Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MONAD mona4d l. må- l. mω-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ad 1787 osv. -ade 1786. -ader, pl. 1765 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. t. monade, eng. monad, fr. monade, lat. monas (gen. -adis); av gr. μονάς (gen. –άδος), avledn. av μόνος, en, ensam]
1) enligt pythagoréernas o. vissa andra grekiska filosofers lära: enhet, ental (betraktat ss. ett element l. grundämne l. en substans). Ehrenheim Phys. 1: 20 (1822). JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 233.
2) filos. (väsen som utgör) en odelbar enhet; särsk. om de enkla, immateriella enheter varav enl. Leibniz värkligheten består. SvMerc. 1765, s. 321. Grimberg VärldH 10: 64 (1941). jfr CENTRAL-MONAD.
3) biol. benämning på vissa encelliga mikroorganismer, ss. bakterier o. d.; särsk. om mikroorganism hörande till flagellaterna. TLäk. 1834, s. 132. 2NF 18: 895 (1913).
Ssg: (2) MONAD-LÄRA, r. l. f. filos. särsk. om Leibniz’ lära om monader. Leopold 4: 44 (c. 1820).
Avledn.: MONADISK, adj. filos. till 2: som har naturen av en monad. Rein Psyk. 1: 189 (1876). —
MONADOLOGI01004, r. l. f. filos. till 2: monadlära. VStyckUplKantPhilos. 62 (1798). —
MONADOLOGISK01040, adj. filos. till 2; jfr monadologi. NordT 1879, s. 318.

 

Spalt M 1303 band 17, 1945

Webbansvarig