| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MOTVILJA mω3t~vil2ja, r. l. f.; best. -an; pl. -or (mera tillf., i bet. 6 slutet); förr äv. MOTVILJE, r. l. m.; best. -en.
1) (†) benägenhet att handla självrådigt, efter sitt eget tycke, utan hänsyn till andra personer l. förefintliga bestämmelser l. allmän sed o. d., självrådighet, egensinne, självsvåld; godtycke; ostyrighet; egensinnigt l. trotsigt övermod, brottslig vårdslöshet l. försumlighet; ont uppsåt l. syfte, ont sinnelag, ondska, illvilja; stundom svårt att skilja från 2, 4. Balck Es. 118 (1603). Tweggiahanda Menniskiors art är på Jorden. Then ena, som allena effter theras lust och motwilia i onda seder och förehafwande lefwa. Forsius Fosz 112 (1621). Skeer .. (formännen) någon skada i Wagnar, Båthar eller annat aff brukandens mootwilje, thet samma skal alt dubbelt böthas och skadan vpfyllas. Stiernman Com. 2: 165 (1638). När denne Berömmelige Keisar (Ælius Pertinax) tog sig före at hemna och straffa Soldaternas motwillia och olideliga sielfswåld (så osv.). Dryselius Monarchsp. 180 (1691); jfr 2. MeddNordM 1899—1900, s. 43 (1754).
2) (†) självrådig l. självsvåldig l. okynnig l. övermodig handling, okynne, självsvåldigt uppträdande, olaglighet(er); brottslig försummelse; ond gärning, i ont uppsåt bedriven skadegörelse o. d.; äv. i uttr. (be)driva l. bruka l. (för)öva motvilja, tillfoga ngn motvilja; jfr 1. RA I. 1: 444 (1545). Uthlendske folk, .. huilke .. hafue upbrent Calmarne förstad och ladegårdh, mört (dvs. mördat) och ihielslagedh någre af borgerskapedh, och myckin annen mothwilie bedrifuidh. Därs. I. 4: 904 (1598). Ändoch Wij .. hafwa förbudit the monga Skottmän som i Städerne .. vnder Borgare Rätt och Frijheet drifwa allehanda Landzköp, mootwilie och annan otilbörligheet. Stiernman Com. 1: 659 (1615). SynodA 1: 339 (1736).
4) (†) tredskande, trots, uppstudsighet, oginhet. Krijgsart. 1621, § 68. Jag förmodar samt ödmjukeligen anhåller, at Högvördige Domcapitlet icke anser detta (att jag av hälsoskäl undanbad mig ett fullmäktigskap), såsom någon motvilja, den jag aldrig visat emot mina höggunstige Förmän. VDAkt. 1779, nr 272.
5) motvillighet (se d. o. 5), ovillighet; ofta utan bestämd avgränsning från o. (numera bl.) med anslutning till 6. Motvilja för l. mot (ngn gg till) att göra ngt, äv. (numera föga br.) motvilja att göra ngt. De unge Uhrmakare, som borde sysla med machinerne blefvo förledde til motvilja at bruka de samma (osv.). Polhem Invent. 47 (1729). Jag kände .. ett slags motvilja för att åt en okänd anförtro en bekännelse, som syntes mig förnedrande. Palmblad Nov. 2: 82 (1819, 1841); jfr 6. Östergren (1932).
6) (allmänt) olustbetonad, negativ inställning gentemot ngn l. ngt, känsla av olust l. obehag som ngn l. ngt ingiver, aversion, antipati, avsky, ovilja. Väcka, inge motvilja. Känna, hysa, ha, fatta, få motvilja. Motvilja mot l. för ngt. Lidbeck Anm. 233 (1812). Man har vid Österrikiska Hofvet en stor motvilja för allt, som vill på fullt allvar vara Tyskt. Atterbom Minn. 560 (1819). Hade han kommit att fatta motvilja mot någon, hade han svårt att öfvervinna den. VetAÅb. 1910, s. 305. Erik Nordin gav kuvertet en blick, som uttryckte en rent fysisk motvilja. Hedberg Räkn. 63 (1932). — särsk. (tillf.) konkretare, om enskilt fall av antipati; äv. i pl. Almqvist Skand. 7 (1846; i pl.). Lilian (var) en strålande skönhet .. med häftiga förkärlekar och motviljor. DN(B) 1926, nr 100, s. 3.
Anm. Det är ovisst, huruvida emothwillige i G1R 13: 30 (1540) är att uppfatta som en variantform av MOTVILJA l. som en böjningsform av ett adj. EMOTVILLIG (i ett parentetiskt inskott i satsen).
Spalt M 1502 band 17, 1945