MISS- mis3~, prefix.
Ordformer
(mess- 1621 (: messgår, pr.sg.). mijs- 1549 (: mijsgynnere)—1655 (: mijstankfull). mis- 1522 (: mistænkilse)—1879 (: misledas). miss- (-sz-) 1526 (: miszbrukan) osv. mist- 1714 (: mistbiudas). mys- 1531 (: mystycke))
Etymologi
[fsv. mis- (i ssgr), motsv. d. mis-, isl. mis-, got. missa-, fsax. mis-, missi-, mnt. mis-, misse-, fht. missa-, missi-, t. miss(e)-, feng. o. eng. mis-; jfr fsv. mis, orätt, felaktigt, isl. (á) miss, miste, got. missō, ömsesidigt, mnt. mis(se), fel(aktigt), fht. míssi, olikartad, mht. mis, saknande; av germ. missa-, av ieur. mith-to, t-particip till roten mit(h), växla, föreliggande bl. a. i lat. mutare, förändra (jfr MUTATION), sanskr. mithás, ömsesidigt, växelvis; eg.: växlande, förändrad (till ngt felaktigt l. dåligt). — Jfr MISSA, v., MISTA, v., MISTE]
1) för att beteckna ngt ss. urartat l. dåligt l. felaktigt l. ont l. förkastligt l. förvänt l. olyckligt l. obehagligt o. dyl. l. ss. avseende ngt dåligt l. felaktigt l. ont l. förkastligt osv. l. ss. representerande motsatsen till l. brist på l. låg grad av det som angives av den senare ssgsleden; jfr O-, VAN-; se MISS-AKTA, -ART, -BELÅTEN, -BILDA, -BRUKA, -DÅDARE, -FALL, -FOSTER, -FÖRHÅLLANDE, -FÖRSTÅ, -GREPP, -GÄRNING, -HAG, -HANDEL, -HUGG, -HUMÖR, -HUSHÅLLA, -KLÄDA, -KÄNNA, -LEDA, -LJUD, -LYCKAS, -LYNNE, -MINNA, -MOD, -NÖJD, -RÄKNA, -SKÖTA, -SÄMJA, -TAG, -UPPFATTA, -VISA, -ÖDE m. fl.
Spalt M 1060 band 17, 1944
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
