| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MISSHAG mis3~ha2g, n.; best. -et.
1) (känsla av) missbelåtenhet l. missnöje (med l. över ngn l. ngt); förargelse, förtrytelse; ovilja, aversion, avoghet. Väcka l. ådraga sig ngns (synnerliga) misshag (förr äv. falla l. komma i ngns misshag l. i misshag hos ngn). Hysa, äv. hava (förr äv. bära l. draga) misshag till l. (gente)mot ngn l. ngt. Fatta l. fattas av misshag till l. mot l. för ngn l. ngt. Visa l. uttrycka l. uttala sitt (stora) misshag med l. över l. mot ngn l. ngt. Rettandis eder aldelis epther thenna wår wilie. befalningh. oc scriffuelsse wtan alth mishagh i alla motto. G1R 3: 334 (1526). (Konung Valdemar) kom uthi itt stoort misshagh och förachtelse hoos alle rijksens inbyggiare. LPetri Kr. 75 (1559). Stort miszhag hafwer Herren wist / Til alla stoltas arga list. Ps. 1695, 304: 3. Skrifter, mot vilka främmande makter anmält misshag. NoK 142: 126 (1940). särsk.
a) (†) i uttr. föra ngn i misshag hos ngn, väcka misshag mot ngn hos ngn. AAAngermannus FörsprKyrkiost. C 5 a (1587).
b) (†) i uttr. taga misshag till ngn, fatta ovilja mot ngn, bli missnöjd med ngn; (upp)taga (ngt) till misshag, bliva missnöjd med (ngt), tycka (ngt) illa vara. Iagh .. beder thienstvilligen, at I icke till misshaagh uptagen, thet iagh så dristigt .. uttaler. HT 1920, s. 108 (1625). Jach beder ödmuckeliget, att Eder Nåd vill icke taga mishag til meij derforre. OxBr. 11: 587 (1630). Därs. 107 (1641).
2) (†) missämja. Thet är dieffuulens wanart, at han altijd gerna wil komma twedregt och mishagh åstadh. LPetri 3Post. 148 b (1555). RA I. 3: 878 (1597).
Spalt M 1075 band 17, 1944