Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MUFFEL muf4el, r. l. m.; best. -eln ((†) -elen VetAH 1772, s. 74, Därs. 1804, s. 217); pl. mufflar; förr äv. MUFFLA, r. l. f.; best. -an.
1) (i vissa trakter) muff (se MUFF, sbst.1 1); förr äv. om luden vintervante. Orrelius (1797; om luden vintervante). Där låg den smörjiga muffeln rakt i grötgrytan. Högberg Storf. 212 (1915).
3) tekn. vanl. halvcylindrig skål l. behållare med flat botten av eldfast lera, gjutjärn o. d., som insättes l. inmuras i en ugn o. vari under måttlig hetta brännas föremål l. ämnen som icke få komma i direkt beröring med eld l. kol l. aska o. d., kassettel. Spegel (1712). De målade glasskifvorna läggas i en muffel af eldfast lera, som på alla sidor omgifves af lågan från en underliggande härd. Åkerman KemTechn. 1: 689 (1832). VaruhbTulltaxa 1: 375 (1931).
-BRÄND, p. adj. bränd i muffel. Fajanser dekorerade med muffelbrända färger. Bæckström Rörstr. 47 (1930). —
-FÄRG. färg som anbringas över glasyren på porslin l. fajans o. vid måttlig hetta inbrännes i en muffel. Liedbeck KemTekn. 233 (1863). —
-STOCK. (†) halv träcylinder varöver en muffel formas av utkavlad eldfast lera. Rinman 2: 169 (1789). —
-STÅNG. (†) om vardera av två lerbeslagna stänger tjänande ss. underlag för muffelugnens botten. Rinman 2: 170 (1789). —
-UGN. (flam)ugn för upphettning av muffel; äv. om (mindre) förbränningsugn där lågan stryker runt ugnen, varigm muffel onödiggöres. VetAH 1804, s. 211. Bæckström Rörstr. 64 (1930; om ugn). —
Spalt M 1519 band 17, 1945