| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MULTUM mul3tum2, sbst.2, n.
(vard. o. skämts.)
1) (mera tillf.) varjehanda (ting), mångahanda, mångt o. mycket, litet av varje, allt möjligt. VexjöBl. 1845, nr 26, s. 2. Beredda hudar och skinn jemte annat multum. Öman Ungd. 158 (1889). (I kistan) finnes multum, gamla snusnäsdukar och strumpor, en spegelbit och en rakkniv med avbrutet skaft (m. m.). Dahllöf Sag. 2: 7 (1922).
2) (mycket) pängar, rikedom, (stor) förmögenhet. Kling Spect. M 2 b (1735). Han lämnar minsann multum efter sig. Berger Dröml. 76 (1909).
Spalt M 1552 band 17, 1945