Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MULATT mɯlat4 l. mu-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ater, pl. 1801. -atre 1782—1796 (: mulatrer, pl.). -att 1680 osv.)
Etymologi
[jfr t. mulatte, eng. mulatto, fr. mulâtre; av span. l. port. mulato, eg.: mulåsna, till lat. mulus (se MULA, sbst.1)]
avkomling av vit människa o. neger (vanl. av vit fader o. svart moder); förr äv. allmännare, om avkomling av neger o. person av annan färgad ras. Brask Pufendorf Hist. 79 (1680). (Barnen) kallas Mulatter när Fadren är hvit, men Modren svart. Oldendorp 1: 210 (1786). Ingen såpa tvättar mulatten hvit. Topelius 23: 228 (1876). Han hade .. blifvit så brun, just som en mulatt. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 60 (1886).
Ssgr: MULATT-FLICKA, f. Bremer NVerld. 1: 312 (1853). —
-GOSSE. Callerholm Stowe 8 (1852). —
-HY, r. l. m. —
-KVINNA. Callerholm Stowe 200 (1852). —
-UNGE. (vard.) Crusenstolpe Mor. 1: 171 (1840).
Avledn.: MULATSK, äv. MULATTISK, adj. (-atsk (-attsk) 1852 osv. -attisk 1786—1913) [jfr t. mulattisch] som är mulatt; som liknar en mulatt l. en mulatts hudfärg o. d., mulatt-. Oldendorp 1: 210 (1786). De .. mulattska qvinnorna. Callerholm Stowe 18 (1852). Engström Häckl. 77 (1913). —
MULATSKA, f. (äv. -attska) mulattkvinna. JournLTh. 1811, s. 591. Åkerlund Blanco-Fombona Guldm. 109 (1930). —
MULATTINNA, f. (mulat-) [jfr t. mulattin] (†) mulatska. Oldendorp 2: 67 (1788).

 

Spalt M 1523 band 17, 1945

Webbansvarig