Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MINDERVÄRDIG min3der~væ2rdig, äv. MINDREVÄRDIG min3dre~væ2rdig, adj. -are.
1) som är av mindre värde. 2UB 5: 248 (1902). Så snart ett organ .. blir mindrevärdigt eller värdelöst för sin innehafvare, blir det (osv.). 2NF 23: 1114 (1916). SDS 1941, nr 48, s. 6.
2) icke fullgod.
a) om sak: underhaltig, sämre, sekunda. Mindervärdigt bränsle, virke. Mindervärdiga fartyg. Sekunda eller mindervärdigt kött. SD(L) 1895, nr 351, s. 1. Papper, som .. är av mindervärdig kvalitet. Starck Kemi 261 (1931).
b) i sht biol., med. o. psykol. om person: som icke fyller normala krav i fysiskt l. psykiskt l. moraliskt avs., undermålig, underhaltig; ofta i substantivisk anv. Cassel SocPol. 68 (1902). Moraliskt mindervärdiga människor. NDA(VL) 1911, nr 4, s. 7. Förhindrande av mindervärdigas fortplantning. Hofsten Ärftl. 2: 369 (1931).
Ssgr (i sht psykol.): mindervärdighets-komplex. komplex som hos individen framkallar mindervärdighetskänsla; jfr komplex, sbst. 2 b. Siwertz JoDr. 266 (1928).
-känsla. [efter t. minderwertigkeitsgefühl] Landquist Fröding 13 (1916). Scharp Adler Individualpsyk. 17 (1935).
Spalt M 990 band 17, 1944