| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MEDIUM me4dium, n.; best. -iet, i best. anv. äv. utan slutart.; pl. -ier (Weste (1807) osv.), i bet. 2, 4—7 äv. -ia
1) ngts mellersta del, mitten; i fråga om tid; i uttr. vid, till, från o. d. medium av månaden, året (osv.); förr äv. i förb. med månadsnamn i lat. genitivform. PH 8: 95 (1765). Hela Sommaren och til medium af September. GT 1788, nr 62, s. 3. Mantalspenningarne (borde) betalas från medium Martii til den 1 Maj. Osbeck Lah. 293 (1796). Vid mediet af förra århundradet. Jönsson Gagnv. 105 (1910). — jfr INTER-MEDIUM.
2) mellanled, mellanlänk, förbindelseled, förbindelselänk; numera nästan bl. (i sht i fackspr.) om ngt som förmedlar l. möjliggör en övergång l. överföring från ett till ett annat: förmedlare, medel. Gymnasia .. blifua såsom ett medium emellan Scholarna och Academierna. Thyselius Bidr. 51 (1637). (På ”den förnuftiga föreställningens ståndpunkt” är) det sinnliga blott .. medium för uppenbarelsen af det osinnliga. Ribbing Anthr. 35 (1870). Ett medium eller en bindelänk mellan sinlig varseblifning och tanke. Nyblæus Forskn. III. 2: 76 (1888). Man fruktade, att .. (efterbörden) kunde tjäna såsom medium för överföring på moder och barn av övernaturliga, skadliga inflytelser. FolklEtnSt. 3: 79 (1922).
3) [specialanv. av 2] (i sht i spiritistiskt o. parapsykologiskt språkbruk) person som ett övernaturligt väsen anses begagna ss. organ för att träda i förbindelse med människor o. giva dem meddelanden; person som på grund av vissa egenskaper anses särskilt lämpad härför; äv. allmännare: person som har en särskild förmåga att framkalla parapsykiska fenomen. Rivail Spirit. 25 (1862). Flickan .. var hvad i spiritisternas konstspråk kallas ett ganska godt medium. Topelius Vint. II. 2: 247 (1882). Björkhem OckultProbl. 21 (1939). — jfr SKRIV-MEDIUM.
4) [specialanv. av 2] (i fackspr.) förmedlande ämne som möjliggör att ett sinnesintryck o. d. kommer till stånd; särsk. om luften l. etern (se d. o. II) l. annan substans o. d. vari ljudet resp. ljuset kan fortplantas. Sylvius Mornay d 2 a (1671, 1674). De öfriga Sinnena (utom känseln) fordra Media, d. ä. medel-objekt, hvarigenom varseblifnings-objektets inverkan försiggår. Trana Psych. 2: 13 (1847). Ljuset är .. en vågrörelse, som fortplantar sig i ett hypotetiskt medium, etern, vilket man tänker sig utfylla hela världsrymden. Bergstrand Astr. 199 (1925).
5) [anv. utvecklad ur 4] (i fackspr.) ämne (i vätske- l. gasform) som helt omger ngt o. vari en vågrörelse l. ett annat fysikaliskt l. fysiologiskt skeende försiggår l. en organism o. d. lever; omgivande materia, omgivning, element (se d. o. 2). Ehrenheim Phys. 1: 271 (1822). Vid + 20 à 30° visa .. (ormarna) lägre temp. än det medium hvaruti de lefva. Sundevall ÅrsbVetA 1845—50, s. 300. Planeterna röra sig omkring solen uti ett medium, som icke tyckes utöfva något märkbart motstånd. Fock 1Fys. 26 (1853). De rörliga media på jorden: vattnet och luften. NordT 1930, s. 471. — särsk. bildl.: andlig miljö l. atmosfär. Det är folkets art och sinnelag, som bildar det historiska mediet. Quennerstedt StrSkr. 2: 194 (1896, 1919). SvTeolKv. 1937, s. 396.
6) († utom i ssgr) om ngt som i fråga om allmän beskaffenhet l. storlek l. form o. d. intager en mellanställning: mellanting, mellanform; medelväg; äv. bildl. BorgRiksdP 240 (1714). Den vesterländska Canzonen är ett medium mellan Odet och Elegien. Polyfem II. 32: 3 (1810). Medelclassen är det lyckliga gyllene medium i denna brokiga värld. Vasenius Top. 2: 112 (i handl. fr. c. 1835).
7) (i fackspr.) medelvärde, medeltal; genomsnitt. Aritmetiskt, geometriskt medium, se ARITMETISK a, GEOMETRISK 2 a β. PH 5: 3375 (1752). Inkomsterne (ha), efter et tagit medium af fem år, de sistförflutne åren, kunnat räknas til sextiosex tusende daler koppar:mt årligen. Därs. 8: 18 (1762). Carell o. Edelstam 64 (1916). — jfr DAGS-MEDIUM.
8) språkv. huvudform hos verbet i vissa indoeuropeiska språk (t. ex. grekiskan), som intager en mellanställning mellan aktivum o. passivum. Almqvist GrSpr. 221 (1837). Sillén Löfstedt GrGr. 35 (1904).
B (till 8): MEDIO-PASSIV, adj. språkv. som har medial form o. passiv betydelse. Den mediopassiva konjunktiven. Uppström GotBidr. 14 (1868). —
C: (6) MEDIUM-PLÅT. tekn. Alltefter tjockleken skiljer man mellan grovplåt, mediumplåt, tunnplåt (osv.). SvUppslB 21: 817 (1934). —
(9) -RÄNTA, r. l. f. (förr) benämning på viss jordeboksränta som erlades för hemman i Karelen. Bonsdorff Kam. 461 (1833). SPF 1848, s. 214. —
(6) -VALSVÄRK~02 l. ~20. tekn. för valsning efter grovvalsningen o. före finvalsningen. JernkA 1879, s. 139. Grof-, medium- och finvalsverk. 2UB 5: 391 (1902). —
MEDIUMISTISK, adj. [jfr eng. mediumistic] som har avseende på l. sammanhänger med användningen av medium resp. med egenskapen l. förmågan att kunna fungera som medium; medial (se d. o. 2). NPress. 1894, nr 68 B, s. 2. De .. mediumistiska egenskaperna (hos en viss person). Gadelius Tro 1: 139 (1912). Mediumistiska seanser. 3NF 13: 1018 (1930).
Spalt M 665 band 17, 1943