Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MONOSYLLAB mon1osyla4b l. må1– l. mω1-, l. -nå- l. -nω-, r. l. m.; best. -en; numera nästan bl. i pl. -er. Anm. Oftast förekommer i sg. den lat. formen monosyllabum. Andersson (1845). BonnierKL (1926). Ofta förekommer i pl. den lat. formen monosyllaba. Andersson (1845). Ekbohrn (1904).
Etymologi
[jfr fr. monosyllabe; av lat. monosyllabum, n. av monosyllabus, enstavig, av gr. μονοσύλλαβος, av μόνος, en, ensam, o. συλλαβή, stavelse]
språkv. enstavigt ord. 2SAH 1: 47 (1801). NordT 1881, s. 245.
Avledn. (språkv.): MONOSYLLABISK, adj. enstavig. Thorberg ÖsterlSpr. 11 (1785). särsk. i uttr. monosyllabiskt språk, språk vars ordmaterial består av enstaviga ord utan böjning, isolerande språk. Sundevall ÅrsbVetA 1843—44, s. 53. —
MONOSYLLABISM10104, r. i fråga om språk: enstavighet; jfr monosyllabisk slutet. 3NF 4: 284 (1925).

 

Spalt M 1318 band 17, 1945

Webbansvarig