Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MENISK menis4k, r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. MENISKUS, r. l. m.
Ordformer
(meniscerna, pl. best. 1759. menisk 1787 osv. meniskus (-sc-) 1852—1906)
Etymologi
[jfr t. meniskus, eng. meniscus, fr. ménisque; av gr. μηνίσκος, (halv)månformigt föremål, diminutiv av μήνη, måne (se d. o.)]
1) (mindre br.) astr. om den del av månen som kort efter nytändningen är upplyst av solen; nymånen(s skära). Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 17.
2) fys. konkav-konvex lins; numera särsk. (föga br.) fotogr. om dylik lins som användes ss. fotografiskt objektiv. Duræus Naturk. 121 (1759). Roosval Schmidt 24 (1896). SvUppslB (1934).
3) fys. om den krökta vätskeytan i ett kapillärrör. Edlund ÅrsbVetA 1852, s. 2. TMatFysKemi 1922—23, s. 35.
4) anat. om broskskiva som ligger mellan ledytorna i en led. Tholander Ordl. (c. 1875; bet. oviss). Wide MedGymn. 345 (1896). Nyström Kir. 2: 232 (1929).

 

Spalt M 794 band 17, 1944

Webbansvarig