| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MORR mor4, n.; best. -et.
1) till MORRA 1. Lind (1738). Hundarnes arga morr. Grebst Året 60 (1913). Det mullrar av dova motorernas morr. Blomberg JordJag. 106 (1924). särsk. (†) om grodors kväkande. IErici Colerus 1: 174 (c. 1645).
2) (numera mindre br.) till MORRA 2; äv.: yttring av missnöje, knot; förr ofta i uttr. knorr och morr o. d. Hwadh the skola .. vthgöra (dvs. betala), thet göra the medh knorr och morr. Rudbeckius BootPred. C 4 a (1615, 1635). Intet gnag och skaf, knorr och morr öfver din hustru. Dalin Arg. 2: 426 (1734, 1754). TörngrenMål. 207 (1801). Schulthess (1885).
Spalt M 1395 band 17, 1945