Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MOLO mω4lω l. -lo, äv. må4lo, r. l. m.; best. -lon; pl. -loer (SydsvD 1870, nr 1, s. 3, osv.) l. -ler l. -los (Lundström Polcirk. 123 (1881), Auerbach (1911)) ((†) = (WoJ (1891))); förr äv. MOL, sbst.2, r. l. m.
Ordformer
(mol 1805—1915. moler, pl. c. 1725 osv. molo 1837 osv. mulier c. 1748. mouillen, sg. best. 1760)
Etymologi
[jfr dan. o. t. molo, mole, d. dial. mulje, eng. mole, fr. môle; av it. molo, besläktat med lat. moles, massa, dammbyggnad (se MOLEKYL). Anm. Formerna mouillen, mulier äro lånade gm ä. holl. moelje (mouille) av span. muelle l. möjl. av port. molhe]
(i sht i fackspr.) (stor) av sten, betong o. d. uppbyggd fördämning till skydd för hamn (i sht förr ofta med förskansning l. fästningsvärk), hamnarm, hamnpir, vågbrytare. Böttiger Drottnh. 112 (i handl. fr. c. 1725). Roland Minn. 50 (c. 1748). SD(L) 1903, nr 110, s. 4.

 

Spalt M 1296 band 17, 1945

Webbansvarig