| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MONARK monar4k l. må- l. mω-, m.||ig.; best. -en; pl. -er ((†) pl. best. -ren Palmfelt Vitt. 376 (c. 1740)). Anm. Förr användes äv. den lat. formen monarcha. 1Mack. 1: 1 (Bib. 1541).
statschef (med titeln kejsare, konung, furste o. d.) som innehar sin ställning för livstiden o. erhåller densamma gm arv, förr äv. gm val, samt för sin egen person är juridiskt oansvarig o. åtnjuter vissa, honom allena tillkommande höghetsrättigheter, regent i en monarki; jfr SUVERÄN, sbst.; förr i sht om enväldig monark, självhärskare. Ändoch Keysaren en Monarch är (så osv.). Chesnecopherus Skäl Nn 3 a (1607). (Augustus var) then största Monarck i hela werlden. Swedberg SabbRo 246 (1696, 1710). Europas måhända mest bildade monark. Wicksell FosterlPortr. 6 (1879; om Oskar II). NoK 134: 82 (1937). — jfr UNIVERSAL-, VÄRLDS-MONARK. — särsk.
a) med gen.-bestämning, förr äv. med bestämning inledd av prep. över: härskare över ett land. En Monark öfwer heela Werlden. Schroderus Os. III. 1: 45 (1635). Polens monark. Stagnelius (SVS) 3: 67 (1817). Tal för Nordens monarker (vid nordiska festen i Lund). SDS 1902, nr 51, s. 2.
b) (i fackspr.) i sg. best., om konungen osv. jämte sina ansvariga rådgivare, kunglig majestät. Fahlbeck Förf. 87 (1904).
c) (i högre stil) oeg. o. bildl. Gvdh är allena then alrahögste Monarchen, som alla ting vppehaller och regerer. L. Paulinus Gothus ThesCat. 381 (1631). Narciss, du vårens drömmande monark. Gripenberg Aftn. 107 (1911). jfr HIMLA-MONARK.
MONARKISERA, v. [jfr fr. monarchiser] (numera föga br.) införa monarkiskt styrelsesätt i (ett land). La Salle Res. Föret. 1 (1797). Hjärne ÖsteurKris. 206 (1914).
Spalt M 1304 band 17, 1945