Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
METAFYSIK met1afysi4k l. me1-, r. l. f.; best. -en; förr äv. METAFYSIKA, r. l. f.; best. -an, i best. anv. äv. utan slutartikel. Anm. Formen metaphysica förekommer ngn gg med lat. böjning. Lagförsl. 74 (c. 1609: Metaphysicam, ack. sg.).
filos. den gren av filosofien som innefattar dels läran om tingens egentliga väsen, dels läran om de yttersta principerna för o. orsakerna till tillvaron i sin helhet (jfr DIALEKTIK, FILOSOFI); den gren av filosofien som söker utforska det som ligger bortom l. utanför den sinnliga världen; äv. mer l. mindre nedsättande: värklighetsfrämmande l. vittsvävande l. oklar spekulation; tankar som icke ha med värkligheten att göra; ofruktbara l. kvasifilosofiska grubblerier. Serenius (1734; under prove). Om en kallar Methaphysican Vishet eller Vettenskap (är likgiltigt). Weise 1: 210 (1769). En metafysik måste finnas, om en enhetlig verldsåsigt skall vara möjlig. Rein Psyk. 2: 50 (1891). Det har i alla tider varit för metafysiken utmärkande att .. söka härleda själva det konkreta innehållet ur det allmänna begreppet. SvTeolKv. 1933, s. 55.
Spalt M 857 band 17, 1944