Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUFTI muf4ti, m.; best. -in, förr i best. anv. äv. utan slutartikel (Dalin Vitt. II. 5: 53 (1738), ConvLex. (1823)); pl. -ier (Weste (1807), IllRelH 183 (1924)), äv. -is (Lundgren MålAnt. 2: 12 (1872), Quennerstedt C12 2: 73 (1916))) ((†) = (Berggren Res. 1: 115 (1826))).
Etymologi
[jfr t. o. eng. mufti, fr. moufti, mufti; av arab. mufti, som avger utlåtande, skiljedomare, particip av ’afta, avge ett rättsutlåtande]
rättslärd ämbetsman i muhammedanska städer, som på begäran är skyldig att (mot ersättning) tillhandahålla allmänheten utlåtanden i teologiska o. rättsliga frågor o. d. Rålamb Resa 35 (1658, 1679). Grimberg VärldH 6: 122 (1935).

 

Spalt M 1520 band 17, 1945

Webbansvarig