Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MONUMENTAL mon1ɯmänta4l l. må1– l. mω1-, l. -um-, l. -men-, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. monumental; av senlat. monumentalis, till lat. monumentum (se MONUMENT)]
1) (†) motsv. MONUMENT 1: som har avseende på l. tillhör fornsaker, forntida minnesmärken o. d. Monumentala inskrifter från långt aflägsna åldrar. Leopold 6: 87 (1803).
2) (i fackspr.) motsv. MONUMENT 2: som har avseende på l. tillhör l. består av monument. Den monumentala byggnadskonsten. Det monumentala måleriet, motsatt: stafflimåleriet. Leopold 5: 148 (c. 1820). För monumentala arbeten kan intet material jämföras med brons. SvSlöjdFT 1907, s. 115. — särsk. i numera obruklig anv. Hänförd .. af ett brinnande begär efter monumentalt rykte (dvs. att vinna rykte gm uppförda monument). Frey 1850, s. 458. Den monumentala bestyrelsen (dvs. kommittén för monumentet). Cygnæus 5: 542 (1874).
3) som är storslagen till dimensioner o. anläggning o. värdig o. förnäm i sin stil (o. som ger intryck av ngt för lång tid bestående); eg.: om byggnad o. d.; äv. i utvidgad anv., om annat konstnärligt värk, om litterärt alster o. dyl. l. om person: imponerande o. värdig (som ett monument), storslagen, storstilad; som ger ett intryck av bestående värde. Leopold (1809) hos AGSilverstolpe Bokst. 105. Regeringsformen af 1809, Hans Järtas monumentala arbete. Rydqvist SSL 5: 245 (1874). De gingo långsamt utför den stora, monumentala trappan. Lundegård Prom. 1: 36 (1893). Vi torde vara bättre försedda med monumentala konungagestalter än många andra folk. KKD 2: XXI (1903). Sergels monumentala byst av tjusarkungen. SvD(A) 1933, nr 238, s. 9.
Ssgr (i allm. till 2; konst.): MONUMENTAL-ARKITEKTUR. SvSlöjdFT 1927, s. 114. —
-BYGGNAD. SD(L) 1892, nr 197, s. 1. —
-KONST. monumental konst; särsk. om konst vars alster äro nära förbundna med arkitekturen. 2NF 18: 1157 (1913). —
-KONSTNÄR. jfr -konst. Nordensvan KonstH 396 (1900). —
-MÅLARE. jfr -måleri. TT 1890, s. 54. —
-MÅLERI. ofta om väggmåleri, motsatt: stafflimåleri. TT 1890, s. 54. —
-MÅLNING. jfr -måleri; abstr. o. konkret. NSvTidskr. 1890, s. 310. Romanska monumentalmålningar. Cornell NorrlKyrklK 107 (1918). —
(3) -MÖBEL. om stor praktmöbel. SvSlöjdFT 1920, s. 64. Chiffonnieren, Karl-Johanstidens speciella monumentalmöbel. KarlJohStil. 21 (1924). —
-SKRIFT. använd på monument l. sådan som användes på monument. Frey 1850, s. 472. Hieroglyfskriften är en monumentalskrift. 3NF 6: 405 (1926). —
-SKULPTUR. jfr -konst. 2NF 36: 1250 (1924). —
-SKULPTÖR. jfr -skulptur. 2NF 3: 372 (1904). —
-STIL. jfr -konst. 2NF 34: Suppl. 929 (1923). —
-VÄRK, n.
1) till 2; jfr -konst. Estlander KonstH 90 (1867).
2) till 3. (WilamowitzMoellendorffs) storstilade teckning af den helleniska andens centralfigur i monumentalverket Platon. 2NF 32: 436 (1921).
Avledn. (till 2, 3): MONUMENTALITET100104, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara monumental; i sht till 3. TT 1882, s. 166. Carl Larssons konst .. kan .. ha monumentalitet, d. v. s. en viss evighetsprägel, som ger oss känslan av storhet, av något ej tillfälligt utan bestående. Laurin KonstSv. 126 (1915).

 

Spalt M 1327 band 17, 1945

Webbansvarig