Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MINETT minät4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv., i sht förr, -ette)
Etymologi
[jfr t. o. eng. minette; av fr. minette, diminutiv av mine, gruva, malm (se MINA, sbst.1)]
(i fackspr.)
1) en art basiska gångbärgarter. 2NF (1912). BonnierKL (1926).
2) lagerformiga (sedimentära) järnmalmer, hörande till jurasystemet; oolitisk järnmalm; vanl. om dylika malmer som förekomma i Lothringen o. Luxemburg. JernkA 1886, s. 306. Därs. 1903, Bih. s. 8. Starck Kemi 205 (1931).
Ssgr: (2) MINETT-FYNDIGHET~002, äv. ~200. JernkA 1903, Bih. s. 7. —
(2) -MALM. jfr malm II 1. JernkA 1889, s. 193.

 

Spalt M 1007 band 17, 1944

Webbansvarig