Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MORL må4rl, förr äv. MURL, n.; best. -et.
Ordformer
(morl c. 1635 osv. murl 1651. mårl 1626—1667)
Etymologi
[jfr sv. dial. morl; vbalsbst. till MORLA, v.1]
(numera i sht i vitter stil) (frambringande av) mullrande l. brummande l. morrande ljud; muller; sorl; förr äv.: mummel, knorrande (se KNORRA, v.1 2). Knorr och mårl. Schroderus Liv. 804 (1626). The Böner som .. giorde äro medh Mårl och Sårl. Rudbeckius Luther Cat. 166 (1667). Sylvius Curtius 320 (1682). Ossiannilsson Hav. 46 (1910).

 

Spalt M 1387 band 17, 1945

Webbansvarig