| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MODERLIG mω3derlig2, adj. -are. adv. -EN (numera bl. med arkaistisk anstrykning, VgFmT II. 6—7: 46 (1549) osv.), -T.
1) som tillhör l. äges av l. på ngt sätt är knuten till en moder l. modern, moders-, möderne-; äv.: som ngn ger l. utövar l. förfogar över i sin egenskap av moder. Ägna sina barn moderlig vård, omvårdnad. Sköta sina moderliga plikter. Hennes modherligha hierta gaff sigh offuer sin son. 1Kon. 3: 26 (Bib. 1541). Sedan kallade hon sina barn, och gaf dem sin moderliga välsignelse. Lagerström Bunyan 2: 227 (1727). Nafvelsträngen blifver vid förlossningsverket indelt i den Moderliga delen och i Fostrets del. Schützercrantz 2Förlossn. 107 (1786). Moderliga instinkter. Hedenstierna FruW 28 (1890). — särsk. (†) i uttr. moderligt arv, mödernearv. G1R 11: 423 (1537). Girs G1 85 (c. 1630).
2) lik en moder, som har en moders hjärtelag; om förhållande, handling, uppträdande, sinnesart, hjärtelag o. d.: lik en moders, som höves l. kännetecknar en moder; som röjer l. vittnar om en moders hjärtelag, kärleksfull, öm; stundom närmande sig till l. övergående i bet.: ”beskyddande”, omhuldande. VgFmT II. 6—7: 46 (1549). På honom såg hon (dvs. Lotta Svärd) från stund till stund / Så moderligt, varmt och rent. Runeberg 5: 29 (1860). Han smålog åt hennes moderliga ton. Lundegård Stormf. 70 (1893).
3) (i vitter stil) i bildl. anv. av 1 o. 2; särsk. i fråga om jorden l. naturen betraktad ss. en (allas) moder. 2SAH 3: 92 (1802). O natur, moderliga natur! Leopold 5: 229 (c. 1820). När hans stoft öfverlemnades åt den moderliga jorden. 3SAH 4: 104 (1889).
1) med anslutning direkt till moder 1: egenskapen l. förhållandet att vara moder. PoetK 1816, s. XXX. En .. i sin moderlighet jordiskt lycksalig moder. Atterbom Minn. 388 (1818). Stiernstedt Liw. 101 (1925).
2) till 2: moderligt sinnelag; moderlig ömhet. Knorring Förh. 1: 202 (1843). Den moderlighet, vilken alltid framhållits som kvinnans bästa och ädlaste kraft. Grimberg SvH 544 (1909).
Spalt M 1248 band 17, 1945