Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MESKIN mäski4n l. mes-, äv. med franskt uttal, adj.; adv. -T. Anm. Ordet förekommer i fransk fem. sg. hos Schück Shaksp. 2: 329 (1916: mesquine).
Ordformer
(meskin 1846. mesquin (més-) 1837—1918)
Etymologi
[jfr t. o. eng. mesquin; av fr. mesquin, småaktig, lumpen, av it. meschino l. span. mezquino, fattig, ringa, av arabiskt urspr.]
(i vissa kretsar) småaktig; snål, gnidig; knapp. Pfeiffer (1837). Embeten utan aflöning eller med ett meskint arfvode. Frey 1846, s. 26. Mesquint spion- och polistvång. Cederström Ströft. 88 (1915). Hallström G3 29 (1918).
Avledn.: MESKINERI, n. [efter fr. mesquinerie] (i vissa kretsar) småaktighet; snålhet, knussel. Pfeiffer (1837). Hos Beskow finns ett gott humör, som leker fritt utan baktankar och utesluter mesquineri. FBöök i SvD(A) 1930, nr 306, s. 11.

 

Spalt M 838 band 17, 1944

Webbansvarig