Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MORISK mωris4k l. mo- l. må-, förr äv. MORESK, sbst.2, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-esk 1857—1891. -isk 1764 osv.)
Etymologi
[jfr t. moriske, eng. morisco, fr. morisque; av span. morisco (se MORESK, sbst.1); med avs. på formen moresk jfr fr. moresque, adj., morisk]
manlig (döpt) ättling av de efter Granadas fall år 1492 i Spanien kvarblivande muhammedanerna (i sht av morisk härstamning); i pl. äv. utan avseende på kön. SvMerc. 1764, s. 195. Grimberg VärldH 9: 101 (1940).
Ssg: MORISK-SPRÅK(ET). moriskernas språk. Stiernstolpe DQ 4: 219 (1819).

 

Spalt M 1386 band 17, 1945

Webbansvarig