| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MILITÄRISK mil1itä4risk l. mi1-, l. -tæ4-, adj.; adv. -T.
1) (numera bl. tillf.) som har avseende på l. samband med l. hör till l. utföres vid l. av l. förekommer vid osv. krigsmakten; militär (se d. o. I 2). Fennia XVI. 3: 25 (1761). Militairiska öfningar. LBÄ 1: 67 (1797). Han .. beträdde den militäriska banan. Hammarsköld SvVitt. 1: 98 (1818). HT 1917, s. 268. särsk. (†) motsv. MILITÄR I 2 a. KKD 12: 167 (1703).
2) som passar l. höves l. anstår l. utmärker en militär (se d. o. II 1); soldatlik; krigisk. AdP 1786, s. 55. En militärisk anda och hållning. TjReglArm. 1858, 1: 138. (Han) gick med militäriska steg. Sjöberg Kvart. 671 (1924). Militäriskt klingande samtal. Hallström Händ. 78 (1927).
Spalt M 963 band 17, 1944