| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
METEORISK met1eå4risk l. me1-, adj.; adv. -T.
1) (†) motsv. METEOR 1: som förekommer i l. hör till l. härstammar från l. beror av atmosfären l. atmosfäriska förhållanden, atmosfärisk. VetAH 1762, s. 99. (Galilei) medgaf .. ej mer af Astrologien än den Meteoriska. Ehrenheim Phys. 1: 119 (1822). — särsk.
a) (i fackspr.) i uttr. meteoriska agentier, krafter som utöva invärkan på atmosfären. Hammargren Jordkl. 74 (1854; om äbb o. flod).
b) om växt: beroende av (vissa bestämda) atmosfäriska förhållanden (väderleken); särsk. om blomma: vars öppnande o. slutande är beroende av väderleken. De flesta (svamp-)arter äro antingen sporadiska eller meteoriska. Wikström ÅrsbVetA 1850, s. 335. Dalin (1871).
2) fys. o. astr. motsv. METEOR 2: som är av meteorens natur, som härstammar från l. finns i l. hör till meteor(er); bestående av meteorer l. meteoriter l. meteorstoft. Järn av meteoriskt ursprung. Meteoriska mineralier. EconA 1808, jan. s. 118. Meteoriskt moln. Selander ÅrsbVetA 1837 —41, s. 92. Bergstrand Astr. 386 (1925).
3) mer l. mindre bildl.: som liknar meteorerna o. deras färd genom rymden, som framträder plötsligt o. bländande l. uppseendeväckande, men är av kort varaktighet; snabbt övergående, flyktig, snabb, meteorlik; jfr METEOR 3. LBÄ 11—13: 22 (1798). Meteoriska snillen. Stenhammar 291 (1798). Den strålande synen / Flöt meteoriskt bort i ett långsamt döende skimmer. Stagnelius (SVS) 3: 71 (1817). Fogelqvist Sång. 56 (1915). — särsk. bot. om växt: som plötsligt uppträder på en lokal som är avlägsen från tidigare förekomstställen (varefter den snabbt åter dör ut); som sprider sig språngvis. BotN 1892, s. 205. Bidens radiata .. har rykte om sig att vara ”meteorisk”. Sernander SkandVeget. 404 (1901). BotN 1926, s. 204.
Spalt M 885 band 17, 1944