Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MISS- ssgr:
-AKTA, -ning (se d. o.); -are (tillf., SD(L) 1895, nr 317, s. 3, Johanson SpeglL 204 (1922, 1926)). [jfr t. missachten] icke hava tillbörlig aktning för (ngn l. ngt); akta (ngn l. ngt) ringa, ringakta (ngn l. ngt). Möller (1807). Leopold 5: 38 (c. 1820). Hvarför har estetiken och många af dem, som egnat henne sitt arbete, icke sällan varit, om icke missaktade, dock sedda öfver axeln? 3SAH 8: 239 (1893). Böök ResSv. 96 (1924).
Avledn.: missaktlig, adj.; adv. -en (Afzelius). (-akt- 1841. -akte- 1856) (†) förtjänt av missaktning; ss. adv.: med missaktning. Wingård 2: 97 (1841). När Herr Klas sluteligen blef till höfvidsman satt öfver allt Finland, besvarade han missakteligen rådets och Hertigens bref. Afzelius Sag. VIII. 1: 45 (1856). —
-AKTNING. [jfr t. missachtung] brist på aktning, ringaktning. Möller (1807). För tidningsskrifveri hade jag allt för stor missaktning att derpå ens kunna tänka. Hyltén-Cavallius Lif 211 (c. 1880). NoK 117: 100 (1933).
Spalt M 1061 band 17, 1944