Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MINORENN, adj.
Etymologi
[jfr t. minorenn; av mlat. minorennis, av lat. minor, mindre, yngre (se MINORIT), o. lat. annus, år (se ANNO). — Jfr MAJORENN]
(†) minderårig; omyndig. Schück VittA 3: 206 (i handl. fr. 1681). Huru förhållas skall då konung minorenn är, lär (osv.). HH XXV. 2: 185 (1809). Ekbohrn (1868, 1904). —

 

Spalt M 1037 band 17, 1944

Webbansvarig