| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MENDLA män3dla2, v., -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
ärftligh.
1) om generna i arvsmassa: fördela sig (på de nya individerna) på ett sätt som kan beräknas efter de mendelska lagarna; äv. i p. pr. i adjektivisk anv. BotN 1910, s. 297. Flit och lättja .. utgöra (enl. Davenport) ett mendlande egenskapspar, där lättjan dominerar. 3NF 5: 562 (1926). Hofsten Ärftl. 1: 86 (1927).
2) (tillf.) refl., om bastarder: få en avkomma vars egenskaper nedärvts enl. de mendelska lagarna. BotN 1907, s. 24.
Spalt M 780 band 17, 1944