| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MINORENNITET min1ωrän1i-te4t l. mi1-, l. -or- l. -år-, r. l. f.; best. -en.
(numera bl. hist.) jur. minderårighet, omyndighet; tid varunder ngn är minderårig l. omyndig. RP 4: 267 (1634). Hennes Kongl. Maij:ts .. minorennitet haffuer waret länge. HSH 21: 134 (1641). Under Kongl. M:ttz minorennitet. BorgRiksdP 31 (1660). BonnierKL 8: 78 (1926).
Spalt M 1037 band 17, 1944