning) halla sigh Medelmåttigh medh Maat och Dryck. L. Paulinus Gothus Pest. 81 a (1623). De äro här (i Kalmar) mycket dyra med skepp (vid uthyrning). Ekeblad Bref 2: 11 (1656). (Romarna) voro .. frikostiga med penningar. Ritterberg Sall. 13 (1832). Biografier, dagboksanteckningar och bref är jag alldeles tokig med. VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 309. Ifvern med nyodlingsarbete är omåttligt stor. SLorS 6: 6 (1891). Ännu var han icke klar med sin inre kallelse. Henriksson Tyskl. 159 (1901). — särsk.
a) i numera obr. l. bl. i vissa trakter l. mera tillf. br. uttr., t. ex. (o)van, (o)vana, hemma, erfaren, kunnig, styv, karg med ngt; vara stark l. svag med ngt, ha gott resp. ont om ngt; se för övr., särsk. beträffande brukligheten, under resp. huvudord. Epter wij äre så swaga med folk (kunna vi icke storma byn). G1R 9: 382 (1534). På somblige Orter, ther the ey äre wana medh Ööl. Palmchron SundhSp. 60 (1642). Professorerna äro karga med sina disputationer denna gången. MoB 7: 48 (1806). Jag som främling den tiden i Stockholm med sakerna — det vill säga militärens ordres och skyldigheter. Därs. 1: 21 (1824). Lotta är särskildt styf med den rätten (dvs. att laga äppelkaka). Engström Kryss 149 (1912). Skomakare, fullt kunnig med reparationer och nytt, får plats nu genast. VästerbK 1927, nr 156, s. 6 (annons).
b) (numera bl. mera tillf.) inledande en bestämning som är mer l. mindre likvärdig l. jämförlig med ett indirekt obj.: gentemot, mot, i förhållande till; företrädesvis i förb. med ord som beteckna sinnesstämning o. d.; se för övr., särsk. beträffande brukligheten, under resp. huvudord. Anders Olufson i Gärby, trättosam mz sin hustru. ÄARäfst 31 (1596). (Palmberg får tillsägelse att han) eij .. skal wara så dyr med sine patienter. ConsAcAboP 3: 133 (1666). (Skomakaren) är myckit strengh med sitt folck. Därs. 4: 54 (1672). Med alla lika hög, med alla lika fri, / Han sökte ingens träl och ingens herre bli. JGOxenstierna 2: 33 (1796, 1806). Man hade nästan aldrig sett direktören så human och vänlig med någon (som mot Yngve). Bremer Hertha 353 (1856). Med en hygglig människa är jag hygglig. Strindberg Kamm. 2: 65 (1907). Otåligheten med en mänska. Hellström Lekh. 383 (1927).
c) i förb. med sbst. som sammansmält med ett verb (till vilket det står ss. obj.) till ett uttr. med enhetlig bet., t. ex. ha l. få makt, råd, tid, rum, plats, överhand(en), ha tur, lust, håg, handlag, god hand, få bukt, göra allvar med ngt; utan bestämd avgränsning från 20 a; se för övr. under resp. substantiv. LPetri Œc. 48 (1559: fick .. offuerhandena medh). En Man, som hade mycken lust / Med trägårds bruk. SvMerc. 1764, s. 259. Gubben fick .. allt mindre tid med sitt jordbruk och sin ladugård. Almqvist Lad. 23 (1840). Vår tid har ej råd med lyxexistenser. Lindqvist Stud. 208 (1906). Vi få rum med jämnt tretton (i matsalen). Larsson Solsid. 16 (1910). Kanske hade befälet icke längre makt med manskapet. Hedin Pol 2: 499 (1911). Man hade tur med vädret. Lagerlöf ChLöw. 29 (1925). Det är bra roligt för dig, att du har så god hand med matlagning. Därs. 334.
22) i förb. med predikatet i en opersonligt konstruerad (stundom elliptisk) sats.
a) i fråga om en opersonligt konstruerad sats vari den av med inledda bestämningen är mer l. mindre likvärdig l. jämförlig med subjektet i en motsv. personligt konstruerad sats (med mer l. mindre fullständig kongruens mellan subj. o. pred.; jfr β). Det är vackert med rimfrost. Han tyckte att det var gott med punsch. Skolpojken tycker ofta, att det är tråkigt med läxor. Om han icke snart får hjälp, är det ute med honom. Snart var det slut med de vackra sommardagarna. Så är det alltid med honom — det är omöjligt att lita på honom. Hur står det till med dig? Det började tryta med vattnet. Det drog ut på tiden med förhandlingarna. FörsprRom. 1 b (NT 1526). Att han må giffve sig till Kong:e M:tt, så snartt thet bliffver någet bettre medh honum. G1R 23: 97 (1552). Det gör mig förfärlig ondt med denne påstens ovissheet. Ekeblad Bref 1: 394 (1655; rättat efter hskr.). Det är med den mjeltsjuke som med hvar och en annan sjuk: han förgiftar hela rummet der han vistas. Choræus Bref 82 (1801). Nu skulle det .. smaka bra med en stadig sälsoppa. Antarctic 2: 344 (1904). Det var så vackert med lik som hade en röd ros mellan fingrarna. Sjödin StHjärt. 217 (1911). Det gick bra både med kyrkvigseln och med de många talen och skålarna. Lagerlöf ChLöw. 29 (1925). Inte nog med att han marscherade i spetsen för alla de andra musikanterna: han blåste dessutom bastuba. Hellström Lekh. 146 (1927). — särsk.
α) (i sht vard.) närmande sig d, i sådana frågande uttr. som hur l. vad är det med dig o. d., med huvudtonen vilande på med l. det av med styrda ordet (se anm. sp. 532). Du darrar så Helena, hur är det med dig? Jolin MSmith 66 (1847). När jag frågade, hvad det var med honom, svarade han bara: jag är så ensam. Hallström NNov. 167 (1912).
β) (i sht vard.) i (ofta mer l. mindre elliptiskt l. anakolutiskt konstruerade) satser vari förh. mellan predikatet o. den av med inledda bestämningen är mera löst: i fråga om, vad angår, när det gäller; jfr d, 25. Therföre (att vi icke veta allt som skedde i Sv. efter Kristus’ födelse) är thett ganska owijst med the första Konungar som här vpräknadhe warda. OPetri Kr. 16 (c. 1540). Det är märkeligit med honungsdagg, at han, de år han faller, gemenligen icke skadar mer än et slags säd eller frucht. Serenius EngÅkerm. 188 (1727). Tänk om det verkligen är sant med sådana där vålnader! Fröding ESkr. 2: 45 (1891). Med barn är det .. vanligt, att de .. med en viss förbehållsamhet yttra sig inför de äldre. Geijerstam Lillebr. 138 (1900).
b) i fråga om en opersonligt konstruerad sats med verbet vara ss. predikat o. ett substantiv l. substantiviskt uttr. ss. predikativ l. egentligt subj., varvid den av med inledda bestämningen betecknar den l. det som utgör det l. utför den handling l. har den egenskap l. det tillstånd o. d. som predikativet resp. det egentliga subj. angiver; utan bestämd avgränsning från a. Det är skräp med mig nuförtiden (vard.). Det är slarv med allt vad han gör. Det är ett stort fel med avhandlingen att den saknar register. Det är något underligt och främmande med honom. Det är icke något värde med en framtvingad bekännelse. Hwart man wender sich medh thetta folket thå är thet iw jntit vtan skrymterij medh them. OPetri Clost. D 2 a (1528). Betenckte .. (G. I) att thet wore föga heder medh, bäre Konunga nampn på någen herredagh i fremmande Konunge Rijke, och icke haffua heelt sidt eget Rijke inne. Svart G1 89 (1561). (Vi) märkia, hwadh thet är för en skröpeligh tingh medh menniskiones lijf. KOF II. 2: 159 (c. 1655). Det är ett elände med de här qvinnfolken. PT 1897, nr 69, s. 2. Det var en mycket vanlig syn med den sadlade hästen, som leddes fram till trappan. SDS 1905, nr 76, s. 4. Det var sådan reda och ordning med dem, att (osv.). Lagerlöf Holg. 2: 334 (1907). — särsk.
α) i numera obr. l. mera tillf. anv. Ther war een sådana dygd medh them, at ingen giorde sigh til Konung. 1Mack. 8: 14 (Bib. 1541). Ther war så mykin ynckelig grått och skrijan med then (bestraffade dal-)almogin, när the beddis nåder, att (osv.). Brahe Kr. 6 (c. 1585). Det är inthz stoor sanning med honom. VDAkt. 1681, nr 241.
β) (i sht vard.) i förb. med ett obest. pron. l. ett allmänt uttr. ss. predikativ l. egentligt subj., t. ex. något, någonting, ingenting, ingenting vidare, icke mycket o. d. (med huvudtonen ofta vilande på med; se anm. sp. 532). Professor Bass här i Halle är i Chirurgien och anatomien Excellent, Coschwitz är ingenting med. NvRosenstein (1729) hos Fürst Stobæus 126. När han kom in i köket igen, såg folket, att det var något med honom (dvs. han var sig icke lik). Strindberg Hems. 174 (1887). När människan så handlar i Guds kraft, då blir det någonting med hennes handlande. Rudin OrdUngd. 2: 12 (1889, 1900). Efraim Pettersson är det ju inte mycket med nu för tiden, sedan han fick slag. Högberg Frib. 382 (1910). Dikterna där var det intet vidare med. 3SAH 24: 220 (1910).
γ) (i sht vard.) närmande sig d, i sådana uttr. som det är ingen fara, nöd med ngn, det är fara på färde med ngn; förr äv. det är synd med ngn, det är synd om ngn. (Barnen böra snart) komma till Döpelsen, synnerligen ther merkias kan, att fahra på ferde är medh theras lijff. KOF II. 2: 33 (c. 1655). Det är ingen nöd med dig nu. Almqvist AMay 15 (1838). Tycker du det är synd med sådana som inte arbeta, utan lefva på pengar? Strindberg RödaR 316 (1879).
c) i fråga om en opersonligt konstruerad sats vari det fungerar ss. formellt obj. o. den av med inledda bestämningen är mer l. mindre likvärdig l. jämförlig med ett direkt obj. i en motsv. personligt konstruerad sats; särsk. i uttr. ha l. få det så l. så med ngt. Han har det besvärligt med sin ekonomi. Ha det knappt med ngt. I Newcasle upon Tyne satt en kopparstickare, som hade det tarfligt med utkomsten. PT 1897, nr 83 A, s. 3. Den förslagna qvinnan tog det väl ej alltid så noga med sanningsenlighetens kraf. Därs. 1902, nr 158, s. 3. Systern fick det också lyckligt och väl ordnat med mässingskvartetten, som skulle spela vid graven. Lagerlöf Holg. 2: 345 (1907).
d) (i sht vard.) i fråga om en opersonligt konstruerad sats vari den av med inledda bestämningen är mer l. mindre likvärdig l. jämförlig med ett indirekt obj.; ofta ersatt med konstruktion med prep. för; stundom svårt att skilja från a β; jfr a α, b γ, 20 b. Een förskreckelse skal wara jbland them (i Ätiopien), lijka som thet gick medh Egypten tå thes tijdh kom. Hes. 30: 9 (Bib. 1541). Det är mycket naturligit med den som älskar Jackt, at låta sina egna diur gå i ro, och roa sig långt bort på Grannarnas ägor. Kling Spect. Ll 3 a (1735); jfr a β. Det lider mot slutet med hofmarskalken, han täres bort. Lönnberg Cas. 121 (1882). Rättnu blir det med mig som med Bruningen. Lagerlöf Mårb. 130 (1922). (†) Och är thet forbudhit mz alt closterfolk at the skola intit eeghit haffua. OPetri Clost. E 4 b (1528).
23) inledande prep.-attribut.
a) (†) för att utmärka (det logiska) subj. till ett vbalsbst. (l. därmed jämförligt ord); i nutida språkbruk vanl. ersatt med annorlunda konstruerade uttr. (ss. genitivattribut, prep.-uttr. med annan prep.). OxBr. 10: 334 (1632). Dödzfallet medh Kongl. Maij:tt. RP 6: 409 (1636). Om förloppet med valet inberättade Troilius följande. Cavallin Herdam. 5: 53 (1858).
b) för att utmärka den l. det som har den egenskap l. det tillstånd o. d. som attributets huvudord angiver. Den enda olägenheten med våningen är att den har för små garderobsutrymmen. Dett jemmerlige tillstånd med landt Mechelburgh. RP 7: 512 (1639). Succén med festmarschen. Hellström Lekh. 246 (1927). Den uppoffrande romaranda, som var en av hemligheterna med segrarna. Grimberg VärldH 3: 438 (1928). (†) I hans ålderdom, thet doch ther til kom, / Att löckan medh honom, wendes platt om. TobCom. A 3 b (1550). särsk. med ett adj. (i positiv l. superl., i sg. best. n. i substantivisk anv.) ss. huvudord. Det bästa med honom är att han aldrig blir stött. Det värsta med det hela var att det aldrig ville ta slut. Strindberg Skärk. 65 (1888). Det är det farliga med Valdemar, att han aldrig kan svara nej. Heidenstam Folkung. 2: 16 (1907); jfr 22 a β. Fågellifvet var det intressantaste med Stykkisholmur. Engström Häckl. 189 (1913). Det bästa med älven det var förstås, att den var så växlande och levande. Lagerlöf Top. 27 (1920).
c) (i sht vard.) för att utmärka huvudpersonen l. huvudföremålet l. det väsentliga innehållet i ett av attributets huvudord angivet händelseförlopp l. en detalj l. omständighet som är karakteristisk för den l. det som angives av huvudordet; jfr 13 b, 20 a β β’. Den ömkliga Historien med den oskyldige Calas, hvars Domare icke ens blefvo straffade, oaktadt hans oskuld updagades. Lanærus Försök 70 (1788). Jag erinrar mig en händelse med en ung målare, som numera blifvit en berömd man. Cederschiöld Skriftspr. 182 (1897). Hela handlingen med Ramas landsförvisning, de älskandes skilsmässa och deras slutliga lyckliga återförening grundar sig följdriktigt på denna dröm. PT 1899, nr 248, s. 3. Jag var glad åt att historien med Alf var avslutad. Krusenstjerna TonySLär. 93 (1926). särsk. med ett substantiviskt använt demonstrativt pron. i neutr. sg. (detta, det där, det här) ss. huvudord, varvid attributet står ss. förklaring till vad som avses med pron.; se vidare DEN DÄR 4 b γ β’, DEN HÄR 4 b. Lidforss DQ 2: 356 (1892). Det här med afrättningen, det grämde mig. Hallström LegDr. 83 (1908). Inte kunde .. (Jan) tro, att .. (dottern) hade misstyckt detta med kejsarskapet. Lagerlöf Kejs. 220 (1914).
24) i vissa elliptiska uttr.
a) [jfr E, 20 a] (i sht vard.) i förb. skola, vilja, hava med ngt (med huvudtonen ofta vilande på med; jfr anm. sp. 532), (önska) ha l. få ngt, ha med ngt att göra, förfara med ngt, ha användning för ngt o. d.; vanl. (o. utom tillf. numera bl.) i sådana frågande uttr. som vad skall l. (mera tillf.) vill ngn med ngt, till vad ändamål önskar ngn (ha l. få) ngt, vad har ngn för glädje av (att ha l. få) ngt o. d.; se vidare under de särskilda verben. Vad ska du med paraply, det rägnar ju inte. (Biskopen) tystade .. ned honom ”med hård ord och sade, han hade där intet med”. KyrkohÅ 1914, s. 172 (1633). Huadh willie i med en landlöpeska och Jutaflaska till fästemö. VRP 1653, s. 829. Begiärer altså bliffva underrettat huru wij skolom mz thenne hårdnackade sellen, att han kan bliffva tilhållen att stå skrifft. VDAkt. 1688, nr 475. Hvad vill han där (i salongen hos översten)? Hvad har han med öfversten? Strindberg Kamm. 3: 30 (1907). Din bonjour .. Vad ska du med den .. i kväll? Hellström Lekh. 57 (1927).
b) [jfr 5 a, 20 a] (i sht vard.) i vissa imperativiska uttr. utan verb, i förb. med adv. l. prep. i adverbiell anv. (t. ex. fram, ut, in, bort, undan, hit, dit, upp, ned, på, av) l. prep.-uttr. som beteckna förändring av plats l. läge o. d., för att utmärka den l. det som förändringen avser (det logiska obj.). Bort med Papper, och Bleck; bort Böcker, Cirklar och Pennor. Stiernhielm Herc. 124 (1648, 1668). Raggen i våld med hela byket! Dalin Vitt. II. 5: 63 (1738). På elden med skräpet. Levin Schiller Cab. 4 (1800). Hit med vatten! Adlerbeth Buc. 40 (1807). Af med stöflorna! Hagberg Shaksp. 3: 366 (1848). Fram med bonjouren! Hellström Lekh. 58 (1927). — särsk.
α) styrande refl. pron.; äv. i utvidgad anv. (i förb. med adj. l. imper. av verb) i uttr. tyst l. tig med dig o. d. Promt ner i trägårn .. med dig! Leopold 1: 466 (1814). Ur vägen med dig. Rydberg Ath. 79 (1859). Ut och lek med er ungar. Hellström Kusk. 126 (1910). Tyst med dig! Lagerlöf Mårb. 310 (1922). Tig med dig! Lagerkvist Bödeln 12 (1933).
β) i utvidgad anv., inledande en bestämning till en förb. av imper. av verb o. adv. osv. av hithörande slag; utan bestämd avgränsning från 5 a. Vill du gå in med dig, unge! Nordensvan Skuggsp. 102 (1884). Ro hit med vin för en plåt! Fröding Guit. 161 (1891).
c) (i sht vard.) i förb. med ord som beteckna en avskedshälsning (tillf. äv. annan hälsning), för att utmärka vem hälsningen gäller; ofta i dylika uttr. i utvidgad anv. betecknande att det är slut l. förbi med ngt o. d. l. med bet.: bort med ngt! o. d.; stundom med huvudtonen vilande på med (jfr anm. sp. 532); se vidare under resp. hälsningsord. Far väl med sång! Far väl med qvitter! Creutz Vitt. 80 (1759). God natt med er, I riddare af ordet, / God morgon strid och muntert lif igen. Wecksell DHjort 9 (1862). Go morgon med Dig, svåger! Strindberg Bjälb. 13 (1909). Regeln här är ju, att hvar och en sköter sig själf, och kan han inte det, så adjö med honom. Janson CostaN 1: 168 (1910). Adjö med dig nu, käring. Sjödin StHjärt. 172 (1911). — särsk. i förb. med ord som beteckna välgångsönskan o. d.; numera bl. (vard., tillf.) i uttr. frid med dig o. d.; jfr 10 a β. Frid, yngling, med ditt stoft! Tegnér (WB) 4: 42 (1822). Välsignelse med Er! Nicander 1: 414 (1840). Runeberg ESkr. 2: 314 (1844).
25) i annan anv., med allmänt begränsande bet.: med avseende på, i fråga om, vad (ngn l. ngt) angår l. angick, när det gäller l. gällde (ngn l. ngt) o. d.; stundom med anslutning till annan anv. av med, särsk. E. Han misslyckades med allt vad han företog sig. Den nya tjänsteflickans första arbete var att hjälpa till med vårrengöringen. Han menar bara väl med dig. Thz feelar for .. (munkarna), så wel j thetta stycke (dvs. med avs. på fattigdomslöftet) som medh iomfrudom. OPetri Clost. C 3 b (1528). (Överhetspersoner böra se till) att the icke allenast medh nampnet må warda kallade nådige Herrar. Rudbeckius KonReg. 163 (1615). Tu hafwer .. många Feel, som andra måste medh tigh tohla. Preutz Kempis 56 (1675). Ei häller ser (jag) mig vara i den situation med min hälsa at iag kan rida tijt. VDAkt. 1760, nr 515. Tror du, att jag ville narra er med trakteringen? Mellin Nov. 1: 309 (1846, 1865). Vår Herres plan med oss och lifvet. Bremer Sysk. 1: 176 (1848). Far och mor, / de tänkte vackert med mig. Tavaststjerna Morg. 91 (1884). Lycka till med fångenskapen! Lundegård Prom. 2: 125 (1893). Trodde hon också att han ljög med sina krigsbedrifter! Hellström Lekh. 60 (1927). — särsk.
a) i numera obr. (l. bl. tillf.) anv.; särsk. i sådana uttr. som veta, inbilla sig, märka ngt med ngn, veta ngt om resp. inbilla sig ngt angående ngn l. märka ngt hos ngn; giva ngn rätt med ngt, giva ngn rätt i ngt; se vidare under resp. huvudord. Och twiflar iach intit ath closterfolks conscientier eller samwit skola giffua mich rätt medh ath thet är sant iach scriffuar. OPetri Clost. F 3 a (1528). Thenna quinnonnes lijke är icke på iordenne, medh degheligheet och wijsheet. Judit 11: 21 (Bib. 1541). Wiste han itt moord medh tigh, han sadhe thet wel. Syr. 6: 9 (Därs.). Krigsfolk, derpå H: K: Mtt sigh alldehles kan försäkra och förlåta både med drabninger med fienden, såssom, och (osv.). RARP 1: 142 (1631).
b) i sats med vara, finnas l. hava, finna ss. predikat, varvid den av med inledda bestämningen betecknar den l. det som har den egenskap l. det tillstånd o. d. som subjektet resp. (i fråga om sats med hava l. finna ss. pred.) objektet angiver; numera bl. i uttr. med mer l. mindre tydlig anslutning till 22 b l. 23 b, särsk. i uttr. med vara ss. pred. o. fallet, saken l. händelsen ss. subj.; stundom att uppfatta ss. ett opersonl. konstruerat uttr. med utelämnat det. Med den som fullkomligen visste dölja sina fel, och med den som inga ägde, vore saken densamma. Kellgren 3: 216 (1793). Stånden (hava) gjorts mera allmänt medborgerliga, såsom fallet varit med flera förändringar i Borgare- och Bonde-St:n. AdP 1865—66, 1: 187. Jag erinrade mig mycket väl hans värsar, men hade aldrig funnit något särskildt märkvärdigt med dem. Bondeson Chronsch. 1: 8 (1897). Pojken hade ingen reda med sig. Koch Timmerd. 69 (1913). särsk. i numera obr. anv. O huilken grooff och stoor blindheet är mz thenne mannen. OPetri PGalle C 3 b (1527). Mz Mekelborgzke Daler fandz stoor flärd. Svart Gensw. I 4 b (1558). Then stora fatigdom, som med kyrckier nu finnes. KyrkohÅ 1904, s. 200 (1595). Med den Öfversta Presterliga värdigheten voro då (dvs. på Herodes Antipas’ tid) sällsamma författningar. Bælter JesuH 1: 229 (1755).
c) delvis med anslutning till 18, i uttr. känna, veta med sig (med huvudtonen vilande på med) o. känna, veta med sig själv (med huvudtonen vanl. vilande på verbet, ngn gg på med; jfr anm. sp. 532), för att beteckna att ngn intuitivt l. med en starkare l. svagare känsla av övertygelse är medveten om ngt (företrädesvis ett sakförhållande som gäller l. hänför sig till en själv); se för övr. under resp. verb. Du vet ju med dig själv hur det känns i en sådan situation. Tu weest alt thet onda som titt hierta medh sigh weet. 1Kon. 2: 44 (Bib. 1541). Huru ett chefsämne alltid känner med sig att han är född till chef. Strindberg NRik. 44 (1882). Om ni känner med er sjelf, att .. (ert svar) aldrig kan bli annat än nej, så (osv.). Benedictsson FruM 1 (1887). Hon .. visste icke med sig den ringaste skuld. Hallström Händ. 64 (1927).
d) övergående i bet.: gentemot, i förhållande till; jfr 20 b, 21 b; utom tillf. numera bl. (i sht vard.) i uttr. (gott osv.) sätt med ngn. Han har inget gott sätt med sina patienter. (Man kan av norrmännens beteende märka) huru the woro til sinnes medh the Danska på then tijdh. OPetri Kr. 274 (c. 1540). Mz the Swenske hade Kong Hans oc en ond sedh. / Theres arff oc egit han skilde them wed. Svart Gensw. F 6 b (1558). När .. (Jesus) begynner vara Christus med dem (dvs. människorna), så at de skola öfvergifva sitt väsende, och han allena vara rådande uti dem, då fly de (osv.). Borg Luther 1: 211 (1753). Octavius upförde sig med Cicero ganska slugt. Dalin Montesquieu 99 (1755). För att rätt kunna skicka sig med orättfärdiga menniskor. Thomander 1: 499 (1854). Karl (XII) hade ett underligt sätt med sina vänner. OoB 1892, s. 242.
e) i förb. med ord som beteckna avskiljande l. befrielse från ngt, för att utmärka det varifrån ngn l. ngt skiljes l. befrias; dels (fullt br.) i uttr. bliva förlöst med ett barn, dels (i numera obr. l. bl. tillf. anv.) i sådana uttr. som avsätta l. förskona l. lösa ngn med ngt, avsätta l. förskona l. befria ngn från ngt; avstå med ngt, från ngt; skiljas med ngn, från ngn; se för övr. under resp. verb. Att skilia .. (konung Kristiern) aff medh somme aff them (som utgöra hans anhängare). Svart G1 57 (1561). (Svenskarna hava genom stilleståndet med Polen) wordett lijsade med de månge beswärligheter, som samma Krijgh hafwa widhengtt. RARP 2: 192 (1635). Att han .. blef afsatt med sin tjänst. Ekeblad Bref 1: 321 (1654). Konunga-dottern afstod .. icke med sin begäran. SvFolks. 313 (1849). (Han) svarade, att han ville blifva förskonad med Akademiens ärenden. Schück FUpsala 33 (1917).
f) (i sht vard.) med mer l. mindre starkt framträdande konditional l. kausal bibet.: om l. då det gäller (gällde) l. rör (rörde) sig om (ngn l. ngt); ofta i mer l. mindre elliptiska l. anakolutiska uttr. Med Stenbock vore denna möda spilld. Cygnæus 10: 18 (1851). Något sådant (dvs. att en skadlig åderlåtning företages) kan icke förekomma med en läkare, som förstår vid hvilket slags kroppsbeskaffenhet åderlåtning får företagas. Odenius 2Celsus 103 (1906). Tacka vill jag med Australien. Hellström Kusk. 85 (1910). Sedan varken sprang hon sin väg eller försökte bomma igen stugan, för det visste hon inte skulle ha tjänat något till med en sådan karl. Lagerlöf Kejs. 67 (1914).
II. [jfr I 6 a] (utom i c α numera i sht ngt vard., företrädesvis i vissa trakter) ss. adv. (jfr I), för att beteckna att förutom de(n) l. det nämnda (l. antydda) ngn l. ngt ytterligare tillkommer o. d.: också, därjämte, därtill, dessutom, även, ävenledes, likaledes; utom i förb. med annat adv. (se b, c α, β) ställt efter det ord l. uttr. som betecknar det som tillkommer; stundom utan bestämd avgränsning från bet. tillhörande I B (jfr d). Thå nw krigsmännena hadhe corszfäst Iesum, togho the hans klädher, .. och kiortelen medh. Joh. 19: 23 (NT 1526). Falckenberg frågade, om rytterne medh skole giffva skjutzferdzpenninger. RP 6: 119 (1636). Förr toge jag mig en som vore både döf och dum, .. än jag tålte en sådan herre i huset (som kapten Puff), det säger jag och Lisa Spitsenas med. Kexél 1: 236 (1789). Stulit har du, och mördat har du med. Nicander Hesp. 36 (1835). Camille. Oh, midda’n är färdig! .. Jag är så hungrig! Och du? Jeanne. Jag med! Hedberg Sardou 44 (1866). De äldre herrarne, damerna med för resten, utfyllde ibland aftontimmarne med ett litet kortparti. SDS 1899, nr 415, s. 2. (Antonio var) alltid ”om sig” när det gällde att vinna berömmelse — och annars med, förmodligen. Wulff Leopardi 219 (1913). Hon hade arbetat hon med minsann på sin kant, och sparat och släpat. Nordström Amer. 141 (1923). — särsk.
a) efter negation: heller; numera bl. (i Finl., vard., skämts.) i uttr. inte jag med, icke heller jag. Ej tryta Källor här och Hälsobrunnar med. Nordenflycht QT 1748—50, s. 79.
b) i (stundom sammanskriven) förb. med annat, till bet. mer l. mindre närstående adv. (jfr c α, β); numera bl. (knappast br.) i uttr. därtill med, förr äv. i uttr. härtill med, till med, desslikes med, tillika med, eljest med, dessutom, därjämte, därutöver, yttermera, ytterligare; till på köpet; stundom närmande sig dels bet.: förresten, för övrigt, dels c; med placering än före det ord l. uttr. som betecknar det som tillkommer (ofta i satsens l. meningens början), än efter detta; jfr I 6 a δ, 11 a; se vidare under resp. adv. G1R 2: 100 (1525: tiil meed). Then fattighe moste lijdha, och tacka än tå ther til medh. Syr. 13: 3 (Bib. 1541; Apokr. 1921: dessutom göra avbön). (Konung Magnus) hade teslikes vnder sijn hand, / Swerige ock så Norgis Land. / Halland och Skåne teslikes medh. Svart Gensw. E 6 a (1558). 29 (april) ferdes iagh dagen igenom och natten till medh och kåm ten 30 hitt till Mariahålm. Carl IX Cal. 63 (1589). Osz blifwer klageligen föredragit, huruledes en och annan, särdeles någre Städer .. sökia .. sådhanne .. giffne Privilegier (ang. handeln) Fahlu Stadh at affskära .. Eliest medh så klagas och at Fahlu Stadz Borgerskap blifwer förmeent genom farten igenom Gefle Stadh. PrivBergsbr. 1649, 8: M 1 a. Här är ett fast ringa Mantahl, ingen stumb eller prästebohl, här till medh een fattigh Allmoge och stor allmän wägh igenom sochn. VDAkt. 1654, nr 103. Jag frågar; hwi han kommer så sehnt, och ther til med drucken? Swedberg Lefv. 131 (i handl. fr. 1686). Odenius 2Celsus 26 (1906: Därtill med). — särsk. (†) i förb. med adv. med temporal l. lokal bet., i sådana uttr. som än(nu) med, sedan med, med ibland, strax med, därtill l. dessutom ännu, sedan osv., ofta med försvagning av den ursprungliga bet., övergående i bet.: därjämte, dessutom, också; se för övr. under resp. adv. Ändoch at .. (de gudfruktiga) offta mykin sorgh och wedhermödho medh jbland lijdha moste (så osv.). FörsprTob. (Bib. 1541). Jagh frögdar migh och af hiertat, at Gud E. K. .. bewarat hafwer, och än med föröcht E. K. barn och lifsfrucht. Gustaf II Adolf 569 (1629). Rudbeckius Kyrkiost. 44 (c. 1635: strax medh). BoupptSthm 28/1 1676 (: Sedan med). Min gambla klagan måste iagh ännu med stadigt continuera. KKD 9: 279 (1708).
c) för att utmärka att ngt tillkommer som innebär l. betecknar en stegring i förh. till ngt tidigare nämnt (l. antytt): vad som bättre resp. sämre är l. var, vad som är mera anmärkningsvärt l. påfallande o. d.; stundom: rent av; i förb. med adj. l. adv. i komparativ form: ännu; utom i α numera bl. tillf.; jfr b. Man finnar här (på Guldkusten) .. Citroner så stoora som twå Näfwar och större med. Kankel Hemmersam 40 (1674). En .. skatt, som vahrar i barna- och barnabarnens lifstid, och lengre med. Swedberg Lefv. 395 (1729). Nu till rötmånaden kunna .. (hundarna) bli galna och bita folk med. Aldén Medb. 5: 14 (1886). Ni vill inte tänka på / att det finns det, som är så hårdt, / att det kan bli er med för svårt. Andersson Plautus 46 (1901). — särsk.
α) (fullt br.) i uttr. till och med (förkortat t. o. m.); vanl. med placering framför det ord som betecknar det som tillkommer. Kellgren 3: 290 (1790). Till och med min far, som eljest var en fromsint man .., var som ett rytande lejon, då han kom på resor. De Geer Minn. 1: 17 (1892). När våra värnpliktiga ynglingar mönstras och därvid äfven få försöka sig med innanläsning, händer det, att af hundra unga män nittio eller till och med nittionio förklaras läskunniga. Schück o. Lundahl Lb. 1: 29 (1901). Aldrig hade hon sett sin matmor så rosig, hon skrattade till och med. Martinson Brandlilj. 88 (1941).
β) (†) i uttr. ock med, ock .. med, till med (jfr b). RA I. 3: 169 (1593: och .. medt). Iblandh Prester Fougdter Schrifwere Ja och bönder med finnes månge som tije och tolf Skatte heman vnder sigh haffwe. LReg. 31 (1602). Aldenstundh thee .. (äktenskapet) begynt haffwa, till medh afflat barn i hooph. VDAkt. 1660, nr 118. Der intet watn i negden är, .. brukas andra konster (för att pumpa vattnet ur gruvorna), Hest- eller Bröstwindar, .. Handpumpar, ja och med Wäderqwarnar. Hiärne Berghl. 444 (1687; rättat efter hskr.). Runius (SVS) 1: 213 (1711).
d) (numera bl. mera tillf.) med tanke på att ngn l. ngt som tillkommer utför en viss handling l. befinner sig i ett visst tillstånd gemensamt l. samtidigt med l. i samma mån som ngn l. ngt som förut nämnts: tillika, också, på samma gång, i samma mån; förr äv. i uttr. även l. också l. ock med; ofta utan bestämd avgränsning från I 3 b, 4 b, 6 b, e, 7. Ther prijsar .. (Elisabet) modhrena (dvs. jungfru Maria), doch såå ath sonen prijsas medh. OPetri MenFall K 1 a (1526). Så bleff och then Mårthen Munck rättadh (dvs. avrättad) med, som .. blef befunden med samma förräderij (som de andra konspiratörerna). Brahe Kr. 17 (c. 1585). Såsom ålderen haf(ve)r tilltagit, så haf(ve)r och siukdomen med. VDAkt. 1683, nr 293. Det andra Bråket var .. et utfall af Tarmarna i Scroto på högra sidan .. utan at något af nätet var med utfallit. PH 5: 3078 (1751). Med detsamma jag respecterar min moraliska dignitet, är den förra (dvs. den juridiska) äfven med respecterad. Biberg 2: 259 (c. 1820). Och hur det smakade att äta bröd med mjölmask i .. fick Olaus erfara under Stockholms tvååriga belägring, i hvilken han med var innesluten. Quennerstedt OMagnus 30 (1899).
III. i konjunktionell anv.
1) (numera bl. starkt bygdemålsfärgat i vissa trakter) ss. tidskonjunktion: medan; under det att; så länge som. G1R 2: 111 (1525). Och begaff sigh medh Apollos war j Corintho, ath Paulus wandradhe genom the offrelanden (dvs. de övre landsdelarna). Apg. 19: 1 (NT 1526). Dog må j nu endeliga biudet tiil, och Smide jernet mett thet är heett. G1R 10: 228 (1535). Drick, Gåse, med du mins; / Linköpings skål. Bellman (BellmS) 4: 315 (1771). Ro ensam ett slag, mä ja tömmer stöflarna! Engström 1Bok 14 (1905). — särsk. (†) i uttr. med som. Ok mä’ som di torka’ seg i ögonen, åt han opp den ene fisken efter den andre. Columbus MåålRoo 68 (c. 1678).
2) (†) ss. kausal konj., i uttr. helst l. till med, helst som; eftersom. Tha epter then leglighet ther nu pa ferde ær Helst med vj ey alldelis vethe oss förwaret med her Seuerin norby ther vj oss nogit alwerlige kwnne oss til förlathe. G1R 2: 30 (1525). Gunsteligast ahnseendes mina ringa medell, som åhrligen måste kiöpa många tunnor spannamåll, till mitt fattiga husshold, till med Prästagården den iagh åboor, ähr ganska ringa. VDAkt. 1694, nr 418.
3) (mera tillf., †) ss. adversativ konj.: men. HH XVIII. 4: 22 (1709). (Alla) solldather måste (efter slaget vid Pultava) afgifva sitt öfver och under gevähr, medh klädren och baggagiet fingo de behålla orörde. Därs. 29.
IV. [jfr I 10] i substantivisk anv.; i förb. med (ss. motsats till) mot.
1) (i vitter stil) medgång; vanl. i uttr. med och mot, medgång o. motgång. Ty tackar iagh .. (Gud) för medh och för moot. TobCom. C 2 b (1550). Kärlek emellan 2, som har lofvat till att älska hvarannan i mot och med. Horn Lefv. 99 (c. 1657). Den sig skicka vet vid Lyckans Med och Mot. Eldh Myrth. 119 (1721, 1725). Hur vi förtröstansfulle stått / I mot och med, i ondt och godt, / Och glade trotsat döden. CVAStrandberg 1: 163 (1860). Sjödin StHjärt. 153 (1911).
2) (†) ss. beteckning för skäl som tala för ngt, i uttr. med och mot o. d., för o. mot, ”pro et contra”; äv. sammanfattande, om övervägande av skälen för o. mot ngt. Det (dvs. Thams Antidotum) är ett riktigt med och mot i frågan. Ljunggren SVH 2: 14 (cit. fr. 1792). Jag har sagt mitt mot och med i detta ämne. Leopold 3: 254 (1802, 1816). Efter mot och med beslöt drottningen gifva Lejoncrona tjenstledighet. Fryxell Ber. 10: 41 (1842).
3) (enst., †) ss. beteckning för handling som är efter ngns behag, till ngns favör o. d., i uttr. med och mot, om löften o. hotelser o. d. Balck Ridd. C 1 a (1599).
Sammansättningar.
Anm. 1:o Ssgrna anföras nedan på sin alfabetiska plats. 2:o I fråga om vbalssgrnas o. de olika vbalformernas bruklighet, i sht i förh. till motsv. fria förb., gälla i huvudsak samma regler som för ssgr med BORT, FRAM, GENOM (se d. o. ssgr anm.). Vissa ssgr, ss. -BRINGA, -FÖRA, -HAVA, -RYCKA, -SLÄPA, -TAGA, motsvaras av refl. fria förb. (bringa, föra, hava, rycka osv. med sig). 3:o Ssgrna ha i allm. direkta motsvarigheter i t., vilka endast i ett mindre antal fall anföras nedan.
Spalt M 530 band 17, 1943