Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MEJA mäj3a2, v., förr äv. MAJA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(maj- (may-) 1761—1828. mej- (meij-, mey-, mäij-, mäj-, mäy-) 1640 osv.)
Etymologi
[jfr fsv. mäiare, mejare; liksom d. meje av mnt. meien; jfr fht. maen (t. mähen), feng. mawan (eng. mow); besläktat med lat. metere, meja, skörda, gr. ἀμάειν, meja, samt MAD]
1) skära l. slå (säd l., mera sällan, gräs) med lie l. annat slåtterredskap; äv. i utvidgad anv., med avs. på sädesfält l. äng. Linc. (1640). Risingh LandB 27 (1671). (Skörde-)Maskinen .. mejar 2/3 tunnland .. i timmen. TT 1871, s. 266. Segt hö är ondt att meja. Granlund Ordspr. (c. 1880). (På åkergärdet) gingo drängarne och mejade korn. Hedenstierna FruW 74 (1890). Rickson JerB 3: 122 (1928). Anm. Ordet, som är allmänt brukligt som litterärt ord, användes i folkligt spr. bl. i vissa landsdelar. särsk.
a) bildl. Cygnæus 8: 59 (1842). En illa mejad svart skäggbotten. Rydberg 8: 222 (1874). Heidenstam NDikt. 170 (1899, 1915).
b) (†) hippol. oeg., i fråga om en hästs sätt att gå: göra en cirkelrörelse utåt med (ngt av) benen. Tidén Bosk. 3 (1841). Wrangel HbHästv. 763 (1886).
2) mil. avgiva eld under förskjutning fram o. tillbaka i sidled av eldens riktning; numera bl. i fråga om kulspruta l. kulsprutepistol. 2NF 16: 1300 (1912; om artilleripjäs). ExInf. 1927, s. 74.
Särsk. förb. (till 1): MEJA AV10 4. skära, slå; äv. bildl.: skära av (ngt). Linné Gothl. 338 (1745). Strindberg NSvÖ 1: 11 (1906; bildl.). jfr avmeja. —
MEJA NED10 4 l. NER4. Meja ner arma växter, som inte vore mer än halvvuxna. Lagerlöf Körk. 187 (1912). särsk. bildl.; särsk. med avs. på soldater o. d.: hugga l. skjuta ned i massa. Tegnér (WB) 1: 98 (1806). Icke ett skott lossades förrän på 200 m., men då formligen mejades det anfallande rytteriet ned till sista man. IllMilRevy 1898, s. 80.
Avledn. (till 1): MEJARE, sbst.1, m. [fsv. mäiare] person som mejar, slåtterkarl. Linc. Gg 3 b (1640). Moberg Sedebetyg 385 (1935).

 

Spalt M 700 band 17, 1943

Webbansvarig