Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MORELL mωräl4 l. mo- l. må-, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
1) i sht trädg. (vid full mognad svartrött) bär av en varietet av surkörsbärsträdet Prunus cerasus Lin.; utom i fackspr. äv. allmännare, om mörka körsbärssorter; ngn gg koll.; äv. om resp. träd; förr äv. om vissa ljusare körsbärssorter (klarbär, hjärtkörs). Palmchron SundhSp. 66 (1642). Rudbeck HortBot. 26 (1685; om morellträd). Villa rödbleka Kirsebär eller Moreller, äro vatnige och något sura. Rosensten Skog. 49 (1737). Liljeblad Fl. 160 (1792; om hjärtkörs). Lilja SkånFl. 325 (1870; om klarbärsträd). Hvad allmänheten .. ofta nog kallar moreller är svarta sötkörsbär. LAHT 1894, s. 38. Klasar / av klarbär och morell. Karlfeldt Hösth. 96 (1927). — jfr BRYSSEL-MORELL(ER) m. fl.
2) (†) aprikos (se d. o. 1); i sht om smärre former; äv. om aprikosträd (med små frukter). Schroderus Comenius 120 (1639). Mollet Lustg. B 2 b (1651; om trädet). Broocman Hush. 4: 60 (1736).
(2) -PERSIKA. [jfr t. aprikosenpfirsich] (†) om persiketräd med aprikosliknande frukter. Broocman Hush. 4: 61 (1736). —
(1) -SALT, n. (†) färgämnet engelskt rött (som skiftar i brunt). Åstrand (1855). AHB 13: 45 (1865). —
Spalt M 1358 band 17, 1945