Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MINISTRERA, v. -ade.
Etymologi
[jfr t. ministrieren, eng. ministrate; av lat. ministrare]
(†)
1) eg.: betjäna ngn med ngt; anträffat bl. i pass., med ”sakrament” ss. subj.: utdelas. Samma embete (dvs. prästämbetet) haffuer thz mz, at ther skole vthskifftas och ministreras sacramenten. OPetri 1Förman. A 3 b (1528).
2) (ss. ministrant) biträda prästen vid mässan. Gynther ConvHlex. 244 (1846). Ekbohrn (1868, 1904).

 

Spalt M 1017 band 17, 1944

Webbansvarig