Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MULTIPLIKATIV mul1tiplik1ati4v, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr eng. multiplicative; substantivering av MULTIPLIKATIV, adj.]
(numera föga br.) språkv. multiplikativt räkneord l. taladjektiv. Almqvist GrSpr. 76 (1837).

 

Spalt M 1551 band 17, 1945

Webbansvarig