Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUDDRA mud3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(muddr- 1658 osv. mudr- c. 1755—1890)
Etymologi
[jfr d. mudre, t. moddern, modern; till MUDDER]
1) med muddervärk l. mudderskopa upptaga (o. bortskaffa) bottenmassa från bottnen i sjöar, vattendrag o. d.; äv. tr., med obj. betecknande sjö, vattendrag, hamn o. d., ngn gg äv. bottenslam. Muddra (i) en farled, en hamn. HSH 6: 99 (1658). (Gyttja) skulle .. fylla .. (hamnarna), om man ej gjorde sig möda att muddra dem. Stiernstolpe Cuv. 26 (1821). Hjulet, / Som från bottnen muddrar dy och sand. Björck Dikt. 136 (1866). Verket .. muddrar till 20 fots .. djup. SD(L) 1896, nr 128, s. 2. — jfr BORT-, UPP-MUDDRA.
2) röra l. slamma upp dy från sjöbottnen. (Svanarna) ligga och muddra i botten för att söka föda. FoFl. 1940, s. 105. — särsk. sjöt. om fartyg: med kölen l. rodret beröra bottenslammet, så att detta röres upp. På lös grund kan man ofta segla fram, fast skeppet muddrar. Roswall Skeppsm. 1: 196 (1803). Muddra med kölen. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Rodret muddrar. Auerbach (1911).
3) (†) om vatten: bli slammig l. grumlig, grumla sig. Konow (1887).
4) (†) bildl., i uttr. muddra sig flott, göra sig klar l. färdig. Törneros Brev 1: 59 (1824; uppl. 1925).
Särsk. förb.: MUDDRA SIG NED10 0 4. till 2: gräva sig ned (i gyttja o. d.). Sehlstedt 4: 3 (1871; om en gås). —
MUDDRA UPP10 4 l. OPP4. till 1; jfr uppmuddra.
1) gm muddring göra (farled o. d.) djupare (o. farbar). Muddra upp en segelränna, en hamn. Weste (1807). Janson CostaN 1: 232 (1910). särsk. i utvidgad anv. De fördömda sandgroparna, som hela världens egyptologer muddra upp för att söka efter mumier. Mörne Katz VitaMän 23 (1928).
2) gm muddring hämta upp (bottenslam o. d.). Et grundvärk skal muddra up hvad åren och tiden ditkastadt. BtVLand 4: 48 (1754). —
MUDDRA UT10 4. till 1, med avs. på (grundstött) fartyg: gm uppmuddring av en ränna i bottnen åstadkomma att fartyget kan föras ut på djupare vatten. Bergningsarbetet skall .. utföras så, att man muddrar ut fartyget på djupt vatten. SD(L) 1901, nr 145, s. 4.
Ssgr (till 1): A: MUDDER-ARBETE m. m., se mudder ssgr.
B: MUDDRINGS-ARBETE~020. SvT 1852, nr 18, s. 3. —
-AVGIFT~20 l. ~02. (förr) mudderavgift. Bonsdorff Kam. 662 (1833). RiksdRevStatsv. 1907, s. 187. —
-BÅT. (föga br.) = mudder-båt. Westee (1842). Björkman (1889). —
-DJUP, n. (i fackspr.) om det djup varifrån ett muddervärk upphämtar l. kan upphämta mudder. —
-FARTYG~20 l. ~02. (föga br.) mudderfartyg. Björkman (1889). —
-KASSA. (†) mudderkassa. HamnreglCarlscrona 1773, s. 3 a. —
-MASKIN. (föga br.) muddervärk. Kræmer Span. 113 (1860). Björkman (1889). —
-PRÅM. (föga br.) mudderpråm. JernkA 1820, s. 286 (1816). —
-REDSKAP~20 l. ~02. BtRiksdP 1897, 6Hufvudtit. s. 100. —
-VÄRK, n. (föga br.) muddervärk. Sandström NatArb. 1: 227 (1908). Upsala(A) 1929, nr 242, s. 1.
Avledn. (till 1): MUDDRARE, m. resp. (i bet. 2) r. l. m.
1) (†) person som (yrkesmässigt) utför muddring. Schultze Ordb. 3161 (c. 1755).
2) (mera tillf.) (fartyg l. pråm med) muddervärk. Björck Dikt. 136 (1866).

 

Spalt M 1515 band 17, 1945

Webbansvarig