Publicerad 1944   Lämna synpunkter
META, sbst.3, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(meta 1749—1828. i ssg: med- 1555 (: medkorffua). met- 1555 (: mettkorff); se vidare METVURST)
Etymologi
[jfr sv. dial. (Hälsingl. m. m.) bakmeta, baklår, bringmeta, revbensspjäll, köttmeta (Hälsingl., Västmanl. m. m.), lårstycke av ett kreatur; av mnt. met (nt. mett), (hackat) svinkött utan fett; med specialiserad bet. av fsax. meti, m., mat, feng. mete; eg.: tillmätt l. tilldelad mat; besläktat med MAT, sbst.2, o. MÄTA; jfr METVURST. Anm. Då ordet i sv. dial. tycks vara begränsat till Mellansverge, synes det troligt att ordet inkommit med de tyska bärgsmännen under medeltiden o. försvenskats i formen meta]
(†) köttstycke (i bringan) hos kreatur (ofta brukat till metvurst), bringstycke. Lind (1749). Sahlstedt (1773). Möller (1790). Heinrich (1828). — jfr KÖTT-META.
Ssgr: MET-KORV. (†) metvurst. Såcker .. till mettkorff. KryddRSthm 1555, s. 28. —
-VURST, se d. o.

 

Spalt M 849 band 17, 1944

Webbansvarig