Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MED, prep. o. adv. ssgr (forts.):
(I 9) MED-VIND, r. l. m. vind som blåser i samma riktning som ngns färdriktning, vind bakifrån, förlig l. gynnsam vind. Segla i medvind. Peringskiöld Hkr. 1: 356 (1697). Isseglet, som fylldes av stark medvind och gav kälken en rasande fart. HågkLivsintr. 8: 180 (1927). särsk. bildl., för att beteckna gynnsamma förhållanden o. d. Lyckans medvind. Kellgren (SVS) 2: 37 (1781). (Boken) Nina hade i begynnelsen i Stockholm stark medvind, sedan lär det börjat blåsa mot. Bremer Brev 1: 362 (1836). Kihlman 2Skälmrom. 293 (1923).
Ssg: medvind(s)-seglare, m. l. r. zool. blåsmaneten Physalia arethusa Browne (som driver med strömmen), ”portugisiska örlogsmannen”. 4Brehm 15: 621 (1931).

 

Spalt M 692 band 17, 1943

Webbansvarig