Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MORTÅG mω3r~tå2g, r. l. m. l. f. ((†) n. Möller (1790), Heinrich (1828)), l. MORTÅNG ~toŋ2, r.; best. -en.
Ordformer
(mor- 1755 osv. mår- 1762—1828. -tag 1808. -tog 1755—1905. -tåg 1762 osv. -tång 1917 osv.)
Etymologi
[jfr sv. dial. mortåg; trol. av ett icke anträffat mora med bet.: ätbar rot, etymologiskt identiskt med mnt. more (se MOROT) o. MURA, sbst., samt TÅG resp. TÅNG]
(numera bl. bygdemålsfärgat) växten Polygonum viviparum Lin., (liten) ormrot. Linné Fl. nr 340 (1755; fr. Dalarna). Mårtåg .. är en af de bästa och mäst brukliga örter til nödbröd; Samojederna grafva up dess rot, som de äta til Ren-kjött och annat vilbråd. Rothof 330 (1762). Västerb. 1926, s. 253.

 

Spalt M 1403 band 17, 1945

Webbansvarig