Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MIGNON minjoŋ4, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. mignon, eng. minion; av fr. mignon, trol. besläktat med fr. minet, katt]
1) ss. förled i ssgr, i beteckningar för ngt särskilt litet slag av visst tillvärkat föremål: miniatyr-.
2) boktr. om viss stilstorlek: halvmittel; på senare tid äv. om viss stilsort. Ekbohrn (1868). StilprBerlingStilgj. 52 (1920; om stilsort). HantvB I. 5: 20 (1937; om halvmittel).
Ssgr (till 1): MIGNON-FLYGEL. jfr flygel, sbst.1 2 a. SvD(A) 1929, nr 109, s. 17. —
-LAMPA. LbKir. 2: 175 (1922).

 

Spalt M 929 band 17, 1944

Webbansvarig