Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MOCKANT mokaŋ4t, äv. -an4t, adj. -are. n. o. adv. =.
Ordformer
(förr äv. mok-, moqu-. mock- 1899 osv.)
Etymologi
[jfr t. mokant; av fr. moquant, p. pr. till moquer (se MOCKERA)]
(i vissa kretsar) spefull, gäckande, hånfull. BrefNSkolH 368 (1811). Den litet mockanta öfverlägsenhet, som (osv.). SDS 1899, nr 606, s. 1. Hans mokanta leende. Pripp ReckMalleczewen Exot. 41 (1920). Mockanta tonfall. Siwertz Varuh. 251 (1926).

 

Spalt M 1202 band 17, 1945

Webbansvarig