Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MISCHMASCH miʃ3~maʃ2 l. 4~1 (mi´schmasch Weste; -`-´Dalin), förr äv. MISKMASK l. MISCHMACK, n. (Kempe Graanen 52 (1675) osv.), ngn gg r. l. m. l. f. (RelCur. 244 (1682), Klint (1906)); best. -et, ss. r. l. m. l. f. -en.
Ordformer
(mischmack c. 1820. misch masch 1685—1898. mischmasch 1711 osv. mischmask 1711. misk mask 1675—1780. misk-mask 1741—1813. miskmask 1682—1824)
Etymologi
[jfr d. misk-mask; av fris. miskmask, t. mischmasch; reduplikationsbildning (med avljud) till fris. misken, t. mischen, blanda, besläktat med lat. miscere, blanda (jfr MIXTUR); med avs. på bildningssättet jfr KRIMSKRAMS, VIRRVARR m. fl.]
(mindervärdig o.) oredig blandning av disparata ting l. ämnen o. d.; blandning vari beståndsdelarna icke passa till varandra l. bilda ett harmoniskt helt; förr ofta om medicin l. födoämnen o. d.; numera företrädesvis bildl.: sammelsurium, ”röra”, ”smörja” o. d. En hoop annordnat Misk Mask. Kempe Graanen 52 (1675; om medicin). I framförer bara miskmask uti en lärd styhl. Lagerström MadApr. 13 (1736). Et miskmask af osanningar, confusioner och contradictioner. VDAkt. 1781, nr 421. Betänkandet (var) det största misch-masch, omotiveradt, under all kritik. Stenhammar Riksd. 3: 59 (1844). Bergman Kerrm. 231 (1927).
Avledn.: MISKMASKARE, m. [jfr ä. t. mischmascher] (enst., †) person som i tal l. skrift gör sig skyldig till en framställning som blott är ett mischmasch. Leopold 3: 343 (1794, 1816).

 

Spalt M 1056 band 17, 1944

Webbansvarig