Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MILDE, f.
Etymologi
[fsv. milde, f. (i bet. 2); jfr d. milde, isl. mildi, givmildhet, välvilja, fromhet, fht. milti (t. milde), ävensom got. mildiþa, barmhärtighet, fht. miltida; avledn. av MILD]
(†)
1) till MILD 1: frikostighet; i ssgn MILD-RIK.
2) till MILD 2: mildhet (se d. o. 2), godhet. Atuj aff synnerligh nåde och milde haffue sijt wtöffuer med thenne breffwisare. G1R 6: 286 (1529).
Ssg: MILD-RIK mil3d~, förr äv. MILDA- l. MILDE-RIK. (mild- 1588 osv. milda- 1644. milde- 1597—1881) [jfr d. mildrig; efter t. mildreich]
1) (†) till 1: frikostig, givmild; huld. En stoor nådes tröst för honom aff E. H(öggrevliga) Excellens mildrika handh honom på sin ålderdom giffvin. Rudbeck Bref 1: 40 (1666). Då känn, hur mildrik är Naturens barm, / Och hur hon dig sitt fulla hjerta skänkt! Atterbom i PoetK 1821, 1: 171. CFDahlgren 1: 34 (1828).
2) (numera bl. i religiöst l. vittert spr., starkt arkaiserande) till 2: nåderik, nådefull, ”rik”; nådig; förr särsk. (i sht i brev o. d.) i tillönskningar, i sådana uttr. som Guds mildrika välsignelse, nåd, hjälp, bistånd, beskärm o. d. Berchelt PestBeg. A 2 b (1588). Befaller E. H:tt .. uthi Gudz dens alzmechtiges mildrijke skydd och beskerm. OxBr. 12: 46 (1614). Åhr effter Christi Gudz sons milderijke födhelse, Ett tusend Sexhundrade Tiughu och på thet Fierde. Annerstedt UUH Bih. 1: 211 (i handl. fr. 1624). Han mildrik oss förkunnar / Sin helga lag, sin vilja god. Ps. 1819, 16: 2. Rudin 1Evigh. 2: 16 (1870, 1878). särsk. (i vitter stil, mera tillf.) övergående i bet.: mild (se d. o. 2). Fahlcrantz 2: 115 (1826, 1864). Ledsage mildrik frid hans milda själ / I Abrams sköt! Hagberg Shaksp. 3: 82 (1848). Mildrike himmel, hvad fattas dig, Ambrosius? — utropade lektorskan. Wikner Vitt. 145 (1878); jfr mild 2 a slutet. Underbara, höga! / Mildrikt ler ditt öga. Bergman MedeltPoesi 47 (1899; om ”havets stjärna”).
Avledn.: mildrikhet, r. l. f. (†) till 2: nådighet. Spegel GW 135 (1685).

 

Spalt M 948 band 17, 1944

Webbansvarig