Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MJUKNA mjɯ3kna2, v. -ade. vbalsbst. -AD (se avledn.), -ANDE, -ING (anträffat bl. ss. förled i ssg).
Etymologi
[fsv. miukna; avledn. av MJUK]
I. intr.: bli mjuk. — särsk.
1) motsv. MJUK 1. Asfalten mjuknade i solskenet. Schroderus Comenius c 8 a (1639). Jern och platina mjukna innan de smälta. Berzelius Kemi 2: 2 (1812). Abelin Frukt 213 (1902).
2) motsv. MJUK 2: bli blid l. mild l. medgörlig l. foglig l. ödmjuk; spakna; äv. opers. Fast tu för Herrans vrede siuknar, / Tin hårdhet ei äntå til ödmiuk bättring miuknar. Kolmodin QvSp. 1: 218 (1732). Jag kände hur det mjuknade i mitt stelfrusna sinne. Lundegård Stormf. 123 (1893). Småningom började förmyndarn mjukna. Siwertz Sel. 1: 81 (1920).
3) motsv. MJUK 5; särsk.
a) motsv. MJUK 5 b ε. Lundegård Tit. 55 (1892). Fru Märtas stränga drag mjuknade i ett leende. Dens. DrMarg. 1: 41 (1905).
b) motsv. MJUK 5 c. 2SAH 57: 56 (1880). Småningom mjukna (gm övning) de späda rösterna. Svensson Sångmet. 48 (1889).
4) (†) motsv. MJUK 6; om puls. Pulsen mjuknade, sänkte och saktade sig. VetAH 1779, s. 141.
II. (numera föga br.) tr.: göra mjuk, uppmjuka.
1) motsv. MJUK 1. Kolmodin QvSp. 1: 218 (1732; bildl.). (Islänningarna bruka) mjukna qvistar til tunn-band (i de varma källornas vatten). Troil Isl. 258 (1777). Solstrålen mjuknar snöfältens ytor. Hemberg Kola 245 (1902).
2) motsv. MJUK 5 c. Tonen (i orgeln) är för tunn, det saknas den fulla, djupa resonnans, som mjuknar öfvergångar. SDS 1904, nr 191, s. 2.
Särsk. förb.: MJUKNA UPP10 4, äv. OPP4. jfr uppmjukna.
I. intr.: bli mjukare.
1) till I 1. Hettan var nu så stark, at .. sigiller på bref mjuknade up. Thunberg Resa 1: 108 (1788). Hedin Pol 1: 188 (1911).
2) till I 2. Runeberg 1: 155 (1836). Miss Hartley mjuknade upp litet och tackade honom. Lundquist Jacobs Landb. 184 (1909). Stämningen tycks ha mjuknat upp. SvD(A) 1932, nr 110, s. 3.
3) till I 3 a. Hans kyrkvaktaransikte mjuknade upp lite. Nerman Service Bluffm. 55 (1925).
II. (†) tr., till II: göra mindre hård, mildra. Fruentimmers omgänge (bör) kunna tjena at liksom mjukna op seder, som (osv.). Höpken 2: 219 (1756).
Ssg: (I 1) MJUKNINGS-TEMPERATUR. (i fackspr.) Med mjukningstemperatur menar man den temperatur vid vilket materialet börjar sammantryckas om det utsättes för ett tryck av 2 kg/kvcm. HantvB I. 4: 28 (1936).
Avledn.: MJUKNAD, r. l. m. (†) mjukhet. Lind (1749).

 

Spalt M 1146 band 17, 1945

Webbansvarig