Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MJUKNA mjɯ3kna2, v. -ade. vbalsbst. -AD (se avledn.), -ANDE, -ING (anträffat bl. ss. förled i ssg).
I. intr.: bli mjuk. — särsk.
1) motsv. MJUK 1. Asfalten mjuknade i solskenet. Schroderus Comenius c 8 a (1639). Jern och platina mjukna innan de smälta. Berzelius Kemi 2: 2 (1812). Abelin Frukt 213 (1902).
2) motsv. MJUK 2: bli blid l. mild l. medgörlig l. foglig l. ödmjuk; spakna; äv. opers. Fast tu för Herrans vrede siuknar, / Tin hårdhet ei äntå til ödmiuk bättring miuknar. Kolmodin QvSp. 1: 218 (1732). Jag kände hur det mjuknade i mitt stelfrusna sinne. Lundegård Stormf. 123 (1893). Småningom började förmyndarn mjukna. Siwertz Sel. 1: 81 (1920).
a) motsv. MJUK 5 b ε. Lundegård Tit. 55 (1892). Fru Märtas stränga drag mjuknade i ett leende. Dens. DrMarg. 1: 41 (1905).
b) motsv. MJUK 5 c. 2SAH 57: 56 (1880). Småningom mjukna (gm övning) de späda rösterna. Svensson Sångmet. 48 (1889).
II. (numera föga br.) tr.: göra mjuk, uppmjuka.
1) motsv. MJUK 1. Kolmodin QvSp. 1: 218 (1732; bildl.). (Islänningarna bruka) mjukna qvistar til tunn-band (i de varma källornas vatten). Troil Isl. 258 (1777). Solstrålen mjuknar snöfältens ytor. Hemberg Kola 245 (1902).
2) motsv. MJUK 5 c. Tonen (i orgeln) är för tunn, det saknas den fulla, djupa resonnans, som mjuknar öfvergångar. SDS 1904, nr 191, s. 2.
I. intr.: bli mjukare.
1) till I 1. Hettan var nu så stark, at .. sigiller på bref mjuknade up. Thunberg Resa 1: 108 (1788). Hedin Pol 1: 188 (1911).
2) till I 2. Runeberg 1: 155 (1836). Miss Hartley mjuknade upp litet och tackade honom. Lundquist Jacobs Landb. 184 (1909). Stämningen tycks ha mjuknat upp. SvD(A) 1932, nr 110, s. 3.
II. (†) tr., till II: göra mindre hård, mildra. Fruentimmers omgänge (bör) kunna tjena at liksom mjukna op seder, som (osv.). Höpken 2: 219 (1756).
Spalt M 1146 band 17, 1945