| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
som medför men l. skada (för ngn l. ngt), skadlig, fördärvlig; vådlig; dålig, ofördelaktig; numera bl. med mer l. mindre abstrakt huvudord. Vara menlig för ngn l. ngt, förr äv. vara ngn l. ngt menlig. Ett dröjsmål kan få menliga följder. Torkan har invärkat menligt på skörderesultatet. I huart slagzmåhl skall .. (Starkad) få menliga sår, sade Thor. Verelius Gothr. 35 (1664). De romerska, blott på sommarluft beräknade boningarnes kylighet var honom ganska menlig. Atterbom Minnest. 2: 386 (1835). Menligt inflytande. Oscar I Straff 60 (1840). Om förräderi; så ock om andra för Rikets säkerhet menliga brott. SFS 1864, nr 11, s. 20. En avklädning av den brutna lemmen är onödig och ofta direkt menlig. Nyström Kir. 1: 215 (1926). Det för svensk export .. menliga däruti, att (osv.). SvD(A) 1933, nr 235, s. 3. — jfr HÄLSO-MENLIG. — särsk.
a) (numera bl. ngn gg parodiskt) i uttr. på det menligaste, på det mest skadliga sätt. Holmberg Bohusl. 1: 86 (1842).
b) (†) som är till men för (ngns) rykte o. d., förklenande, nedsättande; skymflig. HSH 9: 133 (c. 1800). Man afhålle sig .. från alla menliga omdömen öfver andra personer, ifrån all medisance. Rademine Knigge 3: 27 (1804). Ling As. 480 (1833). jfr: (Lings vana att ”omsvepa sig med hemligheter” skulle) ställa honom i menlig dager. Atterbom Minnest. 2: 68 (1840).
c) (†) i uttr. menligt garn, garn som trasslat till sig? Inslagen brukas alltid något tarfligare än kjätting, och således behöfver man mindre frukta tipp och menligt garn på inslag. Carlström Spinnm. 35 (1832).
Spalt M 794 band 17, 1944