Publicerad 1944   Lämna synpunkter
METOP metå4p, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-op 1886 osv. -ope 1752. -oper, pl. 1832 osv. -opper, pl. 1782)
Etymologi
[jfr t. o. eng. metope, fr. métope; av lat. metopa, av gr. μετόπη, av μετα– (se META-) o. ὀπαί, pl., hål i en fris där bjälkarna sättas]
byggn. o. konsthist. vanl. fyrkantigt fält i mellanrummet mellan två täckbjälkars huvuden (ändytor) l. de i deras ställe anbragta triglyferna på en dorisk fris, urspr. öppet, senare igensatt med målade l. i relief ornerade (sten)plattor; fristavla. König Mec. 66 (1752). En dorisk triglyffris, vars metoper upptaga Kristi lidandes verktyg. Hahr NordeurRenässArkit. 133 (1927).
Ssgr (byggn. o. konsthist.): METOP-FÄLT. Kjellberg GrekRomK 136 (1932). —
-PLATTA, r. l. f. Kjellberg GrekRomK 128 (1932). —
-TAVLA. SvLittFT 1837, sp. 284.

 

Spalt M 899 band 17, 1944

Webbansvarig