| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MJÄKER mjä4ker, förr äv. MEKER, m.; best. -n; pl. -kar; förr äv. MJÄK, sbst.2, l. MEK, m.
(vard.) person som uppför sig l. talar mjäkigt, beskedlig l. enfaldig l. rädd stackare, mes, ”flep(er)”. Isogæus Segersk. 629 (c. 1700). Möller (1790; om person som talar mjäkigt). En präktig, .. muskelstark dam, som .. verkar mamma till sin lilla mjäker till man. Bergman Fjäd. 90 (1922).
Spalt M 1148 band 17, 1945