Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MINNIG, adj.2, l. MINNOG, adj.
Ordformer
(minnig(h) 1587 —c. 1755. minnog(h) 1621—c. 1755. minnug 1728—c. 1755)
Etymologi
[fsv. minnogher, motsv. isl. minnigr; till MINNE, sbst.1, o. MINNAS]
(†)
1) som har gott minne. Helsingius (1587). En liughare bör wara minnogh (som ordspråket lyder). Forsius Fosz 212 (1621). Schultze Ordb. 3079 (c. 1755).
2) i ssgr: som har (så l. så beskaffat) minne; jfr HÅRD-MINNIG.

 

Spalt M 1037 band 17, 1944

Webbansvarig