Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MONTÖR montö4r l. moŋ-, l. -œ4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. monteur; av fr. monteur, till fr. monter (se MONTERA)]
motsv. MONTERA 1: person som monterar. — jfr FEL-, LINJE-, LUFTLEDNINGS-, TELEFON-MONTÖR m. fl. — särsk.
a) om maskinuppsättare. Dalin (1871). 2UB 3: 207 (1897).
b) om installatör av elektrisk belysning, ringledningar o. d., installatör. Elektrisk montör. TT 1894, Allm. s. 39.
Ssgr: MONTÖR-SKOLA, r. l. f. Nordlund RådFolkskUngd. 15 (1920). —
-TÅNG; pl. -tänger. använd av montörer. TLev. 1908, nr 28, s. 2.

 

Spalt M 1326 band 17, 1945

Webbansvarig