Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MOLMA, v. -ade.
(†)
1) tr.: söndersmula, göra till stoft; äv.: mylla ned. Döden molmar i Mull, alt hwad här glimmar, och gläntsar. Stiernhielm Herc. 67 (1658, 1668). Hvad jorden molmat, gömt, / Det varder snart och slätt af eftervärlden glömdt. Broman HelsB 17 (c. 1730).
Spalt M 1285 band 17, 1945