Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MULLIG mul3ig2, adj.2 -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr sv. o. nor. dial. mulla, fyllig kvinna, ävensom holl. mollig, mjuk, tjock, ”hullig”, t. mollig, mollicht, mjuk, len att ta på; av ovisst urspr.]
1) (vard.) om människa (i sht kvinna) l. djur l. kroppsdel: (mjuk o.) fyllig, fet o. knubbig, rund o. tjock. En rasande mullig qvinna. Sjöberg SthmHeml. 309 (1844). En hvit och mullig hand. Bremer Hertha 4 (1856). Mulliga kossor på ängen sig sola. Schönberg GöstSVis. 1: 84 (1907). särsk. (mera tillf.) oeg. l. bildl., om sak. Mulliga moln skymma solen. Dahlgren 1Ransäter 193 (i handl. fr. 1840). Mulliga kringlor. Öman Ungd. 94 (1889).
2) (†) lätt berusad, ”mosig”. Weste (1807). Dalin (1853).
Avledn.: MULLIGHET, r. l. f. (vard.) till 1. SvTyHlex. (1851). Hellström RedKav. 240 (1933).

 

Spalt M 1540 band 17, 1945

Webbansvarig