| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MESSIAS mesi4as l. mäs-, l. 032, m.; pl. (föga br.) = (Beskow Pred. 366 (1901)) l. -aser (Fries JesuL 216 (1902)). Anm. Ordet förekommer i ä. tid med lat. böjning. Joh. 1: 41 (NT 1526: Messiam, ack. sg.), Nohrborg 552 (c. 1765: Messia, oblik form).
benämning på den av judarna i enlighet med de gammaltestamentliga profetiorna väntade frälsaren l. ”Herrens smorde”, som skulle grunda ett (hela jorden omfattande) rike o. som Jesus av Nasaret enligt kristendomen var. Iach weet ath Messias skal komma som kallas Christus. Joh. 4: 25 (NT 1526). — särsk.
a) om person som utger sig för att vara messias. (Det finns) många falska Messias i världen. Beskow Pred. 366 (1901).
b) om person som framträder ss. skapare av ngt nytt o. (föregivet) lyckligt tillstånd; stundom satiriskt. 2NF 18: 230 (1912). Denna dubiösa gudomlighets (dvs. det förgudade Tysklands) längtan efter en Messias. Holmberg Vansittart LivsLärd. 279 (1943).
-TANKE(N). tanken att en messias skall komma. Det gamla testamentets messiastanke. Wikner Pred. 434 (1881).
B (föga br.): MESSIE-KALL, se A.
MESSIANISM1004, r. lära(n) om o. tro(n) på en messias. Dalin (1871). Göransson UndersRel. 1: 217 (1904). särsk. om politisk l. litterär åskådning l. rörelse som anknyter till föreställningen om en kommande messias. FinT 1897, 2: 238. Grimberg VärldH 10: 528 (1941). —
MESSIANITET10104, r. egenskapen att vara messias. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 100 (1834). Jesu anspråk på messianitet. SvTeolKv. 1936, s. 194. —
MESSIANSK104, adj. (-anisk 1760. -ansk 1823 osv.) som har avseende på l. tillhör l. förebådar messias. Bælter JesuH 6: 530 (1760). Om Gamla Testamentets messianska profetior. SkrTeolTorén 183 (1903; rubrik). —
MESSIASSKAP, n. jfr messianitet. Det gälde, att om möjligt förmå Jesus att fatta sitt messiasskap och sonskap på ett köttsligt vis. Wikner Pred. 198 (1877).
Spalt M 840 band 17, 1944